SKROPEL JOBB
och
PRETTY MAJ


I början av år nittonhundra, fanns i trakten en beryktad vandrande affärsman, vid namn Skropel Jobb. Han reste med sin lilla handel i bygderna, från gård till gård. På sommaren med dragkärra, och på vintern med sparkkälke. Lasset var alltid försett med en kagg styrketår, bland de många småa handelsvaror. Han var en stor och kraftig man, men kaggen och flaskan ledde honom till en stor olycka. För honom fanns det inte alltid rum i herrbergen, och han var glad att komma inomhus att sova på golv eller spiseln. En vinterdag med sprakande köld, drog han enligt vanligheten vägen fram. För att hålla sig varm, och vid gott mod, tog han sig klunk på klunk från kaggen. Överlastad full och frusen, fick han äntligen övernatta i en bondstuga. Kvällsbrasan hade nyss brunnit ned, och den röda glöden lyste i askan. Den rymliga varma spishällen blev nu Jobbs säng, och ingen brydde sig vidare om honom. Han kände det gott och skönt, med de frusna händer i aska och glöd, och i sitt berusade tillstånd, sov till morgonen. Under den långa natten hade hans frusna händer stekts, och skadats så illa, att de båda måste amputeras.     


(Jobb i bekymmer och svårigheter.)

Händerna voro borta, och livet kändes tungt. Den stora starka karlen måste nu assisteras i alla hans göranden och låtanden. Alla medel och tillgångar saknades, och Jobb sade i sitt hjärta;
     "Skall jag göra vad den bibliska Jobbs hustru sade till sin man: Övergiv Gud och dö." Nej svarade hans samvetes röst. Gud övergav icke den bibliska Jobb, och samma Gud som hjälpte honom, han skall även hjälpa mig... Mödosamma stunder och dagar, voro nu Jobbs prövningar, ty händerna voro borta. Han tog dock dagen som den kom, bet tänderna ihop, svor och sade:" Än kommer dag, än är ej allt förbi;" Och se, än var ej allt förbi.-- På vägen mötte han en ung, liten och vacker kvinna, som också drev handel, vävde strumpband, gälde [kastrerade] bässar m.m... Han bad henne om hjälp med sitt oundvikliga-- Jungfrun svarade: Får jag lägga mina saker på din kärra, så vill jag hjälpa dig i allt?... Och det skedde så... Två affärs personer hade nu mötts, och organiserat ett bolag för livet... Jungfruns namn var Maria, men hon kände sig ärad att bli kallad Pretty Maj... Jungfrun som hade det hjälpsamma hjärtat, steg nu i kärrans skälmar, och Jobb fick skjuta på.
     Färden gick från by till by, och gård till gård... Varor såldes, pengar kom, och ett hemligt kärleksband var knutet mellan Jungfru Pretty Maj och Skropel Jobb. Gick färden uppför backen, fick Jobb skjuta på, men nedför backen sade Maj: Sitt på lasset du Jobb, ja styr no jaa."... Så gick affären i många år... Den kära kaggen kunde Jobb icke förgäta, och stegen blevo allt tyngre och tyngre med årens lopp. Affären blev dålig och Maj och Jobb måste mot sin vilja, be om understöd. Nu fanns ej annat än Topeli-Åldrings-Hem för dem båda, och de blev där inskrivna. Snart ljöd då frågan om de voro ett äkta par eller ej, och om två fattighjon lagligen kunna ingå äktenskap. Något OMORALISKT kunde ej försegå innom läslaget. Äntligen kom ett gråtande svar så lydande:... "Skropel Jobb måste ha assistant vid alla sina dagliga nödvändigheter, och Pretty Maj har lovat på heder och ära i församlingens namn, att ärligt och noggrant ombesörja alla hans nödvändigheter, av vad slag de än må vara. Med detta löftes ord från högre ort, förklara vi Jobb och Maj berättiga att segla in i äktenskapets lugna hamn..." Kyrklig vigsel verkställdes, och de två blev ett äkta par... Från Topelihem till Herlers liköraffär såg man ofta de båda med kaggen, ty Jobb kunde ej leva utan brännvin. På lördagar ville Jobb ogärna hem från torget, och Maj måste locka honom med kaggen. Hon räckte honom kaggen och sade; "Kom hit så får du en sup." Han kom, fick sin sup, men stod på fläcken och Maj gick vidare. Hon ropade." Kom hit du kära, så får du en sup."
     Han kom, men gjorde samma halt igen. Efter några år på Topelihem gick Jobb hädan, men Maj levde i många år efter Jobbs död...
     Sagan berättar att Maj på gamla dagar varit mycket hjälpsam mot gamla gubbar på Topelihemmet. Detta är i korthet historien om Skropel Jobb och Pretty Maj, enligt trovärdiga berättelser, och en del skrivarens minnen.



J. R. Backlund (1984) Torpa Matt, Med pojken på färden och Skropel-Jobb.
Stig Haglund digitaliserade och tillhandahöll.


Läs mer:
Med pojken på färden.
(Inf. 2006-08-10.)