Är nejonögonen på upphällningen?



     Morgonsolen skär genom diset när Joel Willman vandrar ner till älven. Mitt i strömmen står ställningen med mjärdar för nejonögon. Joel tar en stör och stöter mot botten för att hålla balansen när han går ut.
     Och vad beror den dåliga fångsten på? Si, säger Joel, det är för litet vatten i älven. Sommaren var torr och höstregnen har uteblivit.
     Nejonögonen stiger upp längs älvarna från slutet av augusti fram till julen.
— De hittar inte älvarna. Ett ordentlig regn spolar sötvattnet ut till havs och leder in nejonögonen. I slutet av augusti brukar fiskarna berätta om att de får nejonögon. De suger sig fast vid fiskar som fastnat i näten, biter hål i huden och suger i sig köttet som har lösts upp med en enzym.
     Nejonögonen är inga fiskar utan hör till rundmunnarna. De saknar benskelett och liknar närmast ormar.
     Nejonögonens vandring uppför älven når sin kulmen i slutet av september eller i början av oktober. De är ljusskygga och rör sig under natten. Vid fullmåne ligger de nästan stilla. Joel Willman säger att det inte spelar någon roll fast det regnar och är molnigt vid fullmåne.
— De rör sig ändå inte. Vandringen blir svagare mot den kalla årstiden men pågår troligen fram till islossningen. Joel Willman brukar ha ut sina mjärdar ännu vid jultiden för att få agn till lakkrokar.
     När nejonögat hittat en lämplig sandbotten under någon ström stannar det där till första veckan i juni följande år då leken börjar.
     Fiskmästare Alpo Tuikkala, som har undersökt nejonögonets liv och ekonomiska betydelse, säger att man i Finland bättre känner till växtfloran på Spetsbergen än nejonögat.
     Efter 9—14 dygn kläcks nejonögats larv, den såkallade linålen. Larven lever kvar det första året på lekplatsen, som i vissa fall kan vara tjugo kilometer från älvmynningen. Kraftverksdammar har kraftigt begränsat nejonögonens lekmöjligheter och också minskat fångsterna.
     Under höst- eller vårflödet drivs larven till slam- eller gyttjebottnar. Larvstadiet varar 4—6 år och under den tiden blir larven cirka femton centimeter lång. Linålen ansågs tidigare till och med som en särskild art. Den saknar sugmun och hörntänder. Ögonen är dolda under huden. Under slutet av livet i vattendraget börjar larven allt mera likna ett fullvuxet nejonöga.
     Hur nejonögat lever under sin tid i havet är föga känt. Fiskmästare Tuikkala uppskattar tiden i havet från ett till fyra år. Mindre nejonögon påträffas fastsugna vid långrevsbeten.
     Nejonögat är ett rovdjur som i USA har förorsakat stor skadegörelse. Efter en plötslig invandring i Stora sjöarna — sedan en kanal byggts år 1829 förbi Niagarafallen — minskade fångsten av kanadaröding under tio år från 4.000 till 10 ton. I Finland är skadegörelsen inte lika stor. I Ladoga har nejonögat sommartid påträffats på hundra meters djup.
     Näringen har fångats i de flesta vattendrag i landet. De enda älvar där fångsterna är lönsamma idag är Kumo älv samt älvarna norr om Gamlakarleby. Föroreningar och dammar minskar deras chanser till fortplantning. Ännu för fyra år sedan fick man ett tiotal nejonögon under en provfångst i Vanda år. På fyrtiotalet fångade man ännu nejonögon i Esbo å.

 


Nejonögonen vandrar upp längs älvarna för att leka. Joel Willman fångar dem i Nykarleby älv. Mjärdarna är som två strutar in i varandra. Spetsen är mot strömmen. Fram till isläggningen pågår fångsten.


     — Tjugo- och trettiotalets fångster kommer aldrig igen, säger Joel Willman. Jag har åtta—tio mjärdar per gång. Nu får jag ett tiotal i varje under den bästa fångsttiden. Under trettiotalet hade jag över trehundra i medeltal per natt. Den bästa fångsten är sjuhundra på en natt.
     Joel Willman pekar på orsakerna till nedgången i fångsterna: vattenföroreningarna och kraftverksdammen. Nu fiskar två nykarlebybor nejonögon. Under de bästa åren var de ett femtontal.
     De största fångstplatserna finns i Pyhäjoki. Fiskmästare Tuikkala har räknat ut att årsfångsterna rör sig kring 150.000 stycken. Pyhäjokiborna tillreder nejonögonen själva för att öka lönsamheten. Styckepriset i butikerna har växlat mellan en och två mark, beroende på storlek.
— Halstring är vanligast och enklast. För att få bort det tjocka slemmet kan man, enligt Joel Willman, använda aska eller kalk. Med två snitt avlägsnar man tarmen. Den är ofta tom för efter det att nejonögat börjat sin vandring äter den ingenting förrän efter lektiden på försommaren nästa år. Därför låter många den sitta kvar.
     — Man kan efter halstringen förvara dem torra eller i lag med salt, lagerblad, dill peppar och salt. Vi brukar också steka de första fångsterna. Fettet minskar senare i dem, när de inte äter. De blir som skinnsträngar då.
     Nätingen är också bra i soppa. Att salta in den som sik eller strömming går inte. Däremot går de bra som djupfrusna.



— Det tillredda nejonögat är en delikatess, säger Joel Willman. Han är murare och har själv byggt en ugn, för, som han säger, nejonögat skall både rökas och halstras.


     Mjärdarna liknar två strutar in i varandra. Den yttre har en plugg i den öppna, smala ändan. De är gjorda av lillfingertjock vide, helst ettårig som är kvistfri. När nejonögat söker sig upp för strömmen simmar den i skydd av bottenstenar. Mjärden bildar lugnvatten och när öppningen är nedåt simmar den rakt in. Mjärdarna har under århundraden sett ut på samma sätt. Enda skillnaden är att man nu använder järntråd vid bindningen mot rötter tidigare.
     Redan på 1500-talet spelade nejonögat en stor roll som husbehovsfisk. I ett brev från Gustav Vasa till Erik Svensson, avsänt i augusti 1556, frågar konungen "hur mycket lax Svensson har fångat i Nylands floder". I samma brev befaller Gustav Vasa Svensson att snart låta bygga fångstredskap för sik och nejonögon.
     Joel Willman tänker inte bygga många mjärdar till.
     — När det inte finns nätingar så finns det inte, säger han. Tidigare steg också annan fisk upp längs älven. På höstarna hörde man hur siken smällde i strömmen. Nu är det bara vattnet som porlar.


Håkan Anttila. Ur tidningen Spegeln nr 4/1973.
Elna Andersson tillhandahöll via Stig Haglund som digitaliserade.


Läs mer:
Innehållsförteckning till kapitlet Nejonögon.
(Inf. 2005-09-17.)