Nykarleby manskör r.f. 1934—1984
av Lars Edman

Nya grepp med Nybacka

Den besvärliga dirigentfrågan fick en mycket lyckad lösning, då mångkunnige John Nybacka lovade att ställa sig till förfogande. Han hade redan då varit sångledare i många år, förbundsdirigent för nejdens blandade körer. NM kunde med trygghet se framtiden an.

En ny kontakt var på gång. Sverige-emigranten Börje Tonberg hade förmedlat en trevare från Vilhelmina Manskör. NM sände inbjudan och den 11 oktober var gästerna på plats. Redan samma kväll genomförde kören ett omfattande program, först vid en sångandakt i kyrkan och sedan med konsert i centralskolan. Det tyngsta lasset drogs av VM:s dirigent Torsten Gavelin men Nybacka fick också pröva sina nya gossar, NM medverkade här och var. Sången fick ett varmt mottagande. Den 25 man starka vilhelminakören hade en omväxlande repertoar och en synnerligen frigjord stämning rådde under konserten.

Besöket kännetecknades av informell och familjär samvaro och detta har blivit bestående i det fortsatta arbetet.

För fortsättning följde och det redan på våren, besöket återgäldades 22—23 maj. Färdens motto för sångarna var: 'Tänkin på fruan na liti å, ni ska leva tisamans å baket dehär reiso'. För fruarna: 'Va vänli mot era kärar. He kund händ he ni sku vila fleir gäng på reiso'.

Lördagens program var något späckat med 26 sånger inom några timmar, först vid vårkonserten i Folkets hus och strax efter vid vesper i Vilhelmina kyrka, belägen på ansenlig höjd. Från kyrktrappan hänfördes österbottningarna av den storslagna utsikten över Volgsjön med ett ännu delvis snötäckt fjällandskap i bakgrunden. Kvällen avslutades med bankett i de nyfunna vännernas gladeliga sällskap. ”Dagen efter” måste man med vemod äntra bussarna för återfärd till det kära slättlandet.

John Nybacka kunde redan från början sätta en tydlig prägel av förnyelse på repertoaren. Vårkonserten närmast stals av instrumentalisterna i Purcells Trumpet song. Dirigenten hade specialbeställt ett musikarrangemang för kören av Ilpo Tolvas och framförandet blev succéartat. Gösta Storbacka bejublades för sitt solo i Vid stranden av Dnjepr liksom Daniel Lindgrén i Kotimaani ompi Suomi, den senare i ett specialarrangemang av Paul Jansson.

Sångfesten i Gamlakarleby i juni lyckades inte intressera särskilt många, kanske var vägen dit för kort.

Med stor sorg måste kören följa en verklig entusiast till graven. Den trägne Ragnar Damberg fanns inte mer i kamratkretsen.

Sigurd Björklund, Olof Lillqvist och Gustav Bergfeldt fyllde jämna år och uppvaktades i sina hem med sång, blommor och den obligatoriska 50-årsvasen.

Hösten 1976 valdes igen Wäinö Kivinen till ordförande efter att Zittra tackat för sig för gott. I november hemsöktes Kronoby med en konsert och repetitionerna för den bidrog till att årets närvaroprocent blev nära 84, en fin notering för en manskör. Hösten brukar annars vara ett aber i fråga om närvaro med många engagerade i jakt, skörde- och pälsningsarbete.

Av årets repertoar guterades särskilt Söderlundhs Nattmusik och Ketélbeys In a Monastery Garden, den senare till ackompanjemang av säkre Helmer Bexar. P. Tonberg skriver om vårkonserten i Vasabladet:

”Vi kunde glädjas åt många nya sånger i repertoaren ... John Nybacka har som manskörsdirigent hastigt satt sin personliga prägel på kören. Där finns en mjukhet i tolkningen som är välkommen i synnerhet som en manskör lätt kan slå över i motsatsen ...

Visst är detta i bästa mening kulturbärande arbete värt allt erkännande. Att kören, för dagen hela 45 man på estraden, bara växer i omfång år till år är något enastående. Det vittnar om en samlande och sammanhållande sångaranda. Rec. anmärker endast på att renheten någon gång kunde sväva i ytterstämmorna medan det blir stora plus för rytm och följsamhet.

