Socklot. Hemman och husbönder 1548—1850 av Rudolf Olson.

Inledning

Socklot by i Nykarleby socken gränsar i norr till Pedersöre socken, i öster till Kovjoki by, i söder till Nykarleby kyrkoby och i väster till havet, Bottniska viken.

Socklot består egentligen av två skilda byar; Stor- och Lillsocklot. De åtskiljs av den s.k. Pasken och Socklotdiket som rinner ut i Hästbådfjärden. Lillsocklot ligger invid stora landsvägen medan Storsocklot ligger närmare kusten. Efter nyskiftet på 1930-talet utplånades denna gränsdragning då många som tidigare bott i Storsocklot flyttades till Lillsocklot och tvärtom.

Hur länge Socklot existerat är inte känt, men redan år 1424 skriver domprosten i Åbo, Fredrik Trast ett fullmaktsbrev för en ”Olaff Nilesson aff Sukalotu j Pedersöre Sockn.” Här avses troligen Lillsocklot som ligger högre och närmare ”fastlandet” än Storsocklot som måste vara relativt ungt. Först på 1400-talet steg byn genom landhöjningen upp ur havet, och den första fasta bosättningen kunde etablerades där på 1500-talet. Ännu på 1300-talet bestod Storsocklot endast av en ö i trakten av Västerskogen som också kallas Ön på dagens kartor, samt Kepalod-ön som låg c:a 3 km norr om Ön. Torsö fanns också redan på 1300-talet.

Bynamnet Socklots ursprung är omtvistat. Språk- och namnforskarna är av olika åsikt där tvistefrågan är om namnet är av finskt eller svenskt ursprung. Det finska ursprunget hävdas av bl.a. professorerna T.A. Karsten och Carl-Eric Thors med hänvisning till den tidigare nämnda namnformen som användes av domprosten i Åbo, Fredrik Trast år 1424 . Men finska Sukalotu = Suka-luoto kan på svenska tydas till Borst-skär. (borst-nate växer rikligt i å-deltat).

De som hävdar att namnet har svenskt ursprung, bl.a. Bertil Nordgren, menar att domprosten Fredrik Trast var en finskhetsivrare som förfinskade bynamnet Socklot, eller Soklotta, eller Soglotta som det också skrevs 1505 i Stockholms stadsböcker. Förleden Sog- finns i fornsvenskans sogne (socken), som i början av 1500-talet skrevs som sochn eller sogen. Efterleden -lotta i Socklotnamnet är nysvenska av fornsvenskan luta, loto, som skulle betyda egendom i utmarker, eller kanske löt. Socklot skulle enligt denna tolkning bli ”Sockenmark på byns utmarker,” eller varför inte ”Sockenlötet.”

Från medlet av 1500-talet kan vi följa Socklot hemmans öden fram till nutid i tiondelängder, jordböcker och mantalslängder. Socklot har ursprungligen hört till Pedersöre socken, men överfördes till Nykarleby socken när denna socken bildades år 1607. År 1548 när denna utredning börjar fanns 28 bönder i Socklot. Vid jordrevningen 1608, då Socklot hörde till Nykarleby socken, hade hemmansantalet sjunkit till 26 och hemmanen skattade för totalt 17 mantal. Minskningen från 30 till 26 hemman berodde troligen på att små hemman sammanslagits eller anslutits till större hemman. Efter hand sammanslogs ytterligare 6 hemman så det slutliga antalet blev 20. Från början av 1700-talet är hemmanens numrering även 1—20. I hemmanens namn kan vi även utläsa vilka dessa 6 hemman var som i tiden sammanslogs: Yrjas-Nisula, Back-Hemming, Hints-Jörans, Gammal- och Nyfråstas, Jöns-Gertruds, och Per Ers-Smeds.

Under 1600-talet låg många hemman tidvis öde. T.ex. år 1654 var 14 av totalt 22 hemman antecknade som öde, år 1671 var 13 av 19 ödehemman, och år 1687 var av byns 19 hemman 9 antecknade som öde. Även om ett hemman antecknats som helt öde och inte erlade någon skatt behövde det inte alltid betyda att hemmanet var obesatt. Ofta levde bonden kvar på hemmanet men var på ekonomiskt obestånd. Efter några skattefrihetsår kunde han dock ha repat sig och igen blivit förmögen att sköta sina skatteutskylder. Om inte, gavs hemmanet åt någon annan som lovat stå för hemmanets skatter, eller en del av dessa. I källmaterialet finns det även ibland anteckningar om att grannarna brukar en del av ödesjorden, eller att ödeshöet bärgas av någon som betalar skatt för detta.

