En tidsresa med ÖP till
Fredrik Liljeströms
50-års firande.


Nu var det 2013, jovisst , men kan det ha utspelats ett halvt sekel tidigare?


En strålande julikväll begicks Fredrik Liljeströms 50-års tillställning i anrika ”Gula byggningen” å Kuddnäs gård.

Jubilaren, som med förbundna ögon anlände till platsen i bil, mottogs av en samling gäster med applåder.

Tal hölls av jubilarens mor, som berättade episoder från Fredriks barndom, bl.a. att han ansågs vara ett vackert barn, så vackert att en del damer under olika förevändningar, som att komma med mat åt katten, gjorde sig ärende till hemmet för att få se detta vackra barn. Jubilaren inflikade egna reflexioner i anledning av moderns minnesbilder.

Jubilarens sofistikerade syster Janet, stående på trappan till Gula byggnaden, berättade om de presenter syskonen med familjer övervägt; – ett köpkort för omfattande klädköp revs effektfullt i bitar och avslöjades sedan att ett träd, inkommande höst skall planteras på Kuddnäs och skall bli ”Fredriks träd”, vilket han under kommande år skall kunna betrakta och sköta. Detta manifesterades sålunda att en bukett med prydnadsband nedsattes på gräsmattan.

I sitt svarstal framhöll jubilaren att han nu på sitt livs middagshöjd delat de femtio åren jämnt mellan Finland och Sverige, så att han tillbragt 25 år i vardera landet. Under de 25 åren i Sverige har han arbetet på arkitektbyrå Brunnberg & Forshed, men tillika startat och upprätthåller webbplatsen ”Nykarlebyvyer”

Fredriks hustru, Karin, jämte dottern Ingrid, var arrangör av jämte presentatör vid tillställningen, som fortsatte med superb middag, iordningställd av den utomordentligt talangfulla och charmerande systern Sanna och bestående av kallrökt lax, mandelpotatis med kallskuret och murkelsås, dessutom sallad och tillplock. Därpå följde kaffe med läcker gräddfylltårta jämte konfekt.

Gästerna, sommarlätt klädda i fri stil, överräckte en del presenter, såväl av familj och släkt som av kamratskapskretsen sedan ungdomsåren. Den sistnämnda med en dammpiska av durabelt slag. Några korta tal hölls även till jubilaren innan kvällssolens glans spridde sitt sken över den angenäma tillställningens avslutande ögonblick.



Jubilaren framför Kuddnäs manbyggnad.
Foto: Stig Haglund.


Lars Pensar.
Kunde ha varit Österbottniska Posten fredagen den 12 juli 2013.
(Inf. 2013-08-17.)



*     *    *


Epilog

Jag säger som Gert Fylking brukade i samband med kungörandet av Nobelpristagaren i litteratur: Äntligen!

Bland annat beroende på att Kuddnäsparken skulle renoveras, blev det en förskjutning i tidsschemat och ”Fredriks träd” planterades inte följande höst, d.v.s. 2013 utan med fem års fördröjning, första veckan i oktober 2018 av stadens byggnadskontorets yrkesman Roger Nynäs.



Nu är en lucka i allén tilltäpt med en lind och förhoppningsvis klarar den vintern. De nära kopplingarna till barndomsstaden försvinner en och en. För något år sen tog jag hit min gamla moped, i fjol kandensaren och i höstas lade mamma bort den fasta telefonen med numret 76 203 97 som funnits sedan begynnelsen. Efter att syster Sanna flyttade från staden finns endast mamma och systersonen Elias kvar. Men nu bröts den nedåtgående spiralen med trädet. Förstoring.

Foto: Lars Pensar den 26 oktober 2018.

(Inf. 2018-11-01.)

*     *    *

Första våren


Som du ser finns det liv i skottet. Men ännu är det länge, länge innan du kan ha det som klätterträd*. Förstoring.

* Notering kanske apropå att jag den 3 april klätttrade i och beskar ett äppelträd.

Foto och kommentar: Lars Pensar den 13 april 2019.


(Inf. 2019-04-18, två dagar efter den förödande branden i Notre Dame.)



Läs mer:
Gästerna.
Sidor med ankytning till mig själv.
Fler artiklar och notiser ur Österbottniska Posten.
(Inf. 2013-08-17, rev. 2019-04-18 .)