Kristliga folkhögskolan i Nykarleby 1920—1950

3. PASTOR JOHANNES NYSTRÖM
EN MÄRKESMAN PÅ DET KRISTLIGA
UNGDOMSARBETETS OMRÅDE.

Då vi satt på denna minnesteckning som överskrift en märkesman på det kristliga ungdomsarbetets område, så gäller detta i huvudsak pastor Nyströms verksamhet vid den kristliga folkhögskolan i Nykarleby även om han på andra fält flitigt deltog i arbetet.

Pastor Nyström föddes i det leende Nedervetil den 29 juli 1880. Hans barndomshem stod på älvstranden av den ständigt brusande Tastforsen. Överom forsen slingrar sig ån genom grönskande och bördiga fält. På försommaren, då hägg och rönn blomma på stränderna bildar blomsterprakten en betagande skön inramning till den underbara tavla, som då öppnar sig för ögat. En mild och leende natur stod fadder vid hans vagga. Det torde därför inte vara för mycket sagt, då det framhålles, att dessa båda grunddrag i hans födelsebygd: forsens kraft och det milda och godmodiga leendet i naturen också bilda grundtonen i hans karaktär.

Det första jag minnes från vår barndom, var vårt sammanträffande i folkskolan. Jag minnes ännu i dag så väl den glada pojken med den vackra sångrösten och det goda huvudet. Rent av tror jag att han läste över en klass, lämnande oss andra efter sig i skolan. Sedan vi blivit vuxna besökte vi Kronoby folkhögskola och sutto där sida vid sida. Men så kom en tid då våra vägar gingo åtskils. Pastor Nyström skulle bli folkskollärare och jag student och ägna mig åt — — — vad, det visste jag ej ännu då.

Åren ha gått. När vi mötas åter, är det långt borta från fosterjorden, långt borta på de vida slätterna i staten Nebraska, U.S.A. Hit hade ofärdsårens stormar fört oss. Och även om jag här måste framstå som en helgerånare, då jag öppnar dörren till en kammare, som var hans livs allra heligaste, så kan jag ej låta bli att göra det och omnämna ett minne, som ännu i dag står livslevande för mig. Det var i staden Occiola i handlanden Monsons rika hem, jag en dag såg den stolta ynglingen så full av förtröstan på sig själv och tillit till kulturens makt att frälsa, böja sina knän framför sin amerikakista djupt försjunken i bön. Den stunden var en evighetsstund av ingripande betydelse för hans liv.

I Finland hade han avlagt folkskollärarexamen och en tid varit verksam som lärare i Gerby i Korsholm. Nu upptog han studierna på nytt vid olika läroverk, och studentexamen klarade han och det med heder. Likaså prästexamen. Här krävdes tålamod och ihärdighet. Under somrarna gällde det att arbeta, så att när hösten kom, det nödiga kapitalet för skolgången under vintern var hopsamlat. Eljes var det ingen annan utväg än att stanna borta från skolan ett år och förtjäna och så fortsätta igen. Denna väg är ej okänd för de amerikanska studenterna. Och den fick även pastor Nyström pröva på, ty något eget kapital hade han ej.

Efter att ha tjänat som pastor i olika församlingar i Amerika bl.a. New York, Worcester och Gardner blev pastor Nyström efter 17 års vistelse i det stora kulturlandet i väster kallad till föreståndare för kristliga folkhögskolan i Nykarleby och vid denna läroanstalt utförde han sin betydelsefulla livsgärning till våra församlingars och vår svenska ungdoms bästa. På denna post kvarstod han tills en tilltagande ohälsa tvingade honom att avgå vid fyllda 67 år.

Pastor Johannes Nyström. Föreståndarens arbetsrum.

Fråga vi varför han så väl lyckats i sitt arbete, få vi flere svar. Pastor Nyström var psykolog och en utomordentligt god lärare. Hans bibelstudier voro alltid lika givande. Till dem förberedde han sig grundligt genom bön och studier. I denna gren av sin undervisning hade han dessutom tillfälle att förkovra sig genom besök vid amerikanska bibelskolor. Hundraden av eleverna ha bevarat hans bibeltimmar i kärt minne och från dem fört med sig ut i livet dyrbara välsignelser.

Orsaken till hans framgång låg framför allt i hans fasta tro på Gud. Han bevarade alltid en barnslig tillförsikt till Gud. Varför skulle ej Gud ge det han lovat, var ett uttryck som han ofta använde.

