Ett besök under Påskhelgen
i Nykarleby och Jakostad.
Redan länge hade vi i K. F. U. M. i H:fors haft för afsikt att göra ett besök uppe i Österbotten och främst i ofvannämnda städer, för att där bli i tillfälle att tala till unge män om den sak, som våra K. F. U. M. kalla sin. Ändtligen blef det en verklighet. Påsklördagen på aftonen befann sig undertecknad i sällskap med prof. Sucksdorff på tåget, som rullade i väg upp mot norden. Vårt närmsta mål var Nykarleby. Vår önskan var att i denna stad få verka för Herrens sak. I staden har en K. F. U. M. redan i öfver 2 år verkat och hade vi således hopp om att åtminstone af medlemmarna i denna förening hälsas — fastän främlingar — välkomna till orten. Och ganska riktigt. Redan å stationen voro två medlemmar oss till möte och följde oss till Seminariidirektor Schalin, som på det gästvänligaste sätt sedan härbärgerade oss under den tid, vi vistades i staden. Alla nödiga förberedelser för våra möten hade vidtagits. Seminariifestsalen var ställd till vår disposition. Klockan 4 e. m. hölls första mötet afsedt för allmänheten. Salen, som inrymde två à tre hundra personer, var till sista platsen fyld af åhörare. Först talade jag öfver ämnet: »hvad är kristendom». Följde så tal af prof. S. öfver fångvaktarens fråga till Petrus:: »hvad skall jag göra, att jag må blifva frälst?» Som ett glädjande faktum vilja vi anteckna att bland åhörarena syntes personer från alla samhällsklasser.
— Efter en timmes uppehåll vidtog sedan aftonsamkvämet å samma ställe för unge män. Första föredraget, som hölls af prof. S., berörde sedlighetsfrågan. Föredraget åhördes med stor uppmärksamhet. Sedan té intagits, besvarade jag i ett kortare andragande — den långtframskidna tiden medgaf nämligen ej ett närmare ingående — frågorna: »huru har K. F. U. M. vunnit så många unge män för Kristus?» och: »hvilken är K. F. U. M:s hufvudsakliga uppgift?» Till oss, som gästade orten, talade föreningens ordförande past. Bengts några varma ord, uttryckande Nykarlebyboarnas samt föreningsmedlemmarnas tacksamhet för att vi besökt deras ort samt afsluta aftonen med bön. — På uppmaning af mig stannade K. F. U. M:s bestyrelse ännu några minuter kvar, för att rådgöra angående
föreningsverksamheten samt upplysa mig om de arbetsmetoder som användts. Först kl. 10 på aftonen bröto vi upp. Omkring 100, mest unge män, hade öfvervarat samkvämet. Föreningen räknade 30 medlemmar, af hvilka de flesta voro seminarister. Det gladde oss att finna, att bröderna där rätt hade förstått sin uppgift såsom medlemmar i K. F. U. M. och att Herren fått fylla så månget hjärta med sin kärlek och sin ande. Vi kände oss värmda och hugsvalade till vår invärtes människa och tacksamma mot Gud, att han styrt vår väg till denna kära brödrakrets.
— Följande morgon kl. 9 stod hästen för trappan och snart bar det af i det härligaste vinterväder ut till Jakobstad, som låg på 20 km. afstånd från Nykarleby.
— — —
|