Österbotten.

NYKARLEBY.

Gnistor från lokomotiv antänder skog.

Det norrut gående posttåget åstadkom på onsdagen [2 juli 1941] ett par hotande skogsbränder. Då tåget passerat den mellan Kovjoki och Bennäs belägna s. k. Häggs vaktstuga observerades, att gnistor från lokomotivet antänt skogen öster om banlinjen. Släckningsmanskap alarmerades bl. a. från Nykarleby och genom snabbt ingripande lyckades man bli herre över elden, flera ha skog hann likväl skadas. Gnistor från samma tåg antände även skogen några kilometer från Kronoby station åt Gamlakarlebyhållet. Inte mindre än på 8 skilda ställen brann skogen, och brandhärdarna förenade sig, så att elden härjade på ett par kilometer långt område. Manskap alarmerades i hast och från Gamlakarleby avgick ett extra tåg med sprutor och manskap. Efter 4—5 timmars intensivt arbete var man slutligen herre över elden.

Fisket har de senaste dagarna varit tämligen givande, meddelar yrkesfiskare. Särskilt goda fångster har strömmingen givit. Fisket, denna för vår folkförsörjning så viktiga näringsgren, lider dock nu brist på arbetsfolk, då flertalet fiskare utkallats till värntjänst.

Dödsfall. Den 1 juli avled fru Hanna Idström, född Höglund, i en ålder av 75 år. Den avlidna var född i Nykarleby och kom i unga år till familjen Backman på Jutbacka gård, varför hon också mest är känd under namnet Backmans-Hanna. Efter att ha tjänstgjort några år på Kosthållet i Nykarleby seminarium och på Mustiala jordbruksinstitut [i Evois i Tavastland], kom hon till Jakobstad, där hon hjälpte den unga d:r Woldemar Backman att ställa upp hans hem samt var med, då stadens första sjukhus och barnbördshus iordningsställdes. I det backmanska hemmet tjänade hon ett par decennier. Efter det hon ingått äktenskap med amerikafararen och timmermannen Edström, flyttade hon till Kyrkostrand, Pedersöre. Hon anlitades som kalaskokerska vid de flesta större tillställningar på orten under en lång följd av år. Gladlynt, vänlig och hjälpsam var hon inte njugg om sina kunskaper utan delade gärna med sig av dem. En öppen blick hade hon för tidens händelser, och med en glimt i ögat kunde hon berätta om trevliga intermezzon från goda kalasdagar och strapatsrika förberedelsedagar. Martha och andra föreningar profiterade även av fru Edströms praktiska duglighet.