|
— Pariserexpositionen. Juryn för bedömande af folkskoleslöjden slutförde d. 21 d:s sitt arbete. Bland de särdeles talrikt insända pjeserna behöfde juryn i det hela utgallra ett jemförelsevis ringa antal, och beslöts att bland de öfriga skulle utställas förnämligast sådana, som togo sig fördelaktigt ut i uppställningen, dock med bibehållande af den princip, att undervisningens gång skulle framställas så tydligt som möjligt genom att välja serien af pjeser från enklaste form till högre och mera kombinerade. Såsom en mönsterkollektion i alla afseenden framhölls specielt de från Sordavala insända sakerna, och bland dem ådrogo sig isynnerhet smidessakerna berättigad beundran. Nykarleby seminarium täflar med det förra i arbetets duglighet, ehuru ej samma omrorg blifvit nedlagd på att gifva jernpjeserna en finare polityr. Dock anmärkte juryn med rätta att man i Österbotten borde förstå att åt knifvar gifva en bättre och användbarare fason, än de hafva, som hitsändts. Att beklaga är, att man i många skolor låter eleven efterapa modeller, som synbarligen äro dåliga tyska industriprodukter, der man användt naturalistiska mönster med blad och blommor, något som från stilistisk synpunkt är alldeles fördömligt. Bland de qvinliga arbetena finnes ett särdeles stort antal, som måste väcka förtjusning hos alla åskådarinnor, hvilka fullt förstå värdera sådana mönsterarbeten; samlingen är också särdeles rikhaltig så när som på väfnader, som äro mycket fåtaligt representerade. (N. Pr.) |
Westra Finland, 27.03.1889, nr 25, s. 3.
Nationalbibliotekets digitala samlingar.
— Paviljongen «Finland» på parisutställningen. Denna paviljong, som upptimrades i Helsingfors och som sedan nedtogs och transporterades till Paris, är hvad utförandet beträffar ett arbete af österbottningar. Vid arbetet voro enligt uppgift af en bland deltagarena anstälda timmermän endast från Nykarleby nejden, hufvudsakligast från Vexala by af Munsala socken. Ovartersmannen ensam var från Pedersöre socken. Hvad heder eller hvad skam paviljongen i och för sig kommer att skörda faller sist och slutligen på timmermännen från Nykarlebynejden. Arbetet hade varit ganska krängligt så tillvida som deri ingick en massa småbitar och som man var tvungen att arbeta ömsom in i rum, ömsom ute i kalla luften, skrifver Vbl. Nykarleby korresp. |
Westra Finland, 06.04.1889, nr 28, s. 3.
Nationalbibliotekets digitala samlingar.
Från Worldfairs info.
Läs mer: |