På ångbåtsbryggan stannade han.
     Det var alldeles stilla i luften, han blickade dröjande ut över den spegellugna fjärden, mot hamninloppet, mot de bortersta stränderna där en ljusgrå dimma tätnade. Därpå lösgjorde han en av småbåtarna och rodde ut till sin slup. Det var visst hans avsikt att se efter om allt ombord var såsom han lämnat det, kanske att hämta något, han mindes det icke, slängde sig trött ned på en av akterrummets bänkar och stödde armbågarna, med benen utsträckta.
     Sålunda satt han en lång, lång stund utan att ändra min eller ställning.


Mikael Lybeck (1911) Tomas Indal.