FINLANDS MEDALJKONST

av

J.J. Huldén

— — — Den mest produktiva av Finlands medaljkonstnärer är Gerda Qvist. Hon dominerar den nyss öppnade medalj utställningen i Kungliga Myntkabinettet både genom den häpnadsväckande omfattningen av sin produktion och genom dess höga kvalitet. Liksom Wäinö Aaltonen är Gerda Qvist döv, och liksom han lever hon i en värld utan vindsus, vågskvalp, fågelsång och mänskligt tal. Men bristen i sinneserfarenhet kompenseras hos henne genom en ohämmad och glättig rörelsefrihet i inbillningens värld. Oftast gör hon goda porträtt, säkra i karakteristiken som Freudenthals, Hugo Pippings och Gustaf Strengells, själfulla som Fredrika Bremers. Men det mest karakteristiska är de underfundiga krumelurerna på reversen. I dem har Sagan fått ett evighetsliv, som begär en plats vid sidan av Hans Christian Andersen och Zachris Topelius. Hon kan konsten att lägga innerlighet och monumentalitet i en stämning. Man ville nämna många exempel, men kan också nöja sig med ett: frånsidan till medaljen över Sibelius. Det är bara en yngling och en harpa, men man känner sig upplyftad till den skapelsehärd där sfärernas liv blir musik.. — — —