11—13 juni mottogs igen sångarbröderna från Sollefteå med stora famnen. Deras konsert utformade sig till en stor musikhändelse och en personlig triumf för mångårige dirigenten Alf Ericsson, ledare också för en medverkande musikgrupp. Kören och dess ledare får entusiastiskt bifall av R. Ahlbeck i JT, som berömmer både sångurval och utförande. ”Kören är i minsta detalj professionellt trimmad.” Programmet innefattade rätt mycket folkmusik, bl. a. Jämtländsk brudmarsch, som NM har haft glädje av också senare. Det byts en hel del noter vid körresorna.

Söndagen upptogs av sång vid högmässan och besök i Kantlax, där familjen Lindgrén stod värd i och utanför sin boning inför havets anlete. Det blev en i hög grad avkopplande eftermiddag. Kanske ändå inte i högsta grad för Rolf och Erik som skötte grillådorna. De båda kvällarna firades med sång och svängom och nya planer smiddes.

Vänkretsen vidgas

År 1978 prövade kören på en konsertresa till Nyland. Gunilla Josefsson med rötter i Nykarleby och ledare för Västnyländska kammarkören hade ordnat inbjudan till Ekenäs. Den smällkalla 11 februari gav sig troppen åstad, reste halva dagen och var i halvskralt skick vid framkomsten. Trots kammarflickornas bullar och kaffe orkade nog inte manskapet prestera sitt bästa vid konserten i Seminarieskolan, utan det for åt ett visst håll i något nummer. Sånt händer ibland fast ett framträdande kan vara hur väl förberett som helst. Trots all välvillig kritik i tidningarna, men — !

Vid de dukade borden på Svenska klubben kunde i alla fall harmen smälta ner och dö. Gunilla passade på tillfället att leda manskör och fick som lön serenad och körmärke — den enda dam som vederfarits denna utmärkelse. Bruket att överlämna något märke som tack för gott jobb är ju annars vanligt manssångare emellan.

Efter en instruktiv rundvandring i Dragsviks. moderniserade kaserner följande dag styrde man hemåt, några erfarenheter rikare.

Vid höstens valmöte utsågs Lars Edman till sekreterare. Allan Erlund hade avtjänat fyra år och tyckte att det räckte. Den med milt våld omvalde ordföranden Wäinö Kivinen måste senare avsäga sig förtroende och Ralf Hästbacka åtog sig uppdraget i stället.

Kören har genom åren även kommit att fylla en uppgift som kontaktyta till ortsbefolkningen för åtskilliga inflyttade. Före detta K:stadsgossarna Kristian Sundqvist och Allan Erlund sändes som NM:s representanter till Kristinestads Manskörs 50-årsjubel i december och fick reskosten 'Bjud hit dom' ... Det ena ordet gav det andra och den 17 mars 1979 rullade KMK in i Nykarleby. Ytterligare sångutbyte på gång!

Sydösterbottningarna sjöng som aldrig förr och kunde skriva in en vacker framgång. Kören var inte stor men sjöng med verklig inlevelse under Gunnar Carlsons säkra ledning. Speciellt populär bland åhörarna blev den engelska sjömansvisan Turn out. Ordförande Egil Appel skötte ackompanjemang och hann däremellan sjunga och på sitt obetalbara sätt underhålla publiken mellan verserna. Mycket uppskattat.

Ett annat minnesvärt besök inträffade 25—26 maj. Det var Vilhelmina Manskör som anlände och hade plockat med sig Polar Big Band, ”storbanditer” från Södra Lappmarken. De gav en välljudande konsert och visade att samarbete mellan olika musikkorporationer kan ge verkligt goda resultat, en avdelning gavs gemensamt. Torsten Gavelin och N. G. Ericsson för kören och Ola Jonasson för storbandet hade tydligen haft ett gott sådant. Programmet knöts väl ihop av konferenciären Bo Pehrsson.

