Simma, busa med båten
roligast på sommarläger
DRA IN ANDAN djupt och bered er på ett skrämskott, ni som känner barn som deltagit i ungdomsnämndens sommarläger i Roparsand i Vexala. I dag är de hemma igen — och spökar. Vita händer av gips kommer att sträckas mot er i mörkret. Dvs. om de törs vara uppe i mörkret efter den spökhistoria Bosse berättade för dem i förrgår.
Vad är då roligast på ett läger?
Att spela volleyboll ... ja, och att simma... och att busa [har ett minne av att vi sade ”häss me båtin”] med båten [Albertina] ... att göra gipshänder. Buden är många.
— Nej. Nätterna har varit roligast, säger en pojke bestämt.
— Aha, gastar alla de övriga med en mun. Vad har du då gjort. Skrattet ekar mellan tallarna och rullar nedför sandslänten ut över den glittrande fjärden.
En hand i mörkret — det skall väl ge effekt. Lägerdeltagarna på Roparsand har rustat inför hemfärden med spökerirekvisita. Huka er! Förstoring. [F.L. i mitten i överkant, Henrik Österlund i högerkant.]
Några problem att finna rolig sysselsättning för sexton unga, yngsta 10—11 år, äldsta 14 år har det inte varit.
Första dagen, i måndags, var det kanske lite spännande. Det var ju första gången man försökt sig på att ordna ett läger och deltagarna kom från många skilda håll och man kände inte varandra. Redan andra dagen lossnade det riktigt och man höll nästan inne på att få tiden att räcka till matpauser.
Carita, Björn, Ulla-Stina och Bosse tycker att det gått fint. Deltagarna har uppskattat att man inte haft så digert och inrutat program utan kunnat kläcka idéer och göra saker man fått lust till.
En kvistsamlartävling första dagen gav grillved för flera läger framåt och så har man plockat blåbär till blåbärspaj, simmat, spelat boll och sysslat med hobbyverksamhet.
Lite allvar har det också handlat om. Man har visat diaserier och berättat bl.a. om allemansrätt och -vett, första hjälp vid olyckor i trafiken osv. [Samt haft brandövning under överinseende av polismästare Carl Kronqvist.]
På onsdag kl. 10 bröt man lägret och innan dess hade deltagarna i grupper städat upp efter sig. Det är inte klokt så mycket sand tjugo par fötter drar in under tre dagar.
Ledarna — Carita, Björn, Ulla-Stina och Bosse, tror att det här lägret kommer att följas av fler. Det verkar åtminstone som om ungdomarna skulle trivas. De är i en ålder som inte har så mycket att göra — för stora för att leka med de yngre och för små för att få springa ute. Då är nog ett läger välkommet.
— Kanske, svarar deltagarna själva på frågan om de kommer igen nästa år.
| 