Rudsläktet, Carassius, zool., tillhör karparnas familj och ordningen Malacopterygii bland fiskarna. Släktet skiljes från det närstående karpsläktet därigenom, att skäggtömmar saknas och att svalgtänderna stå i en enkel rad, fyra på hvardera sidan. Rudan (da. karudse, i Skåne karussa, pl. -ser, ty. karausche), C. vulgaris, växlar ej obetydligt både till form och färg efter de olika vattendrag, där den förekommer. I något större vatten blir den betydligt bredare och större än i mindre dammar och polar, hvarest den af brist på föda förkrympes till dvärgform, som under namn af "dammruda" (C. gibelio) af äldre författare uppfördes som en särskild, från den större formen, "sjörudan", skild art. Färgen växlar: ofvan mer eller mindre grågrönaktig, nedåt gulaktig, med mer eller mindre tydlig mässingsglans. Längden går till 36 cm. hos dammrudan (se fig.), till 45 hos sjörudan. I sjöarna är rudan en strandfisk, som uppehåller sig i dyiga, grunda vikar med rik växtlighet af vass och andra vattenväxter, där den lefver af insektslarver och lägre vattendjur samt vattenväxter. Leken eger rum, först sedan vattnet blifvit uppvärmdt i juni och in i juli månad, samt sker i flera repriser, emedan olika åldrar ej leka fullt samtidigt. Hos oss tillhör den egentligen södra och mellersta Sverige upp till åtminstone Värmland och Uppland. I Jämtland är den inplanterad på ett par ställen för att användas som agnfisk. I Norge förekommer den upp till sydliga delen af Nordlanden och i Finland upp till 64° n. br. [Ca 20 km norr om Karleby.] Som dammfisk har rudan fordom hållits ganska allmänt i södra och mellersta Sverige, hvarom mångenstädes ännu vid herresätena befintliga, förfallna ruddammar bära vittne. Rudan är mycket seglifvad och härdig och uthärdar därför i äfven ganska små dammar och pölar, dock såsom en några få cm. lång dvärgform. Köttet af de större sjörudorna är icke dåligt; de smärre rudorna äro däremot beniga och få bismak af dyn. I allmänhet värderas den föga och är icke af synnerlig betydelse för fisket. —

Dammruda.

 
G u l d f i s k e n,  C. auratus, en varietet af den förra, är numera spridd öfver hela den af civiliserade människor bebodda jorden; den anses härstamma från Kina, där den sedan uråldriga tider hållits som dammfisk. Till Europa infördes den först af portugiserna på 1600-talet och har sedan som prydnadsfisk i akvarier och glaskupor från de förnämes bostäder spridt sig till alla samhällsklasser. Den utmärker sig genom sin vackra guldglans på karmosinröd botten, men förekommer äfven i många färgvarieteter med silfverhvita eller mörka fläckar o. s. v. Äfven monströsa former ha uppkommit. Kineserna räkna sju varieteter, bland hvilka den s. k. "teleskopfisken", med ögonen sittande på ur hufvudet som tuber utskjutande utskott och starkt förstorad stjärtfena, är synnerligen egendomlig. Den når i större dammar med tillräcklig tillgång på föda ända till 40 cm. längd. B. L. (L—e.)

Nordisk familjebok (1911).


Läs mer:
Ruddammen.
(Inf. 2007-08-12, rev. 2007-08-12.)