Mottagandet av de evakuerade har skett på ett föredömligt sätt.

Berömvärd förståelse och beredvillighet bland mottagarna.

De prövade nordfinnarna sympatiska och tacksamma. Ömsesidig förståelse trots svårigheterna med språket.


Till våra tre kommuner, Jeppo, Munsala och Nykarleby l.k. har i dagarna anlänt närmare 4 000 evakuerade från nordöstra delen av Uleåborgs och Lapplands län. De hittills anlända utgörs mest av kvinnor, äldre män och framför allt barn. De för med sig det nödvändigaste av sitt bohag och kläder samt boskapen. De döljer sorgen över att ha nödgats lämna sina hem och hembygden. Med beslutsamt lugn består de den prövning ödet haft i beredskap åt dem. Genom sitt lugn och sin anspråkslöshet har de genast vunnit sympatier bland den befolkning, vars uppgift det blivit, att tillsvidare bereda dem hem och huld. Deras värdar, invånarna i denna trakt, måste också få ett oförbehållsamt erkännande för den förståelse och beredvillighet, med vilka de utfört en ålagd plikt att ta emot och till sina hem en hårt prövad befolkningsgrupp. Traktens folk skall hållas räkning för sitt föredömliga uppträdande under dessa dagar, då de själva blivit satta på ett hårt prov. Och det är ett nöje att kunna ge alla kommunerna samma oförbehållsamma erkännande.

Vi har vänt oss till de olika kommunerna för att av personer, som under mottagandet på ett eller annat sätt haft trådarna i sin hand, få del av några synpunkter och erfarenheter.

I Jeppo kopplas vårt samtal till evakueringscentralen. Det största ansvaret för mottagandet har här legat på Lv-chefen [luftvärns-] lärare Sarelin. För tillfället är han inte anträffbar men en annan person, kommunalnämndsordf. J.T. Backlund, som nu, liksom alltid, då det i Jeppo är fråga om något viktigt har alla järn i elden, lovar att svara på de önskade uppgifterna.

Till vår kommun har hittills anlänt mellan 600 och 700 evakuerade med 450 nötenheter. Befolkningen är från en kyrkby i Lapplands län, och därför har vi också fått motta endel tjänstemän och kommunala inrättningar, bl.a. apotek, läkare och länsman. Det svåraste problemet har varit uppbevarandet av lösegendom då kontingenten till Munsala också gått över Jeppo station. Marthorna och lottorna har skött om den första bespisningen, och jag tror att ingen av de anländande har behövt vara hungrig. Alla har utan knot gjort sitt, och därför har allt förlöpt väl, som det alltid gör, då jeppoborna lägger manken till. Den hit anlända befolkningen är hyggliga människor, som från början har fått våra sympatier. Nog blir det flerstädes trångt i gårdarna, då maten för flera hushåll skall kokas på samma spis, men det måste gå.

Bland de hittills anlända är inslaget av barn mycket stort. Medeltalet barn per familj rör sig runt talet 5.

Munsala är ålagt att emotta 1 860 personer, men tillsvidare har endast 600 anlänt, upplyser chefen för befolkningsskyddet, kantor A. Rehn, som har endast beröm att säga om munsalabornas inställning till mottagandet. Allt har fungerat friktionsfritt. och trafikchefen Janne Nyholms utdelade order har inte behövt upprepas. Språket har berett oss svårigheter, men de evakuerade har genom sitt vinnande sätt och sin anspråkslöshet med ett tag sopat bort alla förutfattade meningar hos oss, och förmått alla att göra sitt bästa. Vi har undvikit att hålla de evakuerade länge på uppsamlingsplatserna. Sedan de vid ett kaffe- eller matbord som med frikostighet dukats i alla byar, glömt resans alla besvärligheter, har de fortast möjligt av sina blivande värdar förts till hemmen. Ett tacknämligt stöd har ledningen haft av skolornas lärare, som helt ställt sina krafter till förfogande. — Som särskilt belysande kan jag nämna, att det i kyrkbyn på 75 evakuerade kvinnor och 12 män kommer hela 130 barn. Säg gärna att evakueringsledningen i Munsala är mycket nöjd med hela förloppet av mottagandet.

