Om repslagaren, som allt gick på tok för

Österbotten, Nykarleby.

Ur Finlands svenska folkdiktning I B

De var i en stad en repslagare, som allt gick på tok för, va han än slog sej på. Men då han annars var en ordentlian karl, som int slarva o söp eller na annat, utan bara hade olyckorna, tog stadsherrarna o sala ihop åt honom na lite pengar o förde åt honom. Han tog pengarna me mycke tacksägelser o la dem innanför fodre i mössan. Då en stund hade vari, kom en örn o tog mössan av huvude på honom o flög bort me henne.

Då herrarna hörde om den där olyckan, samla di för andra gången ihop åt honom.

För att han nu sku få ha dem i fred, tolla han dem i ett papper o la de på bottne av en fjärding, som stod på skullen o där var na mjölrosk o tocke där. Na bättre ställe hade han int att lägga dem på, för han var fattig o hade stort assit i stugan.

Då repslagarn en dag var ute på arbete, kom en resande till stugan hans o bad att få köpa av käringen na mjöl åt hästen. Käringen kom i håg, att de fanns på skullen en fjärding me na lite roskmjöl i, o så sålde hon honom. Då gubben om qvällen kom hem, tala käringen om att hon hade sålt den där fjärdingen, som hade stått på skullen; o visa åt honom pengarna, som hon hade fått. Då vart gubben riktigt ledsen o berätta, va han hade gömt i fjärdingen.

Men än en gång skrapa herrarna ihop åt honom pengar.

För att di nu sku sitta riktigt bra fast o int kunna fara nånstans, beslöt repslagarn att köpa åt sej na jord på lande. Han for så me en annan karl ut o köpa åt sej na jord. Då di for, såg di en storan örn sitta oppe i ett träd ve vägen, o då di hade bössan me, så sköt di honom. Men örnen hade boe sitt i samma träd. Den andra karlen klev då opp dit att skåda. I boe hitta han en mössa, som han tog ner me sej. Så snart repslagarn såg henne, märkte han genast, att de var gamla mössan hans, o då han skåda efter, var pengarna ännu i fodre.

Du kan förstå, va repslagarn var fejen åt de där.

Då di sen i en bondgård sku beta hästen, bad di att få köpa na mjöl åt honom. Int har vi just nu na mjöl att sälja, sa husbonden, men då ja här om sistes var till staden, köpte ja när en repslagare en fjärding me na mjölrosk. Hästen ville int äta de, så den där fjärdingen får ni ta jän. Repslagarn tänkte strax: De måste bestämt vara vår fjärding, som käringen var o sålde för mej.

Så var de o, o således fick repslagarn pengarna sina tillbaka. Nu kunde han köpa mera jord än han hade tänkt, o i jorden satt pengarna fast; tan for di int nånstans.


Lars Huldén (1976) Om repslagaren, som allt gick på tok för i Österbottnisk läsebok, ur Finlands svenska folkdiktning I B, i av


Läs mer:
Repslagare Matts Schjoman av Erik Birck.
(Inf. 2004-08-10.)