Till havs.
Det är strålande sol över Nykarleby, som just nu ligger
inbäddat i sommarens ljusa grönska, då vi söndagen
den 8 juli vandra ned till Nålön för att därifrån
sedan fortsätta med motorbåt till skären. Stormen är
rätt så stark, men detta avskräcker oss icke, utan vi
styra ut för full maskin, glada och ungdomsfriska allihop.
Redan då man kommer ut på älven, frapperas man av de
höga och branta stränderna, där vattnet under århundradens
lopp banat sig väg ut till havet. Och där i strandsluttningen
ha svalorna i tusental byggt sina bon. Där sanden är slät
och jämn synas öppningarna som svarta hål i en jättestor
tesil.
Men vi fortsätta. Komna till Djupsten avlämna vi en mjölkhink
till semesterfirande Nykarlebybor. De berätta för oss, att stormen
under natten hotat deras brygga.
Ute på fjärden blåser det rätt friskt, och damerna
börja småningom inse, att sommarens korta tygstycke är
kanske något för knappt tillmätt. Vi passera Alörn,
och jag sänder en tyst tanke till sagoberättaren och skalden.
Snart skönja vi Hellgrunds fyr. Nu gå vågorna ganska
höga, men »Gustas» präktiga, nyligen sjösatta
och egenhändigt tillverkade båt klarar dem med lätthet.
Då vi närma oss Tornskär, har vinden något bedarrat,
och det är skönt och varmt på de blå ändlösa
vidderna. Vi landa på Furuskär, beundra växtlighetens
exotiska vildhet och havets storslagna prakt och styra åter till
havs. Nu är det nästan lugnt, och havet glittrar och blänker
i solgasset. För tusende gången i mitt liv saknar jag kameran
och önskar, att jag kunde fånga de solmättade perspektiven
på en kameraplåt.
På Tornskär, gubben Bomans fiskeplats och »allraheligaste»
landa vi åter, koka kaffe och vandra omkring i omgivningen. Här
är stenigt och kargt. Det oaktat fröjdar sig ögat åt
den brokiga markvegetationen. Livet tränger in överallt. Här
växa Käringkål,
Silene, Stellaria, förkrympta enrisbuskar m. m., och
t. o. m. Lathyrus och Parnassia palustris, Lathyrus ...]
äro här representerade. Där berggrunden träder i dagen
ha besökande inhuggit sina namn, en ovana som dock jag lagt bort
för omkring 15 år tillbaka.
Snart blir det emellertid tid på att bryta upp. Vi taga farväl
av Tornskär och gubben Boman, en hurtig man, som prövat både
med och motvind, och styra åter tillbaka mot Nykarleby. Då
vi slutligen, stärkta av sol och havsluft, anlända till hemstaden,
leka ännu solstrålarna därute på vågorna kring
Tornskär.
|