Automobiltävlingen
Helsingfors–Stockholm
1923

2,262 km. Hälsingfors—Stockholm.

Den 4 Juli går starten i Hälsingfors för Skandinaviens hittills största biltävling. Banan över Haparanda till Stockholm mäter 2,262 km. Ett par tidskontrollstationer, förutom Haparanda, där tio timmars uppehåll är obligatoriskt, har inlagts, och komma att försvåra tävlingen avsevärt.

Tävlingssträckan är dragen över följande punkter:

Hälsingfors—Orivesi—Nykarleby—Uleåborg—Simo färja—Torneå färja (tidskontroll)—Haparanda—Karungi—Morjärv—Boden—Krokträsk—Skatan— Arnemark—Bölebyn—Roknäs—Degefors—Skellefteå (tidskontroll)—Umeå—Örnsköldsvik—färjan mellan Hornön och Veda (tidskontroll)—Hernösand—Sundsvall— Hudiksvall—Gävle—Stockholm.

De tävlande uppdelat i två klasser, A och B, den senare öppen för förare som förut icke fullföljt någon tävling av minst 1,000 km:s längd. Hastigheten för A-klassen blir 40 km. i timmen i Finland och 36 i Sverge. B-klassen kör med 36 km. i Finland och 32 i Sverge.

Avståndet mellan tidskontrollstationerna äro: Hälsingfors—Torneå 968 km., Haparanda—Skellefteå—Veda 303 km. och Veda—Stockholm 532 km.

Sammanlagda körtiden för A-klassförarna blir 60 timmar och 10 minuter, det obligatoriska uppehållet i Haparanda och eventuella förseningar vid färjställena oberäknade. B-klassförarna använda 67 timmar och 21 minuter.

Ny bilbekantskap.
—

 
Den tyska vagnen Aga.

Holmers bilfirma har i dagarna övertagit den svenska försäljningsrätten till den lilla tyska Aga-vagnen. Strängt taget är den svensk-tysk, ty A.-B. Gasaccumulator innehar aktiemajoriteten i fabriken.
     Om utseendet är endast gott att säga; fördem som inte tycka om spetskylare, kan det vara av intresse att höra att nosen är ganska trubbig. Klädseln är av övertygande tjockt skinn, och karossen i sin helhet är bastant och pålitligt gjord.

Rutten

Rutten Helsingfors–Haparanda och Skellefteå–Stockholm.

Mellan Haparanda och Skellefteå var det så
mycket kringelkrogar att jag fick göra ett utsnitt.

— — —

Finskt Intresse.

Finska befolkningen längs vägarna upp mot Torneå uppträdde stundom på ett sätt som rörde även en gammal kartläsare. Runt om i byarna hade ju budskapet gått fram om tävlingen, men man hade ändock inte väntat ett sådant intresse. När den långa raden av bilar började dra fram hade man tänt sina små eldar vid sidan av vägen, och gjorde man inte det, hade man åtminstone ett par, tre blomsterkvastar till hands som man slungade mot de förbiilande. Idel vänliga anleten var man färdades, var det så i Nykarleby, Orivesi eller Hyvinkää. Intresse och — — deltagande om man körde sönder. Långt in på natten då de sista vagnarna svepte fram i mellersta Finland väntades de tålmodigt av hurrande, jublande byar. Ja, långt inne i de dunkla skogarna mötte man ännu lyckönskningar och blomster. Det mottagande finska lantbefolkningen beredde de svenska bilisterna glöms nog inte i första taget.

— — —

Först, men icke minst, förenade den finländare och svenskar i en första kraftmätning på motorsportens område. Och dessutom låg det så mycket annat vackert i den att den måste bli en stadigvarande institution. Vi tävlande svenskar fingo i alla fall se finska folket från dess allra vackraste sida, vi blevo blomsterfirade och lyckönskade genom Finlands alla bygder, och den lilla flicka som i Nykarleby på bruten svenska önskade mig först i mål, lyckligt omedveten om alla tävlingsregler, glömmer jag inte så länge jag lever. Det var skärt, det var fint.

Automobiltävlingen Helsingfors—Stockholm.

Den med intresse emotsedda tillförlitlighetstävlan Helsingfors — Torneå — Stockholm, 2,267 km. lång, vidtog i onsdags kl. 9 på morgonen. Deltagarna äro indelade i två grupper A och B, av vilka B-klass förare icke tidigare deltagit i automobiltävling om minst 1,000 km. längd. Av de åtta B-vagnarna äro sju inhemska och en, märket »Lincoln», rikssvensk. Kl. 9,35 f. m. startade B-gruppens förare fem minuters mellanrum i följande ordning:

Kl. 4—5,10 e. m. startade följande femton deltagare i A-gruppen, av vilka N:ris 14, 17 och 18 äro inhemska, de övriga rikssvenska:

[En hel del märken som åtminstone jag aldrig hört talas om. Finlandia är förmodligen den mest unika bil som besökt Nykarleby. Det tillverkades endast två exemplar av märket och tillverkaren, ingenjör Heikkilä körde den själv.]

I går på aftonen kl. 7,25 passerade nr 22 »Lincoln» staden och hade tillryggalagt sträckan Nykarleby—Helsingfors 503 km. på en tid av 10 tim. 10 min. En minut efter kom som en virvelvind Nordensvans »Protos» med allas vår Kling i gaveln.

De tävlande tillryggalade nämnda sträcka på följande tider: B-klassen:

A-klassen:

Diatto råkade ut för en malör redan utanför Helsingfors och undergick en större reparation härstädes. Opel har ej passerat orten.

Förarna av n:ris 2, 6, 7, 8, 10 och 13 anses såsom de främsta av de rikssvenska deltagarna i tävlingen. Enligt tävlingsreglerna få bilerna [Sic!] ej ha större hastighet än 36—40 km. i timmen. Med 8 t. stadgat uppehåll i Torneå kunna bilerna inträffa i Stockholm tidigast kl. 12 natten mot lördag.

Automobiltävlingen Helsingfors—Stockholm.

Av de i tävlingen deltagande 28 bilerna framkommo de flesta på lördagen, bland dem 9 till målet utan feltid. De först inkomna voro n:ris 22, 7, 20 och 19. En svår olyckshändelse inträffade vid Tierp, Sverge, då dir. S. Båge n:r 8 kom in som I A-bil till Nykarleby med våldsam fart körde mot ett stenblock, så att han svårt skadades.

Prisutdelning förrättades på måndagen, då följande prickfria finländska bilar erhöllo pris; n:ris 14, 17, 18, 19, 20, 23, 24 och 26.