|
OKTOBER MÅNAD 1833
Mensis abiens, superba,
studiosa et si paululum pigritim dedita, cara se ipsam dominans.
1.
Tisdag. Den bestämda dagen för min afresa till Helsingfors. Upp klockan
7. Rangerade sakerne. — Åt varma nätingar. — Logren kom hit
med kärran, sedan fiskaln, bror Federley. — En liqueur. — Emellertid
blef klockan öfver 11 på f. m. innan vi blefvo i ordning, då
tog jag afsked och for. — I staden utanför morfars stannade vi och gingo
in. Jag fick i föräring af morfar 2 buteljer godt vin. Afsked —
dito hos Calamniuses, dito hos Lithéns. [Ingen Mathilda skänkte mig
nu som fordom en ljuf, hjerlelig afskedskyss; allt hos Lithéns föreföll
mig ödsligt och annorlunda — ty hon var ej mera der. Stackars
Zachris, hur bedrog dig ej hoppet att i sommar se henne åter.] — Mamma,
Moster Augusta och Hindric följde oss till Juthas. — Ej en tår
kostade afskedet, och efter att hafva druckit några glas vin der, satt jag
snart derpå temmeligen lugn till sinnes i kärran tillsammans med Logren.
Vädret var härligt, vägarna goda, och min kärra ganska bekväm,
så att vi under temmeligen lyckliga omina började vår långa
resa. — I Härmä förorsakades en timmes uppehåll af en
visit, som Logren måste aflägga. Oaktadt trakterna, hvarigenom vi till
en del i mörkret reste, voro illa beryktade, så kommo vi utan äfventyr
till vårt nattqvarter, Lassila i Lappo socken, 8 mil från NyCarleby.
Stället var snyggt och godt, vi läto maten smaka och lade oss.
2. Till samma goda ställe inviterade Logren nu, Onsdags
morgonen, afskedade privatisten Nygren och en placat härads höfdinge
vid namn Wegelius. Der skulle då naturligtvis drickas, och sluteligen låg
herr härads höfdingen snarkande i sängen. — Ett glas, med
vin bemängdt, drack jag. — Förargad var jag öfver dröjsmålet.
— Ändteligen kl 11 f. m. kommo vi oss derifrån. — Att
dagen blifvit dåligt börjad kunde nog märkas på den otour
vi beständigt hade med dåliga kampar {hästar} och mulet väder.
Vårt tidsfördrif var att äta rofvor, hvilket höll på
att bekomma oss begge illa. — Efter 10 tråkiga timmar, hvarunder vi
ej hunnit mer än 9 mil, togo vi nattqvarter på Tulijoki, jag minns
ej i hvilken socken, kl. 9 aftonen. Gästgifveriet var hyggligt nog, och vi
lade oss i hopp om en bättre tur för i morgon.
3 Oktober 1833. Thorsdag. [Min älskade Mathilda
fyller sitt sextonde år.] — Upp kl. 5 och strax derpå begåfvo
vi oss ännu i morgonskymningen af. — Denna dagen passerade vi gränsen
mellan Wasa och Åbo län samt mellan Åbo och Tavastehus län.
En något bättre tur gynnade oss nu med goda hästar immerfort.
Kl. 9 om morgon dröjde vi en timme på en gästgifvargård,
och der gjorde jag bekantskap med Wilhelm Possén, Satacundens, som jag
tror. Om aftonen passerade vi de tre hållen från Kallinautio, Ponsa
och Orihvesi, som äro kända för sina ohyggeliga backor, äfvensom
sjön Wilicka. Nattkvarter togs på Huutijärvi, ett passabelt ställe,
sedan vi i dag hunnit 12 ½ mil.
4.
Fredag. Kl 5 om morgonen, i en tjock dimma, begåfvo vi oss utaf, och redan
på första hållet sågo vi den väldiga Roine, som jag
den 16 Juni om afton sist passerade förbi. — Vi höllo stilla på
bron öfver det forsande sundet, som sammanbinder tvenne ofantliga insjöar,
hvilka man vid den half skingrade dimman, tyckte vara oöfverskådliga
oceaner. Det var en skön anblick. — Strax derefter hade vi ett dåligt
omen: en korp, som med all makt skrek uti ett träd, som från en kulle
hängde öfver vägen. — Korpskrän säges ju, likasom
hundtjut, vara dödsförebud, men jag var ej vidskeplig, och intet annat
synes den heller hafva förebådat, än en usel häst på
nästa håll, hvilken vi dock fingo byta om. — Kl ½2 kommo
vi till Tavastehus — der måste vi för Finströms comission
dröja till kl. 4 e. m. och fingo den ändå ej expedierad.
Det var ett sakramentskadt dyrt pack der på gästgifvargården;
de togo 40 sk. af oss hvardera för en usel middag. — Jag var spatserande
omkring det åldriga slottet samt äfven in på gården, pickhågad
att inuti få bese det, men det lät sig nu ej göra. — Klockan
½5 begåfvo vi oss från Tavastehus, och hade ifrån den
höga landtåsen, som stryker der förbi, en ganska skön utsikt
af staden, insjön och landet, hvilket som en omvexlande grön matta låg
nedanför oss. — 4 mil från Tavastehus på Hikie, ett godt
ställe, togo vi nattqvarter, och hade i dag rest 10 mil.
[På
min resa har jag lärt känna Logren bättre. Han är ganska driftig,
han agerar verldskännare, han kan förblända med vackra tal om dygd,
vänskap, kärlek; men hin ondes horn sticka dock alltid fram, och jag
är öfvertygad, att ingen mindre än han, äger dessa sköna
känslor. Nog härom!]
5. Lördag.
Klockan 6 åstad. — Utan vidare äfventyr ankomma vi klockan 3 på
eftermiddagen lyckeligen hit till Helsingfors åter, sedan jag härifrån
varit borta en tid af 3 månader och 20 dagar. — Jag åkte in till
Mamsell Wahllund. — Till klockan 6 om afton gick jag omkring och sökte
Herr Blank; sluteligen träffade jag honom hos theéjungfrun, som jag
nu åter besökte; Han hade hört ett rykte, att Ellida [ett nykarlebyfartyg]
förlorat. Gud låte det blott vara ett rykte (det var det också.)
— Till Öfv. Leutn. Thunebergs logis, vid ändan at Unionsgatan,
förde jag mina saker för att tillsvidare bo derstädes. — Saknade
pistoln, hvilken jag trodde vara bortstulen, och var ledsen deröfver. (Precis
som min första afton i Helsingfors för ett år sedan.) — Besökte
Staudinger och sökte förgäfves efter spisquarter, blef alltså
utan aftonvard.
|