Släkten Backman gav stoff
till Fältskärns berättelser

Jakobstads släktforskarförening har tagit till tradition att minst en gång varje år inbjuda någon mera känd forskare som föredragshållare. Professor Paul Nyberg, som gästade föreningen och staden senaste tisdag är den mest kände hittills. Han hade för sitt föredrag valt ett ämne av mera allmänt intresse och detta hade också lockat andra än enbart föreningsmedlemmar. Sammanlagt ett 60-tal personer åhörde föredraget i Jakobstads församlingshem.

Som inledning sjöngs Topelii psalm Sanningens ande till ackompanjemang av kantor Allan Nyman, varefter föreningens ordförande Paul Andersson hälsade välkommen.

Professor Nyberg hade rubricerat sitt föredrag ”En släkt Backman från Storkyro och bakgrunden till Fältskärns berättelser” och han inledde med att behandla släkten Backman, från vilken han själv härstammar genom sin morfar Zackris Topelius, vars mormor var född Backman. Som åskådningsmaterial hade han medtagit en tavla över släktens utbredning i Finland och utomlands samt ett fotografi av ovannämnda Topelii mormors, Anna Sofia Backmans, porträtt.

Flera försök har tidigare gjorts att klarlägga släktens ursprung, men länge var borgmästaren i Vasa, Christian Backman, som levde i början av 1700-talet, den äldste man kände till av släkten. Först numera avlidne riksdagssekreteraren Jaakko Laurila lyckades lösa problemet och han kunde föra släkten bakåt ända till 1500-talet. På hans uppgifter stödde sig nu professor Nyberg delvis.

Zackris Topelius själv var genealogiskt intresserad och har i sina anteckningar behandlat alla de släkter han närmast härstammade från med undantag för mormoderns släkt Backman. Men denna brist på intresse är endast skenbar, då han, som professor Nyberg påvisade, byggt upp handlingen i sina Fältskärns berättelser med släkten Backmans historia som modell.

Släkten, som härstammar från Storkyro, påträffas där redan vid mitten av 1500-talet. Den förste, som använde namnet Backman var Bertel Andersson, som var ryttare i 30-åriga kriget och stupade 1644. Han antog namnet efter hemgården Backala. Hans änka gifte om sig med den kände lagläsaren Matts Pålsson Wijk, på vars lott det kom att uppfostra Bertil Anderssons efterlämnade barn.

De två äldsta sönerna blev präster och deras efterkommande är endast delvis kända. Från den ena, Samuel, härstammar med stor sannolikhet en annan släktgren Backman i Nykarleby, till vilken hörde bl. a. professor W. Backman. Från den tredje sonen Christian härstammar därför den mest kända grenen av släkten. Han hade antagligen också tänkt bli präst, men gjorde sig under studietiden känd som alltför ”bullersam”, varför han fick lov att avbryta sina studier och blev i stället medhjälpare åt styvfadern lagläsaren Wijk. Han avancerade sedan på den juridiska banan och blev slutligen borgmästare i Vasa samt fick talrika efterkommande. Till dessa hörde också Topelii mormor.

Professor Nyberg övergick sedan till att påvisa de paralleller, som finnas mellan släkten Backmans öden och handlingen i Fältskärns berättelser, samt på vilka vägar Topelius fått uppgifter om sin mormors släkt. Likheterna är också slående trots att författaren ofta fått ta sin livliga fantasi till hjälp.

Faktum är alltså att Topelius rest ett förnämligt monument över sin mormors släkt med sina Fältskärns berättelser, som väl alltid kommer att räknas till den levande litteraturen.

Föredraget belönades med rika applåder och föreningsordföranden framföre till sist sitt eget och föreningens tack för en intressant afton.