 Fotografi taget vid kalaset av XX. Min syster Sanna Liljeström-Holm tillhandahöll bilden. Taklampan finns fortfarande år 2003 i min farbrors hem. |
70 ÅR fyllde den 2 jan. värdinnan Ida L i l j e s t r ö m på Isakas [min farmor].
Jubilaren blev gratulerad o. tillönskad Guds rika välsignelse. En ogift samt en gift son med familj här hemma, en dotter [Elisabeth Berglund] och en son [Karl Liljeström] med familjer i Sverige och Australien uppvaktade med brev, telegram och gåvor. Likaså sökte sig många andra, grannar och vänner med med gåvor och blommor för att tillönska lycka o. välgång för 70-åringen. Uppvaktningen förflöt med avsjungandet av många sånger, uppläsning av en för tillfället lämpad dikt skriven av Z. Topelius. Sonen Nils Liljeström uppläste en dikt tillägnad jubilaren. Likaså hölls ett religiöst tal riktat till henne.
Bland alla de sånger som sjöngs vill vi här nämna Alex Slottes Ty lysa de stjärnor, där en vers lyder:
Vi ängslas jag väl liksom fåglarna små,
för stormen och mörkret som faller uppå?
Se solen går upp och går neder igen,
men stjärnorna lyser på hemgården än.
— d.
Österbottniska
Posten nr 2/1959.
Lars Pensar tillhandahöll.
* * *
| (Inf. 2018-11-17.) |
Hannes Liljeström berättade att undertecknad var den pensionerade
konduktören Emil Westerlund.
Läs mer:
Fler artiklar ur tidningen.
Ida Liljeström i Lassila ... av Woldemar Backman.