Viktor Malmbergs Flora avtäckt

I lördags [den 30 oktober 1937], på årsdagen av Viktor Malmbergs bortgång, avtäcktes hans till Nykarleby stad av f. d. och n. v. Nykarleby-bor skänkta »Flora« med en stämningsfull högtidlighet. De sista löven hade redan fallit, men barrträdens grönska och den förbiflytande älven gåvo platsen liv, och runtom sockeln av den täckelsehöljda statyn lyste gula höstblommor.

Strax efter kl. tre inleddes akten med sång av seminariets kvartett. Omedelbart därpå framträdde bankdir. Einar Hedström och höll avtäckningstalet. Talet erinrade om den stilla, försynta vandrare, som under de gångna årtiondena tid efter annan sågs gästa orten under några korta sommardagar — redan en främling för de flesta av dem, som här numera bygga och bo, men med ett namn, känt över landet och även utom detsamma, där konst och skönhetsvärden skattas och värdesättas. Tal. nämnde den förnämitet, som präglar Viktor Malmbergs konst, helst då han i tolkningen av det intima och innerliga finner uttryck för sitt eget väsens art. Viktor Malmberg hör till dem, vilkas namn födelsebygden med tacksamhet och stolthet tecknar bland de sina. Kort efter hans frånfälle väcktes även tanken på att söka till Nykarleby stad anskaffa något av hans verk, helst att uppställas i det fria, staden till prydnad och till hugfästande av konstnärens minne. Initiativet bragtes snart i hamn på det sätt tal. i korthet nämnde. Bland de verk, som stodo till buds, fanns en vårlig gestalt, hans Flora, som tycktes intimt ansluta sig till den miljö man tänkt sig, och på årsdagen av Viktor Malmbergs bortgång, kan detta hans konstverk avtäckas i den park, där han själv lekt som barn och med hans hemgårds vita byggnad i bakgrunden, en plats, som väl inrymmer en stor del av hans barndoms fantasi- och föreställningsvärld och där kanske hans första konstnärsdrömmar spirat och anammats i idyllen vid älvens strand. — På givarnas vägnar överlämnade tal. statyn till konstnärens födelsestad.

Härpå föll täckelset som dolt statyn.

På Nykarleby stads vägnar emottogs gåvan därpå av stadsfullmäktiges ordförande seminariedirektorn N. A. Fougstedt, som uttalade stadens glädje och tacksamhet över densamma. Vår stad kan, om också ringa och fattig, dock känna sig rik vid minnet av de män som här vuxit upp och vunnit ryktbarhet, rik också därför, att den är föremål för så många f. d. nykarlebybors varma känslor, vilka nu tagit sig uttryck i denna värdefulla gåva. Tal. riktade ett tack till konstnärens maka, fru Daisy Malmberg, för hennes synnerliga tillmötesgående att bevilja donatorerna rätt att låta taga en bronsavgjutning av konstverket och till ingeniör Carl Frankenheauser, som ställt den i hans ägo varande modellen till förfogande. För den skickligt utförda gjutningen uttalade tal. sitt erkännande till konstgjutaren A. Halonen och till stud. Tor-Erik Herler för ritningarna till sockeln. Vidare riktade tal. ett tack till de f. d. och n. v. nykarlebybor, som undertecknat gåvobrevet och stått bakom insamlingen, till alla, som med sina bidrag möjliggjort donationen och till teol. Stud. Rolf Herler, som tog själva initiativet till den samma och med outtröttligt intresse på mångahanda sätt verkat för saken. Tal. uttalade stadsbornas glädje över att se konstnärens dotter, fru Margherite Helsingius, närvara vid avtäckningen. Nykarleby stad känner sig stolt över att äga detta konstverk, utfört av en av dess egna söner, och det skall bliva staden en kär plikt att vårda det och den plats där det står.

En krans nedlades därpå av stadsdirektören Oskar Wilkman och borgmästaren Alarik Huldén »Till Viktor Malmbergs minne från Nykarleby stad«.

Kvartetten uppstämde härpå »Liksom en herdinna —.«

Bankdir. Hedström meddelade, att i den stund avtäckningen skedde voro i Viktor Malmbergs hem samlade de i huvudstaden boende undertecknarna av gåvobrevet samt andra saken närstående personer, vilka sänt följande telegrafiska hälsning:

     »Samlade i Viktor Malmbergs hem sända vi Nykarleby varmaste hälsning.
Daisy o. Elise Malmberg, Hanna och Carl Frankenhaeuser, Ivar Heikel, John Nylund, Mikael Heikel, Sigmund Schalin, Thure Svedlin, Evert Ekroth, Rolf och Tor Erik Herler«,

Dessutom hade följande telegram ingått:

     »Konstnärsklubben hyllar Viktor Malmbergs minne vid Florastatyns avtäckande.
          Wasström.«

Till fru Daisy Malmberg hade avsänts en telegrafisk hälsning:

     »På denna dag, då Eder mans konstverk Flora avtäckes i Nykarleby stad, sända vi Eder vår tacksamma och vördnadsfulla hälsning.
     Å Nykarleby stads vägnar
Fougstedt, Wilkman, Hedström.«

Lektor Oskar Holmqvist reciterade härpå Jarl Hemmers dikt Nordens sommar, vars innehåll nära anslöt sig till den rådande stämningen. Högtidligheten avslöts med sång av manskvartetten.

—

Statyns sockel av mörk, horisontalt finhuggen granit — ett arbete av Gamlakarleby stensliperi — bär på framsidan inskriptionen: FLORA, av Viktor Malmberg, och på ena långsidan: Beundrare av Viktor Malmbergs konst skänkte till hans födelsestad detta verk av konstnärens hand.

Med det nu avtäckta konstverket har staden fått en prydnad, som mången större stad kunde avundas den. Dess plats går främlingen visserligen lätt förbi, men ej endast till sin betydelse är den lämpligt vald, utan ansluter sig även konstnärligt sett intimt till den Flora, som där den skrider fram med sommarens blommor tryckta mot sin barm.