Pastor Nyström litade på vår svenska ungdom. Han trodde gott om den och drömde alltid om stora ting, som dessa unga skulle uträtta i framtiden. Elevskarorna kommo och gingo. Han såg i dessa alltid grädden av Finlands svenska ungdom. Med samma förståelse och rika kärlek omfattade han alla.

När han den 1 oktober 1947 avgick från sin tjänst, kunde han blicka tillbaka på en välutförd och fullbordad livsgärning. Det förunnades honom likväl icke att länge få njuta av vilan från skolarbetet, ty redan den 10 oktober 1948 blev han hemkallad. En trägen såningsman på Guds åker hade den vilan funnit, som Gud lovat sina trogna. Och vi tro förvisso, att på honom kan tillämpas orden i Upp.b. 14:13 »Saliga äro de döda, som dö i Herren, härefter. Ja, säger Anden, de skola få vila från sitt arbete, ty deras gärningar följa dem.»

[Inf. 2007-09-03.]

4. BILDER

En predikantkurs med pastor Arne Rosenqvist som lärare. Uppspelning. Musikeleverna med sin lärarinna Ulla Anderson. Ett hörn i slöjdsalen, Lars Kjellberg lärare. I köket. Husmor Emma Anderson undervisar. I köket med tant Tilda och Anni. Lärarinnan Edit Strandén granskar vävnaden. Ett hörn i handarbetssalen. Lärarinnor: Edit Strandén och Elna Backlund. Ett hörn i handarbetssalen. Flickan räknar pasmorna. Vid studiebordet. Ett av de nya elevrummen. Allas vår "Linda". På vintern 1945.

Vi ha kommit till slutet av denna bildserie. Genom dessa enkla bilder ha olika sidor i Kristliga folkhögskolans välsignelserika verksamhet trätt fram för våra ögon. Vid hågkomsten av allt detta fyllas våra hjärtan av tacksamhet för det arbete, som denna läroanstalt genom Guds nåd fått utföra. Vi känna oss stå i stor tacksamhetsskuld till alla våra gynnare och vänner för det bistånd, som skänkts oss under de gångna åren.

Vi äro även stor tack skyldiga föräldrar och målsmän för det förtroende, som visats oss i det de sänt sina barn till skolan. Även till alla dem, som hoppats och trott med och bett för läroanstalten och dess arbete, vilja vi här giva uttryck åt vår hjärtliga tacksägelse.

När det nya elevhemmet uppfördes mitt under brinnande krig, stötte arbetet på hart när oöverstigliga svårigheter. Så var det, när byggnadsjärn skulle anskaffas och så när inredningen skulle taga vid. I hemlandet fanns ej material och till utlandet fick man ej sända pengar. Det var då vännerna i Sverge trädde fram med en hjälpande hand. Skolans vänner i det gamla broderlandet ha sålunda i det sista byggnadsskedet på ett alldeles avgörande sätt bidragit till att skolan nu är i tillfälle att med än större förutsättningar än förut arbeta för det godas seger i världen. För all den ovärderliga hjälp skolan fått av dem, får styrelsen i detta sammanhang uttala sitt hjärtliga tack. Likaså till de landsmän i U.S.A. och Australien, som verksamt bidragit med frikostiga gåvor.

Först och sist söker sig dock vår tacksamhet upp till vår allsmäktige Fader i himmelen, från vilken alla goda gåvor komma. Det är han som byggt Kristliga folkhögskolan genom människor, vilka varit villiga att gå hans ärenden. Honom tillkommer ock all ära. "Jag skall evinnerligen tacka dig för att du har gjort det". Ps. 52:11.

[Inf. 2007-09-12.]

5. STYRELSEN.

MEDLEMMAR AV KRISTLIGA FOLKHÖGSKOLANS DIREKTION

ÅREN 1919—1951.

6. KRISTLIGA FOLKHÖGSKOLANS I NYKARLEBY LÄRARE 1920—1950.

[Inf. 2007-09-17.]

Kristliga folkhögskolan i Nykarleby 1920—1950 (1951).
Stig Haglund digitaliserade och tillhandahöll.


Fortsättning:
Kristliga Folkhögskolans i Nykarleby elever 1920—1950.
(Rev. 2007-09-24.)