Nya kartor uppgörs
över Nykarleby stad



Såhär detaljerat framställs de nya kartorna över Nykarleby, säger byråing. Pirkko Noukka
[sedermera lantmäteridirektör]. Övriga i bild är Christer Fors, Jeppo, Ossi Jokinen, lantmäteristyrelsen, Tuomas Lukkarinen, Vasa lantm.kont., Teuvo Pajukoski, Seinäjoki kartverksamhet och Kurt Tåg, Jakobstads lantmäteribyrå.


l VÅR SKALL hela Nykarleby stad flygfotograferas. Lantmäteristyrelsen håller på som bäst och uppgör nya kartor över hela landet kommunvis och nu har turen kommit till Nykarleby.

FLYGFOTOGRAFERINGEN inleds tiden före lövsprickningen, men före det vill lantmäteristyrelsen ha hjälp med markering av råmärken med signaler som är synliga från luften.

VID EN information i Nykarleby på onsdagen betonades att utställning av signaler bör ske genast efter snösmältningen. Men det sades också att detta är ett helt frivilligt åtagande, alltså inget påbud.


Det var tjänstemän från lantmäteristyrelsen samt från lantmäterikontoret i Vasa och Jakobstads lantmäteribyrå som informerade.

Avsikten med flygfotograferingen är att upprätta en ny typ av karta i skalan 1:5 000 som kallas ortofotokarta. Kartan påminner till sitt yttre om en vanlig flygbild, men den framställs med en teknik som benämns ortofototeknik, vilket ger en måttriktig fotokarta där terrängen avbildas utan s.k. bildfel som förekommer på vanliga flygbilder.

Tidigare har det inte funnits sammanställda kartor över hela kommunen i så stor skala som 1:5 000 och kartan skall ses som ett mera detaljerat komplement till grundkartan som är i skalan 1:20 000.

Kartan är avsedd att fylla behovet av en noggrann karta i skalan 1:5 000 för kommuner, övriga myndigheter och enskilda markägare. Den är tänkt att användas vid kommunal markanvändningsplanering och inventeringsarbeten, vid fastighetsbildningsförrättningar samt styckningar, klyvningar och nyskiften, vid regionalplaneringen och vid upprättandet av skogshushållningsplaner och planeringen av skogsbilvägar.


Aktivt deltagande

En nyhet vid den här kartläggningen är att den förutsätter ett aktivt deltagande av de enskilda markägarna. För att få den största nyttan av fotograferingen och för att underlätta bearbetningen av fotograferingsmaterialet förutsättes nämligen, att en så stor del som möjligt av lägenheternas råstenar markeras med s.k. signaler för fotograferingen.

Därigenom kan man också lättare inrikta lägenhetsrårna på förrättningskartan, emedan råstenarna inte syns på flygbilden utan signalering.

Signalering innebär, att råstensmärkena förses med korsformade signaler av plast. Signalerna består av två plastflikar, vilka är 45 cm breda och 3,5 m långa.

Eftersom kartläggningsområdet är stort blir signalarbetet mycket omfattande. Inom Nykarleby finns uppskattningsvis 25 000 råstenar som skall signaleras.

Den enda möjligheten att få signaleringen utförd i önskad omfattning är att de enskilda markägarna utför signaleringen av råstenarna på sina lägenheter. Lantmäteristyrelsen kommer kostnadsfritt att ställa signalmaterial till förfogande.


Frivilligt

Utplaceringen av signalerna är helt frivillig och ingen kan tvingas att signalera sina råstenar, men varje markägare borde ha ett eget intresse av att få sina råstenar utmärkta på kartan. Den markägare som signalerar sina rösen kan på ortofotokartan få sina rår inritade och erhålla en exakt karta över sin lägenhet.

Nämnas kan att våren 1982 utfördes ett motsvarande arbete i Malax kommun där markägarna deltog med ett mycket gott resultat som följd.

Under vårvinterns lopp kommer för markägarna ordnas informationstillfällen på olika håll i kommunen, vid vilka redogörs för praktiska detaljer för signaleringen.

Ortofotokartan är planerad att kunna utges ett par år efter fotograferingen. Varje blad täcker i terrängen en yta av 2,5 km x 2,5 km och kostar i dagens läge 140 mk.


Ersättning?

Den mesta diskussionen efter informationen rörde sig kring själva arrangemanget lokalt, hur man kan få markägarna att engagera sig i saken.

Stadsgeodet Olli Ahllund undrade om staten eller staden har möjlighet att ersätta markägarna på något sätt för besväret. Jordbrukaren Christer Fors ansåg också att någon form av morot borde utlovas för att motivera markägarna. Om bara några markägare engagerar sig blir det rätt betungande.

Fors räknade med att själv ha hundratalet råstenar att utmärka ifall rågrannarna inte deltar.

Byråing. Pirkko Noukka, lantmäteristyrelsen uppgav att man från statens sida inte har någon möjlighet att honorera. Priset på kartbladen utgör endast kopieringskostnader. I själva verket stiger kostnaderna per blad till över 5 000 mk. Men hon framhöll att markägarna visat stor samarbetsvilja på andra orter och räknade med att så blir fallet även i Nykarleby.

Stadsfullmäktiges ordförande John Strang ansåg att uppgörandet av så detaljerade kartor över stadens område är en så bra sak att man på olika håll bör stöda arbetet. Han trodde för sin del att en summa kan upptas i stadens budget för täckandet av stadens utgifter — staden äger ju också rätt stora skogsområden som bör utmärkas med signaler.


Lennart Svanbäck, Jakobstads Tidning den 2 december 1982.
Margite Enlund tillhandahöll.


Fick tag i Christer Fors via Fjalar Fors och kollade hur det gick:

Jo, tidsplanen höll till belåtenhet och resultatet var också ok. Misstänksamheten från markägarna var till en början påtaglig, men efter att ÖSP:s lokalavdelningar informerat om att ärendet helt enkelt gällde att få högre kvalitet på kartmaterialet och allt utgick från befintliga rösen försvann misstänksamheten.

De som ansvarade för projektet var tillfreds med att tillräckligt många ”kors” fanns ute i terrängen. Det skulle visa sej att de inte avlägsnades särskilt snabbt och om jag inte missminner mej fick vi den uppgiften att plasten var nedbrytbar.

Nykarleby utsågs några år senare till en av de kommuner där skogsboniteringen skulle göras om. Till detta behövdes ett korrekt kartmaterial.

Under ett par års tid utförde forstmästare Lasse Lovén från skattestyrelsen tillsammans med medhjälpare en ny skattebonitering av skogarna, biträdd av en kommunal boniteringskommission i vilken jag råkade vara ordförande. Den blev klar 1992, men skogsbeskattningen ändrade året därpå och boniteringsbeskattningen avslutades. Att nybonitera skogarna var således onödigt.

Om kartornas nytta blev ringa när det gällde skogsboniteringen, kom de senare att fylla ett viktigt behov av exakthet när Finland 1995 anslöt sig till EU och lantbrukets stödsystem i hög grad kom att baseras på den odlade arealen, som också den omfattades av flygfotograferingen. Noggranna kartor underlättade övergången till det nya stödsystemet.
(Inf. 2021-09-27.)


Läs mer:
Innehållsförteckningen till Kartor.
Ortofoto på Wikipedia.
Fler artiklar ur JT.
(Inf. 2021-09-22, rev. 2021-09-27 .)