T L L   L A X Ö R N.

Det var en av de få varmare dagarna beslutet fattades, att fara ut till Laxörn, för att få erfara den sällsynta njutningen av en riktig sik-middag hos allas vår Laxö-Anders.

Med en mängd korgar och kannor, innehållande det dagliga brödet jämte det dagliga kaffet, embarkerade vi i Gustavs rymliga farkost, som är försedd med en ovanlig baksmälla, ovanlig på så sätt, att den aldrig strejkar.

Färden ut till Laxön gick briljant och Anders var oss till möte och önskade oss välkomna. Efter de obligatoriska handskakningarna begynte vi tala om färsk sik. A. var genast färdig att fara ut och vittja sina ryssjor. Kajsa, som aldrig förut varit med om sådant, fick följa med ut på spadet. Hon förde med sig en ganska god tur, ty fångsten blev cirka 40 kg storsik.

Vi valde ut de vackraste, sex stycken och övertalade Anders att steka dem, ty ingen kan steka sik så väl, som han.

Därefter slogo vi läger invid sandplagen och hissade signalen S. P. P., (sätt på potatis). Middagsbordet dukades på marken under lummiga hängbjörkar där solens värme och ljus gav färg och liv åt det glada sällskapet. Ungdomarna voro ej sena att störta sig i det visserligen friska, men klara havsvattnet.

[SPP med internationella flaggalfabetet.]

Så ljöd ett jubelskri: Anders kommer med den stekta fisken! Det blev en kunglig måltid. Intet krusande, ”lillebror äter med fingrarna mest”. — Det är märkvärdigt med aptiten här ute. Uttrycket: sjön suger, är påfallande på Laxörn. Vi åto som i ungdomens vår, men sex storsikar var för mycket, par stycken blevo över.

Kaffe serverades ute på plagen och även detta smakade härligt, bättre än t. o. m. på Brostugan. Alla voro på gott humör och prisade havets skönhet, sandens värme och livets fullhet i detta nu.

Anders förevisade en flaskpost, som någon dag förut flutit i land vid Laxörn. Ett karamellpapper i en lemonadflaska med följande text: ”Här har jag funnit min lycka. Alfred Ingman. En hjärtlig hälsning till den som finner flaskan. Gustav Ingman, Gustav Back, Axel Ingman”.

Det led mot kvällen och grunkorna föstes i båten Hemfärden blev lika trevlig som ditfärden. Sedan vi på det varmaste tackat Gustav och hans sympatiska fru, reste vi åter till city med Ahlströms express, nöjda och glada över en i naturens sköte tillbragt finlödig dag.

O l d f u x.