Galvanoteknik, kem. tekn., konsten att med tillhjälp af den galvaniska strömmens elektrolytiska verkningar  (se E l e k t r o l y s)  åstadkomma metalliska utfällningar, vare sig för beläggning på föremål (galvanostegi) eller för afbildningars åstadkommande(galvanoplastik). Som galvanoplastikens upphofsmän räknas Jacobi i Petersburg och Spencer i Liverpool, hvilka 1839 nästan samtidigt uppfunno elektrolytiska anordningar för metallafgjutning.

— — —

Galvanoplastik är afbildningars åstadkommande medelst elektrolytisk utfällning af metaller. Dylika fällningar måste vara så starka, att de kunna lösgöras från underlaget. Härför lämpar sig bäst koppar, som lätt utfälles i seg konsistens och rent tillstånd. Äfven nickel har funnit samma användning i mindre utsträckning. De föremål, som skola af gjutas, göras ledande för elektricitet genom ingnidning med grafit e. d. och bestrykas med fett, för att underlätta metallfällningens aftagande. Strömkällor och anordningar i öfrigt likna de vid galvanostegi brukade. Efterbildning i "kopparfällning" är ett mycket användt förfaringssätt för att kopiera mindre typografiska uppställningar, autotypier, fototypier, träsnitt m. m. Det, som skall kopieras, aftryckes i guttaperka eller vax. Aftrycket, den s. k. matrisen, förkoppras i galvaniskt bad. Sedan kopparfällningen uppnått erforderlig tjocklek (omkr. 1/8 mm.), lossas den från matrisen, och stilmetall gjutes på baksidan, så att en stadig platta erhålles, som lästes på en träfot e. d. för insättning i typografiska formar. Afgjutning af mynt, medaljer och reliefer kan ske på liknande sätt. Äfven statyer och andra fristående föremål har man lyckats på galvanisk väg kopiera.

— — —

Nordisk familjebok (1908).


Läs mer:
Reklamblad för Imitor.
(Inf. 2006-09-27.)