Zacharias Topelius dagbok
FEBRUARII MÅNAD.
1833
[Händelserna utspelar sig inte i Nykarleby, men de är så
pass pikanta, att jag publicerar dem i alla fall.]
18. Måndag — f. m. läste
med Elfving upp moraln för magistern — derpå mylly,
sedan på posten, der jag fick bref af mamma, bror Franz och Mathilda — derpå med Isvoschik till Frosterus på lilla Roberts
gatan efter mitt paquet, sedan hem och dechifrerade samt läste bref
och försökte min nya rock — kramsnö — e. m.
pinade Barcken i en ½ timma och öste munsjörn hvit med
en skofvel, så att han gunås var alldeles illa ut — sedermera
hushållade Elfving och jag resten af eftermiddagen på det
sättet, att vi skoftals räknade och skoftals applicerade snöbollar
i de respective förbigåendes ryggar — Cucu i godt sällskap,
och skref. —
19. Fettisdag. Var det temmeligen vackert väder vi läste ej
denna morgon för magistern — Elfving och jag, vi roade oss på
samma sätt som gårdagen — spelte med Krabbarne, åt
Hetvägg till middagen och pinade Barcken med snöbollar —
Elfving var här, vi räknade och spelte myllymatti, samt gingo
sedan med flere kamrater till Holstius och Cederman samt gingo sedan ut
att spatsera — på Tavastgatan poltade jag en kojoräki
i ryggen — på Senats torget, der vi samlades, voro vi 5: Jag,
Farbror, Cæsar, Justus och Thudén — på torget
mötte vi Marcolfus, som vi sedermera pryglade upp — hvarpåvi
gingo ned åt Esplanaden. — På Unionsgatan tog Farbror
en padji ropande Isvoschik, vid näsan och vred den förbryllade
karlns hufvud på sned. — På Esplanaden maculerade vi
folk orimligt alldeles. — Sedan voro vi till Theaterhuset —
på återvägen gingo vi i rad framföre en trupp Gendarmer,
som vi ej gingo unnan — derifrån med åtskilliga smärre
äfventyr till Mariegatan och på det stället, der norra
Kärrgatan stryker deröfver, kom en karl, till utseendet lik
en Rysse, hvilken Farbror smörjde en boll i ryggen med god fart —
karln vände om i vredesmode och stälde sig i positur, under
det han beständigt ropade: bä bäbäbäh —
som han stod der så trotsig, så fick han sig af Cæsar
en sådan örfil, att han tumlade i drifvan — då satte
han af efter Cæsar, som sprang unnan till södra Kärrgatan,
dit vi alla skyndsamt följde efter. Der ref han kapprocken af Justus,
fick sig en trumf för truten af Thudén, så att han föll
öfver en släda, men ref i fallet af, hans kapprockskrage. —
Der träffade vi på några korfvar, om hvilka vi ej stort
brydde oss — så skildes vi med den stumma fan Marcolfus, men
efter en stund råkade vi på honom igen, och då jag härmade
hans bä bäh bä bää, så kom han burdus emot
mig, men Farbror kom som en pil emellan och skuffade munsjörn mot
planket. Som de der pryglade hvarandra som bäst, så kom jag
dit, fick Marcolfus med vänstra handen i luggen och drog upp hans
hufvud, och då han stod i denna obequäma positur, gaf jag honom
en fläskare så att min hand värkte — Hvarpå
han genast slet sig löst från Farbror, och sprang efter mig,
men han var för smalbent att hinna mig upp, emedan han var full,
oaktadt jag var mycket hindrad af mina för stora Galoscher, af hvilka
den ena höll på att lemna i drifvan — Och vi skulle visst
ha gifvit honom ett kok stryk till, om det ej ifrån 2:ne gathörn
blifvit öfverljudt ropadt på police, police — men till
all lycka fanns det ej korfvar på Mariegatan.När vi åter
samlades, saknade vi Farbror och voro mycket oroliga om honom, men när
jag kom hit hem igen, så satt han här — sedan om afton
spelte jag halb zwölf med Barck och Krabbe. —
|