Gunnel trivdes från första stund i det Hasselstamska hemmet. Var hon kär eller vad berodde det på? Och nu ville hon se Idyllernas stad. Hon hade sovit gott i sin sovvagn, och en spatsertur skulle bekomma henne väl. Tillsammans med provisorn företog hon en promenad genom staden för att bekanta sig med vägarna vilka föreställa gator. För den nykomna är Nykarleby intet olöst problem i det avseendet. Efter en halv timmes gång vid provisorns sida visste hon det nödvändigaste om stadens plankarta. Hon hade reda på var normalskolan befann sig, Wiks hotell, kyrkan och rådhuset, och så kände hon till sträckningen av den väg, vilken i vilda slingringar via Brostugan ringlade sig upp till seminariebyggnaderna.
     Klockan tretton bjöd fru Hasselstam på frukost, och klockan fjorton infann sig Gunnel på seminariet, där hon anmälde sig för rektorn, — doktor Samuelsson, som hälsade henne välkommen. on deltog i evenemanget i bönsalen, där seminariets samtliga elever och lärare hade samlats för att närvara vid den andaktsstund, varmed läsåret inleddes. Direktorn höll ett kort tal, i viliket han uppmanade eleverna att arbeta målmedvetet och utlade förhoppningen om framgång i studierna. Sedan uppropet ägt rum, var öppningshögtidligheten till ända, och var och sökte sig hemåt.