Leningrad nyöppnat, unikt mål för utländsk bilturism

SOVJETUNIONEN utgör ett nytt och ”annorlunda” mål för de bilturister, som redan bilat i Skandinavien och av en eller annan anledning inte vill eller har möjlighet att bege sig ut på långfärd till den europeiska kontinenten. Från och med denna sommar är det möjligt för enskilda turister, att besöka Sovjet, som tidigare varit avstängt och isolerat för utländska turister, med undantag för vissa inbjudna delegationer och under senaste år också för gruppresor i Intourists regi.

Den första finländska privatbilist, som denna vår passerade rysk-finländska gränsen vid Vaalimaa var dir. Ingmar Jouper med fru som tillsammans med  stadsläkaren i Nykarleby, dr Sven  Almqvist jämte maka nyligen återvänt från ett intressant och givande turistbesök i Leningrad. Alla formaliteter ordnades genom AK:s turisttjänst i samråd med den ryska officiella turistbyrån Intourist och några svårigheter med att få pass, visum och logi var det inte, berättar dr Almqvist som säger att han fick mycket ut av sitt korta besök.

Leningradturisterna på Nevans strand. Från vänster fruar Almqvist och Jouper, direktör Ingmar Jouper och den ryska guiden. Det var i den här bilen som resan företogs.

Punktligt på slaget 10 den 14 maj möttes vi enligt avtal av en sovjetrysk motorcykelpatrull vid gränsstationen Vaalimaa och eskorterades till tullstationen, där sedvanliga tull- och passformaliteter undanstökades snabbt och smärtfritt av en av våra språkkunniga guider, som stod till vår tjänst under de fyra dagar besöket varade. Genom att den unge mannen, ca 25 år, studerat svenska vid universitetet i Leningrad och t.o.m. kunde en del svenska folkvisor nådde vi genast god kontakt och otvungen stämning.

Turistguidning och strövtåg på egen hand

Det första uppehållet gjordes i Viborg, där vi åt lunch på järnvägsrestaurangen. I gränszonen är all fotografering förbjuden men i Viborg kunde vi plocka fram kamerorna. Samma dags eftermiddag kom vi fram till Leningrad och åkte direkt till hotell Europeiskaja, där två bra dubbelrum bokats för oss av turistbyrån. Utom detta finns det ett annat stort hotell, Astoria, som brukar användas av utländska turister.

Kvällen var ”fri”, vilket betyder att vi utan åtfölje av vår guide kunde ströva omkring på upptäcktsfärd i staden, som kan uppvisa en intressant byggnadsarkitektur från äldre och nyare tid med många monumentalbyggnader och statyer, snygga och rena gator, välfyllda skådefönster i varuhusen, välskötta parker osv.

Med hjälp av tyska och engelska klarar man sig rätt bra också utan tolk om man inte behärskar ryska. De två följande förmiddagarna blev det sightseeing med vår kunnige och sympatiska guide som ciceron enligt ett på förhand fastställt program som bl. a. upptog besök i Metron, Leningrads 14 km långa tunnelbana [i dag 110 km] med sina konstnärligt utsmyckade sju stationer, och Eremitaget som torde ha en av världens främsta konstsamlingar, besök i Peter Pauls-fängelset och på det ståtliga Kirov-stadion samt rundtur genom staden med besök i bl. a. Sommarträdgården och Peterpalatset.

Fin balett och cirkus

Eftermiddagarna och kvällarna var fria för privata initiativ. Den ena kvällen besökte vi operan och såg en balettuppvisning, ”Sju skönheter” och den andra kvällen var vi på cirkus. Teater, danskonst och cirkus står på mycket hög nivå i Sovjetryssland och särskilt måste man beundra den fina regin och den perfekta tekniska finessen som är parad med konstnärligt temperament. Vi såg inga direkt svaga eller dåliga nummer.

Publiken verkade relativt välklädd och mycket städad, både på operan och andra offentliga platser. Turistservicen är god och sålunda tillhandahålls bl. a. program på tyska för att underlätta förståelsen av vad som sker på scenen. Ett besök på Sever traditionsrika kafé på Newski prospekt bör heller ingen Leningradresenär försumma — det påminner om Fazers i Helsingfors och är känt för sina utmärkta bakverk och kakor.

17.000 mk för tre dygn

På fjärde dagen efter starten anträddes den 200 km långa återresan från Leningrad till Vaalimaa. Man har klagat över att det är dyrt att resa i Sovjet, men taxorna är i nivå med internationell standard. Kostnaderna för två hela och två halva dagarär 17.000mk per person och häri ingår priset på logi, mat (riklig och god mat), guide och museiavgifter men inte teater-, bio- och cirkusbesök.

Man såg rätt mycket turister i Leningrad, särskilt amerikaner och finländare: Tyvärr visade våra landsmän inte alltid samma takt och hänsyn som de ryska värdarna, vilka medvetet tycktes undvika all politisk propaganda. Vår guide t. ex. gav helt sakliga svar och förklaringar och hotellbetjäningen var både artig och tjänstvillig. För den som ämnar turista i Leningrad kan rekommenderas en bra turisthandbok om Leningrad av Pavel Kann som utgetts på svenska och fås också i vårt land.

Renlig och snygg stad

Vad som mest frapperade dr Almqvist som läkare var renligheten både inom- och utomhus. Varken på gator, i parker eller i metrostationer såg man något skräp och ehuru staden och många av monumentalbyggnaderna verkade, litet nedslitna och klädstandarden lägre än t. ex. hos oss var helhetsintrycket dock propert. Kläder är dyra i Sovjet medan prisen på mat, nöjen och böcker föreföll att vara normala i jämförelse med vårt land!

Leningrad är ett utmärkt mål för bilturisten tycker dr Sven Almqvist som här poserar invid sin bil.

Ryssarna läser mycket och gärna, mest kanske skönlitteratur. Det finns en massa boklådor och bokstånd på Newski Prospekt  och överallt ser man folk ute som är fördjupade i studiet av tidskrifter och  böcker, berättar dr Almqvist som rekommenderar dessa välorganiserade turistresor i ett intressant land. Men man bör fara utan förutfattade meningar och minnas att man som gäst i ett främmande land med annorlunda samhälls- och livsåskådning bör visa hänsyn och takt för att undvika tråkigheter!