Här hämtade professorskan restaureringshjälp.
     Lippjärv-Hindrik bilade.
     Professorn kom till Kuddnäs framåt midsommaren.
     Där får han höra att hustrun köpt Majniemi-stugan och han vill genast ut, för att betrakta och fiska. Entusiastiskt talar han med sin mor på Kuddnäs. Hon säger med underfundig röst:
— Ja där ser nog skönt ut, väggarna obilade, nedrökta och fula.
Professorn svarar:
— Lippjärv-Hindrik kan komma med och börja bila dem.
     Och så blev det bestämt:
     Båten packades full och Lippjärv-Hindrik, helt införstådd med hemlighetsmakeriet, följer med för att bila de sotiga stockväggarna. Också Janne Boman, fiskargosse på sextonde året följer med — som roddare och hjälpkarl. Janne Boman är kusin till Matts Boman den yngre och fiskar ofta med honom ute vid Tornskär. När professorn behöver en fiskekamrat på Alörn ställer han upp, hålls nästan som son i stugan.
     På Kuddnäs brygga beskådas avfärden av småflickorna Anna och Toini Topelius, av professorskan och av gamla Doktorinnan. Följande dag skall de också resa ut.
     Alla håller god min under den timslånga färden till Alörn. Janne Boman ror och Lippjärv-Hindrik fingrar sakkunnigt på eggen. Visst skall bilan bita.
     De tre männen tar i land och vandrar upp till Majniemi — två stugor, en lada en äng och liten trädgård. Och höga skuggande träd.
     Topelius öppnar dörren och ser att man spelat honom ett spratt. Storstugan är nybilad, nymålad och nytapetserad. Den nye villaägaren ger upp ett skratt, ser på Hindrik och på Janne och förstår.
     Lippjärv-Hindrik följde ändå inte med i onödan. Stugan är visserligen redan bilad, men verandan tål repareras och kunde gott förstoras. Bilan har att bita i.
     Janne Boman och professorn ror ut och lägger nät. Lippjärv-Hindrik arbetar.


Anna-Lisa Sahlström (1990) Doft av järn och syren.