Egen skötselhäst
– det är toppen!

EN EGEN skötselhäst, det är toppen, säger Anne-Maria Willman, 13, i Nykarleby. Hon är en av de flickor som fått en ”egen” häst att pyssla om vid Stall Åminne. Hon trivs med att pyssla om ”sin” travare, och är oftast med då Ivar startar på någon travbana. Då är det spännande.

Anne-Maria och de andra flickorna tillbringar en stor del av sin fritid i stallet.

Anne-Maria Willman med sin skötselhäst Iras Ivar.

[Tyvärr var artikeln fördärvad av en svart lapp.
Men Anne-Maria Willman lånade Rose-Marie Heselius klipp.]

Anne-Maria Willman, 13, ryktar Iras Ivar. De övriga flickorna på bilden är Petra Hernberg, Kerstin Smeds och Carina Johansson. [Och Yvonne Björkqvist]. Förstoring.

Här har varje flicka
en egen skötselhäst!

ETT TRAVSTALL, Stall Åminne, är en viktig samlingspunkt för många tonårsflickor i Nykarleby på fritiden. Drygt ett tiotal flickor cyklar eller går gärna tre kilometer ut till stallet flera gånger i veckan för att få syssla med ”sina” hästar. På lördagarna är mest flickor på plats, men de flesta kommer ett par tre gånger till under veckan efter skoltid. Och alla stortrivs med hästarna.

Det är inte vanligt att flickor får jobba i travstall på detta sätt. Däremot är ridstallen viktiga samlingspunkter för tonårsflickor.

Varje flicka som regelbundet kommer till Stall Åminne får en egen skötselhäst. Det är något av en dröm för många. Det betyder att en flicka får pyssla om ”sin” häst, rykta och putsa den, motionera den, hålla seldonen i skick osv.

Och då det blir travdags, vill flickan som sköter hästen förstås vara med och hålla tummarna . . .

Anne-Maria Willman, 13, sköter Iras Ivar sedan julen. Före det skötte hon en annan häst.

— Han är snäll. Och dessutom får jag rida på honom, säger hon.

Anne-Marie är vanligtvis med då Ivar startar på travbanorna runtom i landet. Och då är det alltid spännande.

Stall Åminne har en stor och färggrann buss att transportera hästarna i. Sex hästar får plats i bussen. Därtill finns det också rum för så många flickor som vill och kan åka med för skolans skull.

Hästskötaren Jeanette Häggblom är helt nöjd med det flickorna gör i stallet. Hon har själv börjat sin hästskötarkarriär med att i det närmaste bo i ridstallet.

— Man måste våga ge flickorna ett ansvar, säger hon. Skulle vi gå här och börja tänka på vad den och den hästen är värd, skulle vi knappast våga röra dem själva.

Hon låter flickorna hålla på med hästarna så mycket de vill. Naturligtvis är det henne de rådfrågar, och naturligtvis krävs en viss övervakning i stallet. Men Jeanette litar på flickorna. Då de putsar seldonen och packar in dem inför söndagens trav, litar hon helt på att allt är med: varje flicka är angelägen om att hennes häst skall vara snygg, och hoppas den skall klara sig bra.

— Ett vanligt problem i ridstallet är att flickorna är flere än hästarna. Men här har vi fler hästar än flickor, så något sådant problem finns inte.

Flickorna får inte någon ersättning för att de pysslar om hästarna. Men de behöver inte heller betala för att få vara med.

Åtta av dem finns på en dejourlista. De sköter stallet helt de veckoslut Jeanette är ledig. Två i gången dejourerar, och då får de förstås betalt. Men då har de också ansvaret för hela stallet.

— Vi tror vi gör en viss nytta då vi låter flickorna pyssla om hästarna här, säger Jeanette. Många föräldrar har också sagt att de tycker systemet är bra: de vet var de har sina hästbitna tonårsflickor.

Och flickorna själva tycker inte det gör någonting att de inte har så mycket tid att sitta på barerna . . .

* Flickorna putsar seldonen och gör dem i ordning inför söndagens trav, fr.v. Rose-Marie Heselius, 13, Monica Wallander, 15, Petra Hernberg, 15 och Yvonne Björkqvist, 14. Och det gick bra vid söndagstraven: tre startande hästar och tre segrar. Förstoring.

Jeanette Häggblom med en av sina skyddslingar,
Peter H, ett och ett halvt år.
 

Jeanette vill alltid
jobba med hästar!

JEANETTE HÄGGBLOM, 24, är hästskötare på heltid vid Stall Åminne i Nykarleby. Hon är vasaflicka, men har jobbat några år på det här travstallet. I tonåren bodde hon i det närmaste i ett ridstall i Vasa. Sedan gick hon i hästskötarskolan i Ypälä 1972. Odd Övergaard, som äger Stall Åminne, gick också i hästskötarskolan och erbjöd Jeanette jobb. Hon ville fortsätta jobba med hästar också i framtiden.

Jeanette tränar också några av hästarna och Hans Hansén några. Hansén skor också hästarna, balanserar skorna osv. Det är ett viktigt jobb.

— De stora pengarna finns vid travbanorna i södra Finland, säger Jeanette. Resorna är betungande, men skall man vara med, måste man åka dit.

Man försöker få en centralbana till Karleby eller Kaustby. Det skulle vara ett stort framsteg framåt med en ordentlig bana i närheten.

Kommentarer av Anne-Maria Willman

Början till hästverksamheten var Maj-Lis som hade sina hästar hemma i Nystan i uthuset nere vid Kärleksstigen. Hemmanet hade köpts av Torsten Johnsson. Stallet byggdes 1972 och travbanan anlades några år senare, kanske 1975. Fähuset byggdes om till stall 1973 eller -74.

Travresorna som jag var med på gick till Uleåborg, Kalajoki, Kaustby, Karleby, Seinäjoki, Vasa, Tammerfors, Härmä, Björneborg, Helsingfors och Lahtis, i princip till hela Finland. Dessutom tävlade man vid andra travbanor i Finland och så tror jag att de tävlade även i Sverige och Norge.

Vi var andra generationens hästflickor. Före oss var åtminstone Mia Damberg, Marina Fredriksson och säkert flera till, kanske Nina Sund.

Det fanns ju också vuxna där förutom Odd: Tane Häggblom senare gift med Odd, Hans Hansén. Elina (har glömt hennes efternamn) och Benita Björkqvist jobbade där. Rolf ”Juti” Bäck hade sina hästar vid stallet och var där när han hade lediga dagar. Och förstås Maj-Lis, Solveig och Kjell Vilhelm Övergaard plus en massa ”hästkarar” som kom dit med sina hästar. Stanley Granvik och Armas Marjamäki jobbade en tid på jordbruket.

Odd och Tane hade bra tålamod med oss hästflickor. Hans Hansén var ju stallets kusk. Senare byggde bröderna Hansén ett eget stall vid Bådasvängen strax före korsningen med Bådaskatavägen. Före det hade de långa tider haft stall vid hemgårdarna på ”Prostas Hagan”.

I ett tidigt skede fanns några stallpojkar: Peter Sund, Peter Forsgård och Anders Fors d.y. Förstod på dem att de endast var där för flickornas skull. Vi hade en pojke med oss länge; Karl-Erik ”Maffi” Blom han var vid stallet för att han fick vara i verstaden och skruva.

Ilmari Karppinen var stallets veterinär.

På väg ut för att träna min sköthäst Iras Ivar. Jag fick rida på honom så mycket jag ville, men inte köra för då var han lite bråkig.

Här syns stallet bra. Fölet är Countess Polaris. Julen -81.