Sist vänder vi oss till Lv-chefen, lärare Sundqvist som jämte stab av pålitliga medarbetare stått för mottagningsdagarnas hetta och tunga i landskommunen.
Av 1 500 väntade har hittills vidpass 1 200 anlänt med 1 120 nötenheter. De evakuerade i Munsala kommer från samma kommun som våra. Församlingens kyrkoherde residerar redan hos professor Backman på Juthbacka. Han medför ett värdefullt kyrkoarkiv. Kommunens olika inrättningar har placerats i Siffris gård utanför staden.

Husbönderna och befolkningen i vår kommun har överträffat alla förväntningar och främlingarna gör ett gott intryck. De är glada och tacksamma, och det måste ju sporra oss att göra vårt bästa för dem. Paul Linqvist har med säker hand fungerat som transportchef. Emil Nylund i Markby har lika säkert skött om att inkvarteringen och lossningen på Kovjoki station avlöpt väl.

Vi konstaterar således, att traktens befolkning trots synnerligen bråd arbetstid på ett för dem och bygden hedrande sätt klarat kraftprovet med mottagning av de evakuerade.

-----------------------------------

TILL DE EVAKUERADE !

Ett hårt öde har tvungit eder att åter lämna hem och hembygd. Efter ett smärtsamt avsked till de kära platserna och en prövande resa ha ni kommit till en bygd, där man talar ett annat språk. De välkomstord som man på eder nya vistelseort riktat till eder ha de flesta av eder inte förstått. Mänskor i denna bygd ha inte kunnat hälsa och uppmuntra eder på edert eget språk, som de hade önskat. Det förvånar därför icke, om ni att börja med kommit känna er som oförstådda främlingar. Det är dock ortsbefolkningens innerliga förhoppning, att ni så småningom skola få bevis för att vi känna varmt med er och önska göra vårt bästa för att ni skola trivas, som man nu kan göra det såsom evakuerad. Språket hindrar oss ofta att med ord visa vår välvilja, men våra blickar och handlingar skola måhända visa det bättre än ord.

På ortsbefolkningen ha ni från början gjort ett gott intryck. Genom att ömsesidigt visa förståelse och en god vilja skola vi säkert nå ett gott samförstånd. Då eder lyckliga stund kommer, när ni får återvända till eder kära hemtrakt, så skola vi då kunna skiljas som verkliga vänner.

(Våra läsare uppmanas att låta de evakuerade få del av nedanstående fritt översatta hälsningsord.) Texten här på finska.


Österbottniska Posten den 22 september 1944.
Lars Pensar digitaliserade och tillhandahöll med kommentaren:

Här en aktualiserad text. I motsats till vinterkrigets evakuering var myndigheterna bättre förberedda 1944. Karelarna, som på nytt fick lämna hemtrakterna, placerades främst i finskspråkiga kommuner fastän skyldigheten var lika stor i de svenskspråkiga kommunerna att ta emot dem. Bland dessa karelare levde och lever ännu kvar en övertygelse att de svenskspråkiga kommunerna vägrade ta emot dem.

Det var detta som Veikko Vennamo och Johannes Virolainen använde som tillhygge mot den svensktalande delen av Finland.  Men när Lappland evakuerades var det speciellt det svensktalande Österbotten som beredde plats för de evakuerade, tillika med Sverige som tog emot tiotusentals evakuerade och likaså deras boskap och renhjordar som kunde räknas, likaså i tiotusental.

Dessa saker är högaktuella nu och det är skäl att erinra om att vi har en historisk erfarenhet av att ta emot evakuerade, redan från första världskrigets ca 30 000 vitryssar till senare års ankomna från Fjärran östern och nu Mellanöstern och Nordafrika. Vi tog ju emot ca 470 000 karelare som bereddes nya hem och arbeten i den del av landet som inte Sovjet lade beslag på. Porkkalaborna kunde ju trots allt återvända efter tio år.



Läs mer:
Innehållsförteckning till Vinter- och Fortsättningskriget.
Fler artiklar och notiser ur Österbottniska Posten.
(Inf. 2015-10-22, rev. 2015-10-22 .)