Balkvägare, skeppsb., kallas de grofve plankgångar (fig. l, a), hvilka sträcka sig utefter fartygets hela längd och fastbultas på fartygets innansidor samt tjena att uppbära däcksbalkarna (fig. l, f), på hvilka däcket hvilar. Underkanten af däcksbalkarnas ändar äro nedfällda uti och fastbultade till vägaren. På jernfartyg finnes ej någon balkvägare motsvarande den nu beskrifne och på träfartyg använde; men den plåt, som på jernfartyg lägges ofvanpå alla däcksbalksändarna och som medelst hörnjern förenas med det utanför balkändarna liggande "bärhultsstråket" (fig. 2, c), får i detta fall oftast namn af balkvägareplåt (fig. 2, a), någon gång äfven af skarndäcksplåt. Som den svenska terminologien rörande jernfartygsbyggnaden ännu ej hunnit stadga sig, inträffar ofta att ifrågavarande plåt får bära sitt engelska namn, i något försvenskad form, nämligen stringerplåt. K. N.
 |
Nordisk familjebok (1876).
(Inf.
2006-12-30.)