Vid NM:s konserter under senare år har detta med instrumentalister blivit allt vanligare liksom också någon som sticker in litet roande information. Båda är goda sätt att stöda kören och ge kontakt med publiken, viktiga saker för en lyckad kväll. Bengt Kummel har ofta skött uppgiften som presentatör och ”pratbubbla” med mycken framgång.

Efter vanligheten vårkonserterade NM sista lördagen i april och kunde notera en fullträff. Kvällens godbit var ett uruppförande av Munsala brudmarsch i arrangemang för manskör och stråkar av Rafael Ahlbeck, själv gammal spelman, och med text av körmedlemmen Ulf Smedberg. De skickliga pedersörespelmännen fick sin beskärda del av ovationerna. Bland övriga nyheter uppmärksammades Paul Janssons Flammande låga (solo Lindgrén) och P. Eikens I Hellarskog.

Konserten fick beröm av kritiken, som bl. a. tog fram andra basen men samtidigt varnade för att den kan bli dominant.

Vid vårsitsen premierades några medlemmar med förtjänstmärken. Guldmärkena 2—5 utdelades åt Gunnar Segerstam, Hugo Nybäck, Fjalar Zittra och Daniel Lindgrén som erkänsla för deras långvariga och föredömliga insatser. Wäinö Kivinen och Henry Hellström belönades med silvermärke. Kivinen hade tjänat kören i sju år som kunnig och pålitlig ordförande, Hellström tidvis som vicedirigent och styrelsemedlem (samt meriterat sig som den bejublade lucian Svarte Rudolf).

Några dagar tidigare bandade Finlands Rundradio ett sångprogram med kören. Resultatet blev tämligen bra och betydde påfyllning i kassan.

De senaste åren

80-talets tidiga år kan väl inte kallas historia ännu, men en kort översikt kan ändå vara på sin plats i sammanhanget.

Vid ingången av arbetsåret 1979—80 nyvaldes Lars Edman som ordförande och Cay Sundsten övertog sekreterarjobbet. Denna tingens ordning gäller fortfarande i skrivande stund och kören har besparats problem med alltför tvära kast som så ofta förr. Likaså har dirigenten John till allas glädje och stora tacksamhet kunnat fortsätta med att ytterligare bygga på körens musikaliska kunnande och framgångarna har inte låtit vänta på sig.

Den 27 oktober hälsades gäster från Ekenäs. Västnyländska kammarkören kom på besök och presenterade ett omväxlande program med ex. kördans, våta visor och inbakade roligheter. Det utformade sig till en både trevlig och givande konsert då kören håller hög standard också som kammarkör betraktad. Visst fattades några i mansstämmorna men den bristen avhjälptes fort nog av dansanta värdar vid kvällens final på von Döbeln.

Manskören reste på svarsvisit till Kristinestad den 17 november. K:stads Manskör tog emot med öppna armar och en alldeles egen medicinman. Det satt fint.

Akustiken i gymnasieaulan var något märklig, men då konserten började lät ljudet som det skulle. Tycks ha låtit fint också för åhörarna, NM har sällan fått så varma och tacksamma applåder. Virtuose Lasse Hjerpe med sina stråkar hade sin del i framgången. Det blev bisseringar och extra nummer. Ännu mera extra nummer på hotell Kristina i hög stämning. Körerna hade mycket gemensamt att penetrera och besjunga.

Sångarfärden till Sollefteå i juni var en höjdpunkt 1980. Konserten i Vallaskolan lyckades till fullo och prisades av publik och press. Bengt Kummel var konferenciär och kunde bl. a. presentera NM:s nyanskaffade maskot Vackra Manja: en svart mink i dirigentpose, invigd vid vårkonserten. Dagen avslutades på Hotell Appelberg med staden som värd och följande kväll hölls dundrande avskedsföreställning på Vallaskolan. Denna resa går till hävderna som de korta nätternas och den omåttliga värmens färd. Sollefteå gjorde skäl för namnet till fullo.

