Tio rum fanns det i rådmansgården. Gavelkamrarna på den väldiga vinden nyttjades blott undantagsvis som sommarbostad. Men här uppe låg rummet med husets vidaste utsikt, »frontkammaren» eller »fronten»; där ville morbror Zachris, släktens poetiska tomtenisse, alltid dela rum med den verkliga hustomten, och där har han i en avskedsstund skrivit ned sitt tack på väggen vid fönstret; man läser ännu i tydlig blyertsskrift några rader på Rose-Maries melodi:

Tack för morgonljus,
tack för aftonfrid,
tack för forsens brus
vid min barndoms stränder.
Tack för vänsällt bo,
tack för sommarro,
tack för kärlek, hopp och tro.

Med morbror Zachris uppe i »frontkammaren» på vinden och några pojkar i ena gavelkammaren hade man som synes åtminstone sommartid utrymme nog i rådman Lybecks hus, mer än tillräckligt för att utan större svårighet kunna härbärgera till och med ett par av frändefamiljerna från Helsingfors, och några av deras vänner på köpet.