Största delen av hemman var på 1700-talet kronohemman. År 1712 var endast Gästgivars, Sigfrids och hälften av Snåre och Vik skattehemman. År 1749 var endast de tre förstnämnda hemmanen skattehemman. 1)

Under stora ofreden ödelades många hemman i Nykarlebynejden, och i Socklot nedbrändes 7 bondgårdar år 1714 av ryssarna. Befolkningen drevs på flykten, eller tillfångatogs och dödades eller sändes till Ryssland. Följande gårdar nedbrändes: Ahlnäs, Nors, Gästgivars, Nybonde, Hemming, Yrjas och Tågs.

Under den ryska ockupationens år 1714—1721 var den år 1709 avskedade rådmannen i Nykarleby stad Henrik Wessman av ryssarna förordad att förestå borgmästartjänsten i Nykarleby. 2) Efter stora ofreden var han bosatt på Snåre i Socklot.

Snåre hemman ägdes 1643—1673 av lagläsaren, domaren, Jacob Hansson Nicarlus. Hemmanet var då sammanslaget med Haralds hemman och skattade för 1 1/2 mantal, och kallades för Bäll-hemmanet. 3) Jacob Hansson Nicarlus, som var underlagman i grevskapet Carleborg 1653—1664, var den person som vid häradstinget sommaren 1659 inlämnade ett råbrev daterat 16 september 1564 angående en dom i en tvist om rån mellan Socklot och Sundby. Denna dom år 1564 är given vid det enda räfsteting som under Erik XIV:s tid hölls i Finland. Räfstetinget var högsta domstol under medeltiden. Detta räfsteting hölls av riksrådet Hogenskild Bjelke och konungens hovmästare Knut Knutsson Lillie av Ökna, i närvaro av Henrik Jönsson till Woltis och kamreraren Henrik Thomasson. 4)

En annan innehavare av detta hemman var bonden Knut Mårtensson Snåre som var född 1616 på Snåre i Kronoby. Efter honom fick hemmanet i Socklot även sitt namn. Han hade åtminstone 6 barn varav alla, förutom sonen Henrik som blev bonde på Snåre i Kronoby, följde med till Socklot. Hans söner och mågar blev bönder på olika hemman i Socklot, bl.a. på Snåre, Harald, Mickilä och Hemming.

Haralds hemman innehades en tid av Nykarleby kyrkoförsamlings första kyrkoherdar, Jacobus Sigfridi Borgoensis, 1608—1625, och sonen Johannes Jacobi Nicarlus, 1626—1636, och sedan sonsonen lagläsaren Jacob Hansson Nicarlus som även ägde Snårehemmanet.

”Ransvik Krog” fanns på Tågs hemman 1768—1773, förmodligen ett rastställe i närheten av den allmänna landsvägen Nykarleby-Jakobstad.

Ahlnäs hemman, samt även Tågs hemman, ägdes från år 1781, respektive 1777 av de kända kyrkobyggmästarna Thomas Carlsson Rif och sönerna Jacob och Carl Thomasson Rif. I medlet av 1600-talet var bonden på Ahlnäs, Anders Mattsson postbonde i Socklot.

Egentliga hemmansnamn togs i bruk först i början av 1700-talet, förutom några undantag. I Socklot nämndes t.ex. Smeds redan 1629, Hemming 1633, Hints och Frost 1687. Tidigare användes bondens namn, t.ex. ”Jöns Jönssons hemman” då man skulle definiera ett hemman.

Denna husbondeförteckning för Socklot by i Nykarleby socken 1548—1850 grundar sig främst på tionde- och mantalslängder från den aktuella tiden. Även jordböcker från 1600-talet samt kyrkans kommunionböcker från 1730—1850 har anlitats. Ur häradsrättsprotokoll har en del kompletterande uppgifter erhållits. Svårigheterna i att följa hemmanens ägoförhållanden har främst varit böndernas namnlikheter, stora kastningar i hemmansarealerna eller beskattningsgrunderna, och hemmanens ordningsföljd i längderna. Jordrevningen och skattereformen 1608 då spannmålsuppgifterna togs ur bruk och mantalsbestämning infördes har också försvårat uppföljningen av hemmansägarna. På grund av tidsluckor i källmaterialet har husbondens exakta tidpunkt för tillträde och avgång från hemmanet inte kunnat fastställas varför dessa data inte är exakta.