På hösten puffades igen medlemsrekordet rejält uppåt: nu 55! Av sekreterare Cays statistik från 80—81 framgår att II tenor (10) som vanligt var oslagbar med närvaroprocent på 89. Sedan följde I bas (15) med 77, II bas (14) med 73 och sladdande I tenor (16) med 65. Procenttalen är inte så lysande men man får minnas att stressigt säsongarbete, kurser, sammanträden och skiftesarbete kräver sin tribut i en kör med förvärvsarbetande medlemmar. Det finns inte många pensionärer i den nuvarande formeringen, medelåldern brukar finnas vid ca 45.
Normalt brukar manskören medverka vid lokalförbundets adventskonserter, men detta år gav kören en egen adventskonsert i Munsala. Sången ljöd klangskön i det mäktiga stentemplet, men åhörarbänkarna var glest besatta p. g. a. andra begivenheter och sprakande köld. Synd, konserten gick över förväntningarna kvalitativt. En upplevelse också för koristerna med sådan akustik.

Efter en lyckad konsert är stämningen den bästa vid borden.

— och på dansgolvet.

FSMF:s körer i området Vasa-Karleby samlades i Nykarleby 31 januari -81 för att under förbundsdirigent Gräsbecks ledning sjunga ihop det program som sedan gavs vid konserter i Jakobstad och Karleby till förmån för handikappade barn. Initiativet kom från förbundsledningen. Det gav hälsosam stimulans och nya vänner i sångarskrået samt en bra slant för ett gott ändamål.

I februari gjorde kören ett radioprogram med arrangemang och kompositioner av Rafael Ahlbeck för att dokumentera hans insats speciellt inom manskörsmusiken. Ett av hans arrangemang (Dalapsalm) ingår för övrigt bland förbundets mästarmärkessånger.

Den 14 mars hade NM kärt besök. Det var Kristinestads Manskör som, tyvärr något decimerad, gav en uppskattad konsert i Normen. Efter föreställningen hade sångare och damer en givande och tagande samvaro på Juthbacka.

Vårkonserten blev detta år inte så stor succé, publiken hade kanske blivit bortskämd med att alltid få sig till livs något pangnummer. Vid supén dekorerades Kurt Sund med silvermärket och ett rekordantal sångare ståtade som hundraprocentare, hela 12. Allra mest ståtade Henry Hellström som nu tog sin tionde bytta i följd och förstås belönades med en maxistäva.

Majsången ljöd detta år tillfälligtvis från det nya ämbetshusets altan p.g.a. polisens stående problem med trafikstockningen vid Storbron, ett problem som dock tycks ha varit övergående. Kören extraknäckade på väg från sången i sjukhusparken och blev för första gången ”överreklamerade”. Senare i maj bandades några bitar som senare ingick på lokalförbundets skiva.

Under weekenden 5—7 juni genomförde NM ett körbesök i Vilhelmina och gav där en tämligen väl bevistad kyrkokonsert. Därförinnan uppvaktade kören vid Bertil Björns grav. Han hade länge fungerat som Vilhelmina Manskörs ordförande och avlidit strax före besöket. En kär vän saknades denna gång, vilket väckte förstämning.

Värdarna visade sig vara mästerkockar vid den mycket okonventionella och trevliga kväll som följde. Superbt.

Till värdkören överlämnades nummer ett av NM:s nyförvärvade bordsstandar, en miniatyr av körfanan, som kan tilldelas förtjänta medlemmar eller utomstående som förtjänstfullt verkat för kören. Nummer två fick John Nybacka ”ankara poika Jussi” vid terminsstarten den 17 september vid uppnådda sextio.

Ett försök med kaffekonsert och allsång i högstadieskolan på Fars dag i november gav hyggligt netto och goda erfarenheter för framtida bruk. Nykarleby Storband medverkade.

Regionskonserterandet från föregående år följdes upp i Vasa den 6 februari 1982. Anmärkningsvärd dag för NM:s del på så vis att kören bytte ”partifärg” och uppträdde i ny mundering: vinröd rock, svarta byxor, vit skjorta och svart fluga.

