Drygt 70 rymdes in på övrevåningen i Juthbacka herrgård på söndagen för att ta del av ett publicistseminarium med temat medierna och sanningen. Foto: Arash Matin

Topelius fick också kämpa för trovärdighet

Topelius firades på söndagen med ett seminarium på temat medierna och sanningen på Juthbacka. Trovärdighet var något som Topelius fick kämpa för – liksom dagens medier måste göra.

I samband med att Topelius 200-årsdag firas ordnade Svenska folkskolans vänner (SFV) och Nykarleby stad ett publicistseminarium. Övrevåningen i Juthbacka herrgård är fullsatt. Drygt 70 personer är på plats för att ta del av ett seminarium om mediernas ansvar och källkritik.

– Hur vet jag som mediekonsument att det jag tar del av stämmer? Hur vet jag som journalist vilka källor som är trovärdiga, säger Wivan Nygård-Fagerudd som är ordförande för Svenska folkskolans vänner inledningsvis.

En panel med fyra journalister är redo att tackla ämnet med Elli Flén [stadsfullmäktiges ordförande] som moderator. I panelen sitter ÖT:s ledarskribent Henrik Othman, Vasabladets ledarskribent Viveca Dahl, Kjell Lindroos som är grävande journalist för Yle Spotlight och Jeanette Björkvist som är frilansande nyhetsreporter och grävande journalist. Gemensamt för alla är att de tidigare tagit emot Topeliuspriset.

Men först får publiken berätta vad de vill ha av så kallade etablerade medier. Sanning utropas först följt av oberoende granskning, analys, kritik och anständighet. Men också en bredd i vems berättelse som lyfts upp.

– Sanningen är en utmaning hela tiden. Vi lyckas få tag i bitar av sanningen, men vi väljer alltid. Ibland väljer vi bra, ibland inte. Helhetsbilden över tid ska vara så nära sanningen som möjligt, säger Viveca Dahl.

– Folkbildning är det ni uttryckligen beställer av oss med andra ord. Om vi plockar ut analys, kritik och relevans och diskuterar vad det har för relevans för människors liv, säger Kjell Lindroos.

Flén undrar hur Lindroos kan veta vad som är relevant i människors liv.

– Jag vet inte exakt vad som är relevant i enskilda männsikors liv, men jag tror mig veta vad som är relevant för samhället. Jag försöker beskriva strukturer i samhället och presentera dem på ett sätt som går hem.

– Verktygen har förändrats, men det grundläggande jobbet är fortfarande samma. Att upptäcka vad som är relevant, gå till grunden med det, ställa rätt frågor och presentera det i lättillgänglig form. Till exempel sysslar ÖT just nu med att lyfta fram ungas illamående, säger Henrik Othman.

Flén lyfter upp att en utmaning i dagens digitaliserade samhälle är att vem som helst kan producera material och höras, till skillnad från förr när endast få hade tillgång till kanaler. Hon frågar varför en journalist är bättre på att berätta om ungas illamående än en upplyst bloggare.

– De har säkert sakkunskap om sitt eget område, men ser saker inifrån, vi är varumärke för fakta, säger Othman.

– Frågan är fel ställd. Inte klarar varje enskild individ att behärska femtioelva områden, det är därför man måste vända sig till en individ som behärskar området, säger Lindroos.

Elli Flén lyfter upp att branschen är utsatt och journalisterna har blivit färre efter alla samarbetsförhandlingar de senaste åren. Samtidigt ska material produceras snabbare.

– Hur fixar ni allt samtidigt som ni ändå håller standarden?

– Nyhetsjournalistik har alltid varit snabb. Nyhetsjournalistik är inte grävande, grävande journalistik är en egen nisch. Journalister marrar lite i onödan, inte är det alltid bråttom utan ibland är det slapphet, säger Jeanette Björkqvist.

När 11,5 miljoner dokument från en advokatbyrå i Panama läckte var Kjell Lindroos en av journalisterna som fick gräva i dokumenten.

– Hur förhåller du dig källkritisk till 11,5 miljoner dokument? frågar Elli Flén.

– Ur mitt perspektiv är det lätt, grovjobbet har redan gjorts av andra. Källkritik är svårare i vardagsjobbet. Det har gått ett par år snart och ingen har ännu satts dit för fel dokument, för källan var klar. Det är svårare med myndigheter som inte alltid låter oss ta del av information. Våra myndighet anser ofta att de inte behöver följa offentlighetslagstiftningen, hur ska vi komma till källan då? säger Lindroos.

Jeanette Björkqvist har ägnat mycket tid åt att gräva i ett tips om Nigerianska människohandelsoffer som skickats tillbaka till Italien där de hamnat tillbaka på gatan.

– Dina källor är ofta de svagaste av de svagaste, hur litar du på dem? frågar Flén.

Enligt Björkqvist är det ändå sällan de som är utsatta som är källan, utan hon har övertalat tjänstemän på Migrationsverket att ge ut dokument.

– Själva historien kan jag aldrig veta säkert om den stämmer, men jag kan verifiera den mot Migris beslut. Att se vilken del av deras historia de godkänt är ett sätt att verifiera. Jag har också satt ner fjorton timmar i intervjuer och försöker fråga samma sak på olika sätt och kolla om det kommer ungefär samma svar, säger Björkqvist.

– Migri ville egentligen inte prata med mig, det är lättare att prata med sådana som inte har eget intresse att vara med och det är upp till mig att övertala dem att lämna hemliga dokument.

Seminariet var också en del i firandet av att det är 200 år sedan Topelius föddes. Med seminariet lyftes journalisten Topelius fram. Falska nyheter och trovärdighet var också utmaningar som Topelius hade när han var redaktör.

År 1841 tog han över Helsingfors tidningar, hans uppgift var att rädda tidningen som gått ner i upplaga.

– Problemet med Helsingfors tidningar när Topelius tog över var att de blivit av med det mesta av trovärdigheten, säger professor Clas Zilliacus.

Mycket av innehållet var urklippt direkt ur andra tidningar eller var skvaller. Men Topelius arbete var inte enkelt eftersom det förekom censur på den tiden.

– Topelius uttryckte bittert en gång att jag skriver och censorn får tre gånger så mycket lön för att stryka det jag skriver.