Barnhemmet i Nykarleby Minnesskrift i anledning av dess 25-åriga tillvaro 1918—1943.
av
Anna Nordqvist


BARNENS FRÖJDER OCH SORGER

De faderlösas Fader har även berett barnen mycken glädje under årens lopp. Julen har för de små varit den mest efterlängtade högtiden. Långt före jul börja de tala om julen och göra sina små förberedelser för att i sin mån kunna glädja både tanter och kamrater. De gå och äro mycket hemlighetsfulla och i glädjen av vad de försöka åstadkomma är det svårt för dem att vara tysta. Det lyckas dock för dem ganska bra och de ha berett både oss och sina små kamrater många rörande överraskningar.

Vår Fader vägrar ej heller de kära små att bli överraskade av gåvor både till nytta och nöje, än från en ort, än från en annan. Från många håll har det kommit gåvor och godsaker åt dem till jularna. Herren har manat fram dessa gåvor. Gemensamt ha vi fått glädjas över gåvan framför andra, Jesus Kristus, och allt gott med Honom. Pris och ära!


Sommarbostaden vid havet.


En stor glädje har det också varit då sommaren kommit och vi fått flytta till havsstranden. Då har det varit liv och lust bland barnen. Att tumla om i sanden och i vattnet och att vandra i skog och mark har gjort barnen gott. Om somrarna voro vi i stort behov av en båt, som Gud även gav oss genom vänner i Kyrkslätt. Likaså fingo vi fiskredskap. Då hösten kommit har det åter varit roligt för barnen att återvända till staden.

Besök i hemmet då och då av snälla tanter och farbröder, som bjudit barnen på något gott samt talat till dem och sjungit, ha även varit högtidsstunder för barnen och blivit för dem ljusa minnen för livet. Ibland ha åter födelsedagar och små familjära högtidsstunder förljuvat deras tillvaro. Mångt och mycket är det som fröjdar barnasinnet, och då de ha blivit vuxna, tänka de med glädje tillbaka på tiden i hemmet.

Icke heller saknas ledsamma upplevelser för barnen och deras vårdarinnor, då oförstånd och olydnad göra sig gällande, och barnen måste agas. Men efteråt har saken blivit förlåten och glömd och ingen bitterhet har stannat kvar i sinnena, så att när barnen komma ut i livet älska de hemmet. Gärna komma de även hem, då tillfällen givas, såsom då de ha ledigt från sina tjänster. De bevisa även sin kärlek genom gåvor åt mig, som varit för dem i mors ställe. Under många års tid ha de barn, som vuxit upp i hemmet, givit mig nästan allt vad jag behövt i klädväg. Ibland förse de hemmet med någonting nytt, som de se att behövs.

Under dessa 25 år ha omkring 115 barn varit i hemmet. En del av dem ha varit en längre tid hos oss, andra ha varit kortare tid och många ha vuxit upp i hemmet från det de varit spädbarn tills de blivit fullvuxna och kommit ut i livet. Må Gud välsigna dem alla dessa kära! Vår bön är att få se dem stå bärgade en gång inför Guds tron. Han förmår göra mer, än vi kunna bedja eller tänka. Vad vore allt arbete värt, om det ej bleve någon skörd för evigheten! Men såsom Herren förmått uppehålla oss, så förmår Han även frälsa. I mänsklig makt står det inte. Vi få dock så på en förhoppning, att det är Gud som giver växten. Den som står i arbetet får hela tiden känna sin brist och oduglighet inför uppgiftens stora krav och ansvar.


Barnen samla ved på sommaren.

Många medarbetare har jag haft i hemmet under åren som gått. En del ha stannat många år, andra endast ett fåtal. Även flickor, som vuxit upp och haft tjänster ha återvänt hem, då vi behövt hjälp i köket. Alla ha tjänat efter den nåd Herren givit. Vad som är gjort i kärlek till Herren och Hans små skall Han löna, då var och en får ut trohetslönen från Honom själv. Med Hans nåd och kraft fortsätter arbetet, så länge Han vill.


Barnhemmets skyddslingar och vårdarinnor våren 1943.

»Tacken Herren, åkallen Hans namn, gören Hans gärningar kunniga bland folken; förtäljen att Hans namn är högt.» Jes. 12:4.


Anna Nordqvist (1943) Barnhemmet i Nykarleby Minnesskrift i anledning av dess 25-åriga tillvaro 1918—1943.


[Slut]


Stig Haglund digitaliserade och tillhandahöll.
(Inf. 2004-05-31.)