Sandnäs glasbruk

Platsen är känd i hela Nykarlebynejden — Sandnäs glasbruk. Något glasbruk har här icke funnits sedan slutet av 1800-talet, men området har dock, främst som allmän festplats, men även som mål för week-endresor, förblivit känt som Sandnäs glasbruk. Området, som ingår i Mariedahl lägenhet i Skrivars, omfattar något över en hektar. Då platsen är allmänt känd och äger många minnen från en svunnen industritid vill vi här anteckna några data, med reservation för ev. fel i de erhållna uppgifterna.

År 1847 grundlade bokhållare J. P. Enqvist ett glasbruk på Sandnäs. Tillverkningen skulle främst specialiseras på fönsterglas och flaskor, men det visade sig snart att bruket icke förmådde ge sin ägare den tänkta vinsten. Redan 1849 blev bokhållaren Enqvist tvungen att sälja sin industri, som då inlöstes av handlanden V. Granberg och en jägmästare Grenman, men dessa avyttrade snart bruket till fabrikör Rechardt, vilken en tid höll bl. a. 8 mästare och 14 arbetare, däribland 7 utlänningar. Bruket bytte ännu en gång ägare, nu till A. von Fiandt år 1860, innan bokhållare Enqvist ånyo övertog detsamma, som han sedan skötte till sin död 1866 på Mariedahl.

Efter grundarens död blev det igen många ägandeskiften visavi Sandnäs glasbruk. Vi har fått uppgifter om att en [Nils, apotekare i Nykarleby] Malmberg och en Hohenthal ägt bruket varpå det övertogs av svensken J. Brundén (event. Bryndén). Efter en eldsvåda 1887 minskades driften småningom och låg praktiskt taget helt ned då en ny eldsvåda vintern 1889 totalt bröt all verksamhet på Sandnäs. Ägare var då hemmansägare Ramstedt från Sverge. Nu såldes de icke eldhärjade byggnaderna på auktion. Om vi inte är felunderrättade nedbrann den s. k. "hyttan" vid branden 1890.

Sedan dess har platsen legat oanvänd, sånär som på att den utnyttjats till sommarbete för ägarens kreatur. Ett gott stycke norrom Sandnäs har Nykarlebynejdens Folkhälsoorganisation redan sin koloni på en lika idealisk plats vid Roparsand. En och annan sommarstuga har även under senaste tiden uppförts längs Vexala västkust. Med glädje kan vi således nu konstatera att hela kustremsan småningom blir utnyttjad.

Ref.