Harry Brandelius i staden.
Harry Brandelius mötte vid sin visafton här i onsdags en redan
på förhand tacksam och begeistrad publik. Hans namn och hans
röst voro välkända för troligen varenda en i den proppfulla
salen. Men det blev ändå något annat att både se
och höra honom utan någon förmedling av högtalaren
eller vita duken.
Harry Brandelius visade sig som en naturligt älskvärd framförare
av de kända visorna. Mimiken var härlig och fick helt publiken
med på noterna. Den levde fullkomligt med i tolkningen, den var
rörd över Lasse Lasse liten och den tjöt av
skratt efter Johanssons Bogey-Bogey vals. Men framförallt
fångade den sjungande charmören flickornas hjärtan i sina
förträffliga sjömansvisor. Där var han än den
glada och ansvarslösa lättmatrosen, än den trötte
deepwatersailorn, som seglade
sin sista seglats. Och man måste verkligen konstatera att orden,
melodin och mimiken flöto samman till en briljant helhetstolkning
i herr Brandelius framförande. Det är visserligen sant att Harry
Brandelius icke har någon stor röst, men han kan behandla den
rätt, den är sympatisk och passar utmärkt i genren. För
sin del fäste sig anmälaren främst vid de två Dan
Andersson-sångerna och Nermans Den vackraste visan om kärleken, men också jitterbugsparodin var praktfull i sin livfullhet.
Harry Bergström, även han välkänd
som kompositör av melodier, var en utmärkt ackompagnatör
som passade förträffligt in i stycket. Han visade sig även
som briljant solist och spelade i tvenne omgångar Rachmaninows Prelude
och Chopins ciss-mollvals, Straussvalsen
Frühlingsstimmen och en egen komposition Melody for you ur sin senaste
film: Även han skördade livligt bifall.
Herr Brandelius sade sig vara förkyld och indisponerad för
tillfället, men detta torde publiken knappast ha märkt. Vid
samtal efter konserten kom dock hesheten fram, sedan han kopplat av. Kvällen
måste därför ha varit rätt tröttsam för
honom, men han lovade att komma igen en annan och bättre gång
och då taga mera tid på sig, så att envar får
sitt lystmäte i ord och toner. |