Nykarleby stads historia i malpåse
Första delen av Nykarleby stads historia har hamnat i en väl tillsluten malpåse. Det mesta som hände i stan före 1810 är alltså fortfarande en väl bevarad hemlighet.
När del II av Nykarleby stads historia utkom år 1980 var det meningen att det skulle bli tre delar enligt den fastställda planen. Del II som omfattar tiden 1810–1975 och del III 1876–1975 utkom enligt planerna, dock ordentligt försenade. Orsaken till förseningen då var att verket blev mycket mera omfattande än det var meningen från början. Författare är Erik Birck. Han dog i december 1985 och hann inte ge ut den tredje delen. Därför fick Bengt Kummel ta över och slutföra arbetet åtta år senare. Det är tolv år sedan del III lämnade tryckeriet och än, 1987, ligger materialet till första delen väl undangömt i Nykarleby stads arkiv. Några allvarliga planer på att slutföra arbetet finns inte och historiekommittén har dött sotdöden för länge sedan.
Vi ansåg att kommittén har gjort sitt och den finns inte längre, säger Pehr Tonberg som var en av medlemmarna i kommittén. Men innan vi avslutade vårt arbete sände vi ett brev till staden där vi uppmanade beslutfattarna att första delen bör utkomma i skyndsam ordning. Han anser att det skulle vara mycket viktigt att Nykarleby stads historia blir komplett. Samtidigt är han medveten om att det är politikerna som skall bestämma och då vet man inte vad som händer. Trots att nästan hela stadens gamla arkiv förstördes i branden 1858, finns det tillräckligt med material för att fylla del I. Erik Birck hade nämligen samlat en hel del material från museer, bibliotek, arkiv och privat samlingar. Pehr Tonberg nämner också församlingens rika historia, som är äldre än staden och den borde komma med ifall det blir en utgivning av första delen.
Även museiamanuens Johan Wikar tycker att en viktig bit är borta och att det skulle vara viktigt att Nykarleby stads historia blir fullständig. Men det måste vara någon som tar sig an projektet säger han, och lovar med en gång att han skall ta tag i saken och eventuellt tillsätta en arbetsgrupp för att få igång en diskussion.
Det handlar inte om pengar. Pengar finns! Och så finns det också historiker som är villiga att skriva. det är mera en prioriteringsfråga hur man fördelar resurserna, säger Johan Wikar.
|