Bältessöljor och spännen

Spännen av alla slag, men främst stora, pratiga bältspännen är i dag hyper-super-moderna. Men spännena har gamla anor. De grekiska gudinnorna bär t.ex. en gördlad peplos, sammanhållen på axlarna med spännen och etruskiska spännen fyller de italienska museernas rymliga salar. De tjänade till att hålla ihop manteln. Och på en Ravenna-mosaik från början av 500-talet ser man de heliga tre konungarna klädda i mönstrade, trånga byxor (som antiken inte kände till) och en vid mantel, sammanhållen vid axeln av ett prydnadsspänne.

De lombardiska spännena, bältessöljorna och klädespännen, förvånar genom sin formrikedom. Många av dem har en fågelskepnad, andra har intressanta reliefer med ynglingahuvud. Ett gyllene bältesspänne som påträffats i Lambros flodbädd har formen av två sammanflätade fågelfigurer.


Dyrbart

utsirade spännen och skärpsöljor användes också bland germanerna, av såväl män som kvinnor. På bokmålningar från gotikens tid kan man se den ogifta flickans klädnad: obetäckt hår med jungfrukrans, åtsittande klänning och en lätt mantel som på bröstet sammanhålls av ett runt spänne. När gifta kvinnor gick utomhus dolde de hår och hals med en duk. Deras mantel föll i rika kaskader av veck. Enligt sengotikens fransk-burgundiska mode sammanhölls manteln av en kedja med två spännen.

Den italienska renässansens estetiska ideal var fullkomlighet, men klädedräkten växlade under renässansen avsevärt i olika länder.

Det är omöjligt att dra en genomgående parallell, men vissa gemensamma drag kan skönjas. Manteln sammanhålls inte mera av spännen. Mannen bär läderbälte med gördelspänne av mindre storlek. Däremot är halskedjornas rikedom överflödande.


Barocken älskade

stora skospännen och pråliga strumpebandsspännen. Rokokon gynnade fyrkantiga skospännen av silver eller guld, ibland prydda med glasbitar, vars undre sida var av färgat papper för att öka glansen.

Men under första hälften av 1800-talet försvann skospännet från herrskodon och återkom först i vår tid i slutet av 1960-talet. Kvinnoskor har troget bibehållit skospännet genom hela 1800-talet och på 1900-talet ända fram till våra dagar.


Senempiren skapade

stora pråliga gördelspännen på sidenbälten, som höll ihop de vida kjolarna och 1800-talet var bältesspännenas gyllene ålder. Under 1870- och 1880-talet framhävdes den smala midjan genom att man prydde bältet med praktfulla spännen av förgylld mässing. Intressant är att man i Nykarleby och dess omnejder från mitten av 18000-talet har bevarat talrika mässingsspännen med segelskeppsbild.

 



Mässingsspänne från Nykarleby. Mitten av 1800-talet.
[Teckningen i artikeln ersatt med bild på spänne (ca 70x47 mm) tillhörigt Stig Haglund.


Mot sekelskiftet avtog modet med stora bältesspännen, för att blomstra upp igen kring 1910, då jugendstilen satte sin prägel på dem.

 

Maria de Lisitzin, Hufvudstadsbladet den 25 augusti 1970. Ur gamla gömmor.
Artikeln aktualiserades av Stig Haglunds fynd på Gammaldagstorget i samband med Jakobs Dagar och tillhandahölls av författaren via Eirik Granqvist och Lars Pensar.


Läs mer:
Kopparslagare i Nykarleby i Koppar, mässing, brons (1968) av Maria de Lisitzin.
Fler artiklar ur Hufvudstadsbladet.
(Inf. 2006-08-16.)