Dagen i Vasa var egentligen mera en övning inför den annalkande sångfesten i Borgå. Mera övande i maj i Jakobstad, där regionens manskörer i synnerhet brottades med G. Gräsbecks profana oratorium Ge oss i dag. Att träningen inte varit förspilld fick man erfara i Borgå den 19 juni, då verket uruppfördes av den stora förbundskören med benägen hjälp av solister och orkester. En personlig och välförtjänt fjäder i hatten för förbundsdirigenten Gotti och en nyttig gnuggning med nya grepp för många sångare. NM kunde förvisso ha varit bättre representerad men som alltid efter den 1 maj blev det förskingring i skaran. Den hade under året nått topptalet 56.

En ny solist steg fram vid vårkonserten. I-tenoren Håkan Kivinen sjöng med ackuratess solo i Vid stranden av Dnjepr och belönades med rungande applåder. Vid samvaron efteråt pryddes trogne Gustav Bergfeldt med körens guldmärke. John Nybacka, Anders Nyman och Börje Söderlund fick silver.

Det droppade in ny(k)tra 50-åringar den här tiden: Rolf Backman, Erik Sund och nyssnämnde Börje S. ”Vår sångarhyllning tag, i bröder ...”

En ny arbetsordning för att bättre fördela och precisera uppgifterna inom styrelsen antogs som tills vidare gällande inför säsongen 1982—83. Vidare gick manskören nu in för att förverkliga de under ett par år ältade planerna på en egen LP-skiva.

[Omslag till ”Nykarleby manskör sjunger” från 1984.

Sören Ahinko tillhandahöll.
(Inf. 2017-10-24.)]

Den 13 november gav kören konsert i Kristinestad och den gick galant. Emellertid framkom det att KMK hade svårigheter med verksamheten p. g. a. dirigentproblem och publiken var mindre än väntat — men desto tacksammare. Lokalavisan Sydösterbottens recension ger en mycket positiv bild av evenemanget.

I januari -83 drog NM till Karleby för att banda en del av skivprogrammet. Enligt tidtabellen skulle fortsättning följa på våren men peppar, peppar ... Körledaren John var tvungen att ta permission för sjukledighet i mars och skivarbetet måste skjutas fram till nästa termin. I stället ryckte gamle bekantingen Carey Lillkung in och kunde efter kort förberedelse genomföra vårens konsert med bravur.

Incidenten blev en tankeställare för kören. Man vänjer sig vid en viss tingens ordning och kan abrupt väckas till insikt om hur beroende man är av en mans avgörande insats. Goda dirigenter växer sannerligen inte på trän.

Till allas lättnad tillfrisknade Nybacka efterhand och kunde igen ställa upp inför jubileumsåret 1983—84. Ställa upp till sitt tionde år som NM:s dirigent framför en kör som stadigt vuxit till sig både i musikaliskt kunnande och numerär, den är ju faktiskt numera en av de största körerna inom FSMF.

Livskraften och framgången kan i mycket tillskrivas den musikaliska ledningen med vilja till bredd och förnyelse i repertoaren, men också vilja till att pröva nya vägar och — i stort mått — den samhörighet och det kamratskap som alltid genomsyrat Nykarleby Manskör under de gångna decennierna.

I tenor

Bergfeldt Gustav
Björklund Sigurd
Carlstedt Raoul
Erlund Allan
Fors Ragnar
Kivinen Håkan
Lillqvist Olof
Nyholm Boris
Riissanen Rafael
Sandnabba Leif
Stenvall Göran
Ström Ralf
Sund Erik
Sundqvist Dick

I bas

Back Håkan
Carlstedt Roy
Ekblom Alf
Gunell Boris
Haglund Holger
Henriksnäs Mats
Johnson Torsten
Lawast Brian
Norrgård Olof
Nyman Anders
Rudnäs Rolf
Strand Sven
Sund Kurt
Sundqvist Kristian
Sundstén Cay
Tonberg Runar
Westerlund Paul

II tenor
Fors Bjarne
Häggblom Ralf
Högbjörk Leif
Janfelt Tor
Sandberg Lars
Söderlund Börje
Widdas Jan
Wideman Leo
Wiklund Bengt
Zittra Fjalar
Östman Göran
Östman Stig