Längs den breda och dammiga landsväg som söderifrån ringlade sig in genom tullgrinden kom Romarbacken gående hem till kvällsvarden. Han gick med långa, lite gungande steg men utan att skynda sig; de starka, seniga händerna höll han på ryggen. Ögonen blickade vant iakttagande ut över landskapet, och redan innan han hunnit ned på bron över viken kunde han tvärs genom rönnarna på andra stranden urskilja den gammaldags brunnssvängeln på rådman unds gård. I en liten kammare bredvid drängstugan bodde han.


Mikael Lybeck (1911) Tomas Indal.