En kraftigare utveckling nådde självstyrelsen i de österbottniska
byalagen genom lagstiftningsåtgärder på 1740-talet, varigenom
meddelades direkta förslag rörande byväsendets organiserande.
Därom kan tarvas följande utredning. De gamla lagarna förutsatte,
att grannarna själva skulle ordna en mängd angelägenheter,
som på grund av grannelagsförhållanden och den rådande
jordäganderätten krävde reglering. Sålunda stadgades
t. ex. i Äldre västgötalagen, förnämes balk
5, följande: „Köper man kreatur från farsotsby, driver
det hem utan grannars lov, då skall den det nedhugga, som det påträffar“.
I Balk om olaga tillgrepp, VII § 2, stadgar äldre
västgötalagen följande: „Hittar den bistock, som har
laga lott i skogen — — have hela bistocken. Icke må
man dock hugga ned sådan ek å allmänning utan grannars
lov“.
1734 års lag ägnar överhuvud byalagens förhållanden
ringa intresse. Vissa stadganden i byggningabalken förutsätta
dock, att grannarna i ett byalag skola i särskilda fall fatta beslut
i gemensamma angelägenheter. Emellertid lämnade lagen frågan
om formerna vid beslutens fattande alldeles öppen. Mot denna bakgrund
bör man se strävanden till byväsendets ordnande, som framträdde
i förslagen vid 1740—41 års riksdag om byordningars införande.
Dessa förslag synas grunda sig på förebilder från
Danmark samt från Skåne och Blekinge. I Danmark, där
byväsendet av ålder var rikt utvecklat, hade byordningar tidigt
kommit i bruk. I Skåne och Blekinge antogos tidigt liknande överenskommelser
i byalagen. Även från Mellersta Sverige, nämligen Hargsby
i Uppland, finnes en gammal byordning, „Ordo Vicinalis“ av år
1653 bevarad.
I mars 1741 kom frågan om byordningar till behandling i riksdagen.
Tvenne initiativ i sådan riktning togos dels genom kapten Roxendorff
i ekonomiutskottet, dels på grund av § 43 i Bondeståndets
allmänna besvär, vari spåras de sydsvenska riksdagsböndernas
sakkunskap.
Frågan ledde till att Ekonomiutskottet författade ett projekt
till byordning. Detta genomgicks av Ekonomideputationen, som kom fram
med anmärkningar och gjorde ändringar i förslaget. På
grundvalen av ett sålunda tillkommet betänkande behandlades
frågan om byordningar av de olika stånden. I borgarståndet
var frågan uppe den 25 och 27 juni samt den 13 augusti, då
projektet till byordning av detta stånd godkändes. Så
hade tidigare skett i de övriga stånden. Riksdagens byordningsprojekt
var ett utförligt förslag till byordning och var utarbetat i
37 paragrafer. Det är delvis en sammanfattning av vissa bestämmelser
i den nya lagbokens byggnadsbalk. Vissa stadganden tyckas grunda sig på
den gamla landslagens föreskrifter. Typiskt för „Nyttans
tidevarv“ är att ständernas förslag till byordning
också vill vara ett rättesnöre för böndernas
hushållning samt meddelar jordbrukstekniska råd och föreskrifter.
Rörande byordningarna utfärdades redan den 1 sept. 1741 en
kunglig förordning, ur vilken följande märkliga ord må
anföras: „Kong. Maj:t samtycker, det ey allenast de på
åtskilliga orter redan författade Byordningar, utan ock de,
hvilka hädanefter inrättas kunna, måga av wederbörande
domare stadfästas, samt för lag uti Bye skrån wara gällande:
Låtandes Kongl. Maj:t igenom trycket nu utfärda en allmän
Byordning, hwaraf hwarje Sokn et Exemplar skal tillställas, hwilken
Byordning dock efter orternes särskilte beskaffenhet, förbättras
må.“
Ett brev från konungen, benämnt „Kongl. Maj:ts Nådige
Bref till Samtelige Landshöfdingarne Angående Lands-Culturens
uphjälpande och förbättrande“, utgick den 20 februari
1742 och åtföljdes av den genom Ständerna författade
byordningen. Genom detta brev ålades landshövdingarna att „draga
behörig och skyndsam försorg“ därom, att den nya byordningen
lämpad efter lokala förhållanden, skulle komma till användning
i byalagen. I Österbotten, där av ovanberörda skäl
förutsättningarna för en utvecklad bysjälvstyrelse
voro gynnsamma, lyckades landshövdingen i Korsholms län Piper
leda det därhän, att byordningar allmänt blevo antagna
i byalgen.
(Inf. 2005-03-07.)
2. Uppgifter om byordningarnas antagande
i byalagen i Nykarleby och Munsala.
Uppgifter om byordningarnas antagande i byalagen i Nykarleby
och Munsala.
Ser man saken mot den i det föregående tecknade bakgrunden,
så bör ingen oklarhet råda därom, vad med saken
avsågs, då byalagen i Nykarleby socken och dåvarande
Munsala kapell antogo byordningar. Detta inträffade år 1750
i flertalet i dessa byalag. Emedan stadfästelse å de antagna
byordningarna sökts i Häradsrätten, så lämna
domböckerna i de flesta fall nödiga uppgifter om deras antagande.
Några uppgifter sammanställas.
Först en grupp av uppgifter enligt 1750-års dombok angående
byordningar,som alla utom en antagits nämnda år. Kantlax byordning,
antagen den 25 sept. av samtliga byamän och företedd av „theras
i thetta år utvalda ålderman“ stadfästes, enligt
uppgift i dombokens 22 §, med häradsrättens dom, „då
de närvarande bysborna ej hade något att erinra“. Karby
byordning — byn är numera överförd till Pedersöre
socken — hade antagits den 25 oktober, den stadfästes, vilket
i dombokens 23 § uppgives. Byordning för Överjeppo
by, vilken by numera tillhör Jeppo socken, inlämnades av åldermannen.
Den hade antagits den 3 juli av samtliga byamän och stadfästes
av häradsrätten, vilket uppgives i domboken 33 §.
Kovjoki byordning hade antagits av „samtelige Bysboerne“, varefter
desse såsom domboken förmäler, „låtit sina
namn underskrivas samt självhändigt underristadt sina bomärken“.
I dombokens 34 § angives, att byordningen blev med „Härads
Rättens dom fastställd“. När Kovjoki byordning antagits,
är icke uppgivet i domboken, ej heller lämnar själva byordningen
upplysning därom. Ett tillägg i byordningen är emellertid
daterat den 2 dec. 1747, varav framgår, att Kovjoki byordning är
den äldsta kända byordningen från Nykarleby förra
storsocken. Monäs byordning, antagen den 22 sept. stadfästes,
vilket uppgives i dombokens 38 §. Dombokens 35 § omtalar,
att Vexala byordning, „som samtel: Wexala boer antagit“ erhöll
häradsrättens stadfästelse. Den finska byn Wuoskoski, som
tidigare tillhörde Nykarleby storsocken, men numera överförts
till Alahärmä, socken, hade antagit byordning den 23 juli. Byordnings
stadfästelse är intagen såsom § 37 i domboken.
Två år senare fastställde häradsrätten Monå
byordning 1752, vilket framgår av domboken för nämnda
år. I domstolsutslaget ingår den märkliga uppgiften,
att fastställelsen skedde på grund av att „the flästa“
i byn samtyckt till vad i byordningen är utsatt. Den 13 nov. 1818
fastställde häradsrätten Soklot byordning, som enhälligt
antagits av byamännen den 4 nov. samma år. Kyrkobyn i Nykarleby
socken erhöll den 28 nov. 1821, enligt uppgift i dombokens 213 §,
stadfästelse å den byordning, som byamännen antagit den
28 juni 1817 och den 10 nov. 1821. Tidigare hade Kyrkoby en äldre
byordning, av vars innehåll något är bekant genom uppgifter
i ett bystämmoprotokoll från Kyrkoby av den 6 maj 1801.
Sedan byamännen antagit byordningar och dessa blivit „gillade
och fastställda med Härads Rättens dom“, erhölls
en fast grundval för självstyrelsen i byalagen. Att byamännen
själva fattade saken på detta sätt framgår av några
uttalanden i protokoll, som fördes, då Vexala byamän antogo
byordning. Det uppgives, att de antogo byordningen, tillökt och försedd
med utsatta bötesbelopp, „på thet att egennytta och sielfswåld
måtte tymedelst uhr wägen rödjas; god ordning i Byalaget
hållas, samt Byamännen iginom wähl grundad ord(ning) och
sieltagen Lag, måtte kunna handledas till thet, hwad till Landets
ophielpande, thes Hemmans förbättring och egen fördehlachtigheet
kan vara ländande.“
I sammanhang med skildringen av ovannämnda byordningars antagande
förtjänar även att omnämnas, att byamännen i
Ytterjeppo by i Nykarleby socken år 1865 gjorde ett fåfängt
försök att införa byordning i sitt byalag. Den 3 mars hade
byamännen vid allmän bystämma antagit ett förslag
till byordning. Men vid sökt stadfästelse hos „Guvernörs
Embetet“ förklarades nämnda förslag vara inblandat
med stadganden, „som hörde icke till en stadga om ordning i
by, utan till den allmänna lagstiftningen“, varför den
sökta stadfästelsen avslogs.
(Inf. 2005-03-14.)
3. En blick på de bevarade byordningarna.
I flertalet fall ha nämnda byordningar kunnat igenfinnas antingen
i byarkiven eller på annat håll, om de kommit i privat förvaring.
Huvudparten av innehållet i var och en av de särskilda byordningarna
utgöres av den tryckta normaltexten. Bötesbelopp äro utsatta
på därför avsedda ställen. Märkligt nog äro
böterna för samma brott bestämda på rätt så
olika belopp i skilda byordningar. Vexala by, ett samhälle, som än
i dag är känt för sin fridsamhet, har utsatt låga
böter. Kovjoki byamän har utsatt höga böter. Kyrkoby
yngre byordning, som bestämmer böterna i rubel och kopek, har
särskilt stränga böter.
En annan och icke oväsentlig del av byordningarna utgöres av
de tilläggsparagrafer, varmed byamännen utökat det ursprungliga
projektet till byordning. Dessa paragrafer äro ur vår synpunkt
särskilt värdefulla, emedan de äro lokalt betonade och
ge en bild å ena sidan av byamännens rättsuppfattning
och samhällsanda, å den andra sidan av det dåtida näringslivet.
Värdefullast är Monå byordning på grund av dess
ovanligt talrika tilläggsparagrafer. Byordningen är illa medfaren
genom flitig hantering, men har för övrigt ett intresseväckande
utseende. Dess förvaringsställe är Vexala bykista.
Kovjoki byordning har icke många tillägg. Dessa synes delvis
ha införts efter hand, utan att stadfästelse sökts för
desamma. En tryckt finskspråkig översättning (Kylän-Asetus)
är vidfästad Kovjoki byordning samt försedd med påteckningen:
„Ankom den 16 april 1757“. Kovjokibornas byordning är rätt
mycket kantstött. Den förvaras i Kovjoki by.
Soklot byordning har ett fåtal tillägg av icke alltför
märklig art. Den är i gott skick och förvaras i Soklot
by.
Kyrkoby byordning bär, märkligt nog, på pärmen påskriften:
By-ordning För Forsby Byamän. Tilläggen vittna om Kyrkoby
byamäns allvarliga strävanden att upprätta ordning och
skick i sitt byalag. Vid påseende förefaller denna byordning
att ha varit utsatt för rätt hård medfart. Den förvaras
i Forsby.
Monäs byordning saknar egentliga tillägg. Den förvaras
i byns åldermanslåda hos den betrodda Isak Flygar, beständig
innehavare av åldermanstjänsten sedan många år
tillbaka.
I detta sammanhang må även följande nämnas. Hirvlax
byordning har icke kunnat uppspåras. I byn har funnits tvenne ivriga
skriftsamlare, nämligen avlidne Johan Träsks far å Hurras
samt den för icke länge sedan bortgångne åldringen
Matts Kock. Enligt gissningar hos bysbor är det troligt, att Hirvlax
byordning ingått i förstnämnde persons samlingar å
Hurras, vilka numera förkommit. Kantlax byordning synes jämväl
vara ohjälpligt förkommen.
(Inf. 2005-03-24.)
4. Varför byordningarnas innehåll
publiceras.
Berörda byordning ha småningom, åtminstone delvis, förlorat
gällande kraft, ehuru endast ett fall är bekant, där byamännen
överenskommit därom, att den antagna byordningen skulle upphöra
att gälla. Troligen är det länge sedan någon byordning
blivit uppläst vid bystämma. Ja, de handskrivna tilläggsparagraferna
i äldre byordningar äro numera oläsliga för dem, som
icke behärska så kallad „gammal protokollstil“, d. v. s.
1700-tals skrivstil.
Därför synes det på sin plats att göra innehållet
i byordningarna tillgängligt för intresserade. Efter genomläsning
av en byordning skall man troligen kunna bekräfta riktigheten av
vad byålderman Flygar i Monäs yttrade, då han förevisade
sin hembys byordning: „Man säger, att allt är så
bra i vår tid, men nog kan man säga, att det funnits mycket
gott också i förgången tid, blott man har kännedom
därom.“
Hänseende må tagas även till andra omständigheter.
Genom eldsvåda, vårdslöshet eller på grund av annan
orsak kunde dessa byordningar, vilka utgöra så talande vittnesbörd
angående ursprunget till vårt ännu livskraftiga byväsende
med dess ålderman, bisittare, byråd, budkavel o. s. v.
gå förlorade. Detta vore en förlust, icke allenast för
byalagen själva, utan även för forskningen. Ur forskningssynpunkt
hade det varit önskvärt, att domaren vid byordningarnas fastställelse
av Häradsrätten skulle i domboken hava intagit alla tilläggsparagrafer
och alla utsatta bötesbelopp. Då detta icke gjorts, är
efterföljande sammanställning desto mera av behovet påkallad.
Sammanställningen är anordnad i enlighet med följande
plan. Monå byordning avtryckes, varvid böterna jämte smärre
textändringar sättas inom parentes. De tillägg, som ingå
i övriga byordningar, meddelas särskilt. I samband med böterna
i Monå 1) byordning meddelas för jämförelse
bötesbelopp även ur några andra byordningar. Bland byordningar
från Nykarleby och Munsala har för ändamålet anlitats
de, som tillhöra följande byalag: Vexala, Kovjoki, Soklot och
Kyrkoby. För ytterligare jämförelse har jämväl
anlitats en byordning från annan ort, nämligen Wallgrund byordning,
som är märklig genom låga bötesbelopp, därtill
synbarligen äldre än övriga här behandlade byordningar,
vilka den ej heller på grund av orternas avlägsenhet från
varandra kan hava påverkat. Någon uppgift om sistnämnda
byordnings ålder är icke bekant, varför nyss antydda förmodan
enbart grundar sig på följande anteckning i samma byordning:
„Ålderman Gammelgård
Wallgrund
för år 1747 förordnas till Å(lderman)
Bengtas Mårten
Mattas Simon (och N)ybond Hindrich bisittare“.
1) Bynamnet Monå har å såsom slutbokstav
enligt nutida skrivsätt, likaså i 1500-tals skrifter, men
på 1700-talet och långt inpå 1800-talet skrevs Mono,
vilken skrivform i efterföljande avskrifter skall användas.
(Inf. 2005-03-28.) |