Jakob Kerrman

Dödsfall

    Den 5 dennes [maj 1898] afled i Nykarleby förre sjökaptenen och handl. Jakob Kerrman i en ålder af något öfwer 79 år. Han var son till sjökaptenen J. Kerrman och född den 20 dec 1819 å Haralds hemman i Nykarleby-Forsby. Genom fadrens död nödgades den begåfwade gossen afbryta sina påbörjade studier wid dåwarande Wasa högre elementarskola och ge sig ut på sjömansbanan där han tjänade sig upp från kajutwakt till styrman å framlidne kommerserådet Sundmans i Helsingfors skepp och efter befälhafwaren, kapten Ceders död blef han kapten å samma fartyg. I kompani med firman "Bröderna Thodén" i Jakobstad lät han år 1850 bygga skeppet "Maria Mathilda", hwilket han själw förde till Krimkrigets utbrott, då han försålde detsamma 1854 i Göteborg. Efter freden i Paris blef han delägare i det härstädes byggda skeppet "Alexander II", som han äfwen förde till 1861 då han kallades till kapten å ångfartyget "Grefwe Berg", i hwilken befattning han kwarstod 2 år. Sedan han därpå efter några års hwilotid ännu fört skeppet "Usko" från Nykarleby, slog han sig i ro som bryggeriägare i sin hemstad. De senaste åren af sin lefnad förde han en mindre ångbåt i Keurunselkä, och war äfwen senast bosatt å Mänttä bruk. På ett besök å sin hemort afled han i lunginflammation.

    Kapten Kerrman war i sin krafts och hälsas dagar en af wårt lands mest bemärkta och omtalade sjökaptener. Han hade en owanlig "tur" på sjön, hwilket berodde hufwudsakligen på hans snabba uppfattning i afseende å såwäl manöwrering som fraktslut samt hans lätthet att inhämta och meddela sig på främmande språk [Här kan nämnas att han erbjöd konversationslektioner i engelska här i Nykarleby innan han blew ångbåtskapten i Keurunselkävattnen.] Weterligen hade han ej lidit något annat egentligt haweri under hela sin långa sjömansbana än då hans skepp Alexander II, år 1858 påseglades i Marmara sjön, så att detsamma måste intagas i dockan i Konstantinopel.
    Owanligt liflig, språksam och wänsäll till det sista hade Kerrman många wänner och bekanta och war till hela sitt lynne och lifsåskådning en fullblodig sangwiniker.
    Hwile hembygdens torfwa lätt öfwer den den gamle sjömannens stoft ! —