Nykarlebyvägens uträtning.
I går återupptog
ett 20-tal man arbetet på den nya nykarlebyvägen på sträckan
mellan Karby och Nykarleby, omtalar vägmästare E.W. Nylund för
JT. För detta vägarbete har nyligen beviljats 2,5 miljoner mark i statsanslag.
Senare i veckan kommer arbetsstyrkan att uppgå till ett 50 tal. Kostnadsberäkningarna
för detta vägbygge stiger till 31 miljoner, och tidigare har för
arbetet beviljats 4 miljoner. De
medel som statsrådets finansutskott beviljat utgör understöd och
lån för igångsättande av arbeten åt arbetslösa
och nykarlebyvägbygget faller under denna paragraf, där det heter att
medlen skall användas vid ordnande av arbeten i sådana delar av landet
där arbetslöshetsläget det påkallar. I främsta rummet
skall landsvägs- och upprensningsarbeten igångsättas. På
en sträcka av ca 5 km från den s.k. Lillsocklotbacken fram till Kuddnäs
byggs en helt ny och rak väg med endast en mindre krök på mitten,
berättar vägmästare Nylund. Omkring 600 meter av vägbanken
genom Lillsocklot är delvis färdigbyggd. Det anslag på 2,5 miljoner
mk som erhållits avser finansiering av arbetena under den återstående
delen av innevarande år. Anslag kommer i fortsättningen att beviljas
ifall arbetsläget det kräver.
Jakobstads Tidning, december 1952. Lars Pensar digitaliserade och tillhandahöll
med kommentaren: Hittade
notisen om vägrätningen från dec. 1952. Den tiden sattes arbetslösa
i nödhjälpsarbete, vägar, flygfält (till dessa skickades också
rattfylleristerna), skogsarbeten o.s.v. Därför uppenbarade sig endel
främmande folk i Nkby, jfr stockflottartiden, en hel del finkspråkiga,
och arbetet utfördes med spade och häst. Ja, dessa stackars hästar
har mer än andra djur lidit och slavat för mänskan!
Den
nya vägsträckningen över Gräftbacken minns jag väl. Det
var så att när man blivit något sånär säker cyklist,
var det ett mandomsprov att cykla till Jakobstad för att få åka
på den enda asfaltbeläggningen där, en bucklig sådan på
Storgatan. Då cyklade vi förbi Åminne till Socklot, via Kronqvistska
och Björkmans gårdarna till Lillsocklotbacken, sen bakom Harjulins,
tror jag gården hette som Erik Smeds sen flyttade till Stundars, genom ”dödskurvan”
på rån mot Pedersöre o.s.v. över Tattarbacken, ofta med
paus vid Kungsstenen, vidare längs
”Sundby rätona” efter att åkt runt Sundby skolan på
östra sidan. Den var halvvägsmärket. När
väguträtningen var klar 1953, var det sensationellt att kunna cykla
genom det ”nya landskapet” fram till Socklot. Och hur kort vägen
till Jakobstad nu hade blivit! Tyckte vi.
|