Z. Topelii Dagbok 1836 Februarii Månad

    
Resa till Helsingfors.

     1. Den första Februarii 1836, Måndag, befann sig öfverskrifven stadd på resa till H:fors, och vaknade kl. 6 morg. på Lassila Gästgifvargård i Lappo. — Upmuntrad med en varm kopp Caffe, hvilken föll mig otroligt väl på läppen, sedan värdinnan af en händelse kom att säga: „Lithéni, se on meiän porvari Uudesa Carlebysa.“— Klockan ½ 8 på väg. — ,
     Vädret var blidt, vägarna oplogade, skjutskarlarne sturska, etcet., saker, hvilka äro så vanliga, att de ej meritera lägga på sinnet. —
Resan fortsattes nästan rastlöst. — Undertiden väl inbäddad i den varma kuren, insmögo sig under den stoppade skinnmössan hvarjehanda
     Reflexioner.
     Medan min sidokamrat är försänkt antingen i djupa tankar eller i Morphei famn, medan hästen skumpar, hållkarlen hoitar, och medarna knarra, — en liten blick utom kurens trånga väggar, — bakom det förstås, åt det förlofvade landet i Norr, min verld, mitt NyCarleby.  —

Ännu, sen solen nedergick,
ännu en suck, en längtans blick
mot landets strimma, ifrån stam,
i verldens böljor jullen samm. —
Och lifvets sjö mot kölen slår,
dess stormar sjunga — seglarn står
och sköter seglen lugn ändå.
Stänk högt, du Ägirs dotter blå,
du blifver ej ändå min graf,
Ryt, storm, du för mig ej i qvaf.
Jag har en talisman om bord,
den dras, compassen lik, mot Nord.
Och när tiden är inne
skall solen gå opp,
och skuggornas minne
fly bort, och mitt hopp,
det himlaburna,
skall segerkrönas vid minnets urna —
          Hurra!

     Ja hurra! Segla friskt, unge seglare! vi skola hoppas att kosan leder till hamn. — Mod! passagen är farlig. Der ingen bölja orolig lyfter sin panna, der himmelen skönt speglar sig under dina fötter, och gullfiskar leka på den blanka ytan — se! där lurar kanske en hvass klippspets, der drager kanske en hafsström omärkbart men säkert i förderfvets Malström. — Akta dig! — Der du undgick stormen och vågen och strömmen och klippan, der du med gladt mod vaggar i vassen, — der lurar kanske faran försåtligast, — lockande sirener, som draga sina beundrare i djupet. Akta dig! — Ulysses, undflydde faran genom sin klokhet, — men Ulysses var icke aderton år.  —
     Mod, likväl mod! unge seglare. — Var varsam, tro din talisman och hoppas! Bygnadens bestånd beror af grundens fasthet. Det hopp, som bygges på oförgänglig grund, kan i all ändlig tid icke störta i spillror. —
     Detta var en blick framåt. — Nu till sköna förbi som vinkar bakom.

Men det är tid att från lifvets poesie sjunka ned till dess entoniga prosa igen, — det vill för närvarande säga ned i kur och pelsar igen. Den 1 Februarii reste vi genom Lappo, Alavo, Kuortane, och åkte genom följande natt. På oss gick ