BJÖRKASKA OCH BÖNOR
— PRODUKTER SOM SÄLJER
Marja-Liisa Kennola och Ingmar Finne bakom en hög naturprodukter klara att packas ned och sändas iväg till kunden.
För två veckor sedan flyttade Luontaistukku in i nybyggt hus på industriområdet i Nykarleby. Också nybyggnadsplanerna förverkligades tidigare än beräknat — verksamheter i hyrda lokaliteter i stationshuset svällde över alla gränser och man klarade sig helt enkelt inte utan nya utrymmen.
De båda kompanjonerna Marja-Liisa Kennola och Ingmar Finne har hittills jobbat mest själva, med inköp, förpackning, försäljning och endast haft tillfällig hjälp med familjemedlemmar som ryckt in. Sedan två veckor har man en fast anställd för expedieringen och sannolikt kommer en till att anställas, berättar Finne, som ansvarar för inköpssidan.
Fru Kennola har hand om försäljningen och hon berättar att företaget nu har ca 80 fasta kunder spridda över hela landet — i huvudsak specialbutiker för naturkost. Själv demonstrerar hon naturprodukter en gång i månaden i ett varuhus i Helsingfors, men i övrigt sker försäljningen helt per telefon.
Finne och Kennola är gamla i naturkostbranschen efter många år på Valioravinto där de hade motsvarande jobb. Det här gav naturligtvis fördel när de bildade eget — de visste var produkterna finns att få och vem som köper dem och vilka varor som går att sälja. Dock tror de inte att de tagit marknad av sin förra arbetsgivare — de håller inte samma produkter och det är nog ökningen av marknaden som gett dem omsättningsökningen. Folk är mycket intresserade av naturprodukter nu, hälsoklubbar bildas och många övergår till naturkost.
Tullar och frakt fördyrar
Det här är inga billiga varor, men priset har sin förklaring, anser Finne och Kennola.
Två tredjedelar av de produkter Luontaistukku säljer är importerade. Det är höga tullar och dessutom tulldepositioner som skall betalas. Partierna är rätt små och frakt och övriga omkostnader blir oproportionerligt höga. Också förpackningarna kostar en hel del.
Också när det gäller inhemska produkter ställer det sig dyrt t.ex. att köpa upp grönsaker i södra Finland, betala frakt och sedan distribuera varorna till hälsokostbutikerna. Vanligen har butikerna direktkontakter med odlarna.
Luontaistukku säljer egentligen bara i parti, men kommer det in någon och vill köpa lite örtte eller vetegroddar så går det också för sig.
Man förpackar en del varor och andra säljer man direkt vidare till minuthandeln.
Det är sträng kontroll på de utländska frukterna, som är en stor artikel. Tullmännen tar prover och ingenting får säljas innan tullens laboratorium gett klartecken. Det är torkad frukt det handlar om och är den giftfritt odlad kan den ha en del passagerare med sig.
En stor produkt är också bönorna, i alla färger, kapslar och tabletter av olika slag. Lecitin säljer man mycket — det här ämnet får man förresten som biprodukt när sojaoljan tillverkas.
Folk köper nässelpulver och tabletter t.o.m. när våra egna nässlor är som finast på försommaren.
Slut på ryska roten
Vegetabilisk biff säljer man och björkaska, som är ett gammalt medel mot cancer. Ryska roten, som var ett populärt preparat mot allt möjligt får man däremot inte sälja mer. Det klassificeras nämligen som medicin. Finne konstaterar att Finland är det enda europeiska land där man inte får sälja ryska roten.
Ett veckotidningsreportage eller ett radio- eller tv-program kan ge tydliga utslag på försäljningen. Det preparat man talat om får plötsligt en väldig åtgång. Ibland kan det för importörerna bli svårt att få fram just det man frågar efter. Marja-Liisa Kennola berättar om t.ex. fläderblomsteet, som rekommenderats i ett radioprogram och som plötsligt alla frågade efter. Det var inte så enkelt att få fram.
Det här är ändå marginella saker jämfört med de stadiga och ”stora” varorna, säger Finne.
Från Luontaistukku lager går det varje dag ca 500 kg naturprodukter. Långtradare och järnvägsbilar lossar och lastar varje dag vid lastningsbryggan.
Nykarleby ligger nog lite avsides när det gäller transporterna, men med järnvägsbilens hjälp får man ändå ut och in varorna.
Företagets nybygge är på 300 kvm och inrymmer förutom kontor och sociala utrymmen en expedition med packningsrum och två lagerlokaler, en kall och en varm. 210.000? mark har bygget kostat och man har byggt i egen regi.
De båda kompanjonerna har inte ångrat att de startade eget — visst är det mera bekymmersamt och man har problemen med sig hem på kvällarna, på ett annat sätt, men det är också intressant. |