Rött, rött

Det var vid den tiden när TV kom till den relativt nya busstationen vid torget i slutet på 50-talet, som tidningen Ny Tid, som fanns bland litteraturen för allmänhetens behov, hade den braskande rubriken ”NYKARLEBY HELRÖTT”. Det var tidningsredaktionen som med manipulerad statistik fått fram att tidningsprenumerationerna på den folkdemokratiska (läs kommunisterna) tidningen ökat flerfaldigt i staden och fått fram att Nykarleby med jämförelsetal nu var helröd.

Nu var det inte första gången i stadens historia den förklarades röd, för redan år 1842 förklarade en rysk tidning, återgivet av signaturen R. L—st som med några småplock ur ett ryskt arbete om Finland, visar en så lydande text:

Den röda färgen i Finland möter vid varje steg. Slutligen är två hela städer, Borgå och Nykarleby, röda från den ena ändan till den andra, med undantag av gatornas stenläggning, som visat sig omöjlig att rödmåla. De fredliga invånarna i dessa två städer rodna vid varje ord. Om av blygsamhet eller mani för rött är svårt att avgöra. Jag talar nu icke om kvinnorna, vilka är röda utan att öppna sin lilla purpurmun, men att även männen rodna — se, det är anmärkningsvärt.

Författaren konstaterar, att de finländska kvinnorna, i allmänhet äro blonda, undantagandes Nykarleby, där det finns brunetter i mängd. Vidare:

Kaffe förbrukas i omåttliga kvantiteter. (Detta gäller ej endast i Nykarleby). Många av deltagarinnorna i de s.k. kaffekalasen utgöra, tack vare sin passion för att baktala, den förnämsta orsaken till oenigheten inom de små finländska samhällena och till deras söndring i partier.

Författaren har tydligen hämtat sina uppgifter på ort och ställe. Staden var onekligen ”rött i rött” före branden. Kvinnornas brunögdhet på den tiden kan jag ej bedöma, men jag tror, ty ryssarna äro specialister på dylika iakttagelser. Det enda jag i likhet med författaren ser oförklarligt är männen, varför jag med benäget begivande uppställer följande prisfråga: VARFÖR RODNADE MÄNNEN?

Svar i slutna kuvert upptagande signatur och märkta ”Prisfrågan” torde inlämnas senast den 7 febr. till stadens kontor där faktorn välvilligt lovat insamla dem i för ändamålet anskaffade lårar. Redaktören har välvilligt utlovat ½ årgång av bladet som pris. jag väntar mycket nöje för mig själv och publiken.

 Vandraren.

Den kåserande texten var införd i lokaltidningen i februari 1925. Att ”Vandaren” inte efterlyser iakttagelser av ”mongolfläcken”, är klädsam diskretion.

Mongolfläcken, som nedärvs genom många generationer kom till Finland och Nykarleby via de ryska soldater som var från exempelvis Turkmenistan, Mongoliet och andra asiatiska delar av det ryska riket. Genom umgänge med finländska flickor kom barn med mongolfläcken att födas runt om i landet, vilket idag också kan få pikanta kommentarer åstad.

Men Borgå och Nykarleby, jo vill vi få en uppfattning hur Nykarleby såg ut före branden 1858, så promenera i gamla Borgå, kvarteren från domkyrka ned mot ån och Mannerheimgatan. Då kan man förnimma det gamla Nykarleby som det var engång.