Mars 1966
Den första flyttfågelframstöten som nådde ända till Nykarleby, kom sönd. – måndag med väststorm och några värmegrader. Då detta skrives på tisdagen blåser det – som väntat – åter en mycket kall nordan, som inte kan locka några drillande lärkor till våra snöiga bygder.
Ifjol kom de första flyttfåglarna i början av april. Vågar jag sia, så tror jag att den riktiga våren dröjer till den andra veckan i april – det blir i år kring påsk – såsom så ofta tidigare. De starar och grönfinkar, som nu kommit till oss, klarar sig säkert trots möjlig kyla. Det var uppmuntrande att se femton starar på en ledningstråd på Smedsbacka, ivrigt spejande på en häst med gödsellass, som kördes ut på fälten. Dessutom har vi många minkgårdar, där fåglarna brukar känna sig hemmastadda.
I den varma måndagssolen spelade och tjattrade stararna i de höga granarna vid folkhögskolans gård. Lyssnade man, så igenkände man i deras visselkonsert flera röster, som hörs först senare i vår. Storspov och lövsångare bland andra! Liksom andra kråkfåglar är staren skicklig härmare.
Från forsen vid Forsbacka rapporterades söndagen också en dykande strömstare, som trots sitt namn icke alls är släkt med stararna. Strömstarens knixande och bockande förråder dess mera sannolika släktskap med stenskvättorna.
På isen vid Andra sjön samlas redan orrtupparna till generalrepetition för vårens stora festspel. I skogen fäster man sig vid de rätt talrikt förekommande korsnäbbarna, som är kända för sin tidiga häckning. Har man tur kan man alltså redan finna bon och ägg eller ungar. Hannarnas sång är lite hackig, men onekligen ett glädjeämne för den som söker stimulerande vårtecken. Också korpars och skators beteende tyder på vårliga känslor.
När ÖP kommer ut nästa gång är det 1 april. Det är inget skämt. Men den som vill får gärna låta bli att tro på våren!
|