Lars Österlunds kohornsskepp

I juli 2024 efterlyste jag Lars Österlunds kohornsskepp:

Kommer ni ihåg de riggade båtmodellerna av polerade kohorn som florerade på 60- och 70-talen och kanske senare? Visste ni att Lars Österlund tillverkade dem? Det kom till min kännedom ganska sent, men i Vexala byaforskares senaste bok som jag fick av Göran Sjöblom finns en del fakta om verksamheten.

Har någon kvar en båt och kunde bidra med foton? Gärna också lite fakta. Det blir i så fall småningom en sida i Nykarleby i konsten.

Tack på förhand!

PRIVATFÖRETAGARE I SKRIFVARS:

Snickaren

Doris Dumell

— — —

Min pappa [Otto Blomqvist] dog alltför tidigt, endast 60 år gammal. Hans hjärta stannade under en cykeltur och han dog på landsvägen. Jag känner en tröst i att syster Lea råkade komma förbi just då, så han var inte ensam. Varken mamma eller jag kunde bli snickare, så snickeriet såldes till Lars Österlund från Vörå. Han drev verksamheten under några år, men vid den här tiden började fabrikstillverkade fönster och dörrar komma ut på marknaden, så snickeriprodukter blev inte lönsamma. Han försökte då göra prydnadsföremål av kohorn, men inte heller det var lönsamt, så i slutet av 1960-talet brändes snickeriet ned och dess saga var all.

Resultatet

Skeppen är rödmålade på insidan av skrovet, har master av metallrundstång och rigg av nylonlina. Efterlysningen resulterade i fyra skepp, men fler mottas med tacksamhet.

Tvåmastare

Lars-Erik Bergman: ”Jag fick den av min farmor på 60-talet.” Notera att det står Jeppo på foten! Visste inte att skeppen såldes som souvenirer.
Förstoring.

Alf Blomqvist: ”Har några oskarpa bilder. Mitt fartyg har kommit i gömma i samband med flyttning.”
Förstoring.

Tremastare

Sten-Erik Sandås: ”Min faster hade den här i bokhyllan. Hon och Lars kände varandra, så kanske därför köpte hon den.” Det står MUNSALA på foten.
Förstoring.

Fyrmastare

Rainer Virtanen: ”Jag vet inte när mamma skaffade skeppet men jag skall fråga henne nästa gången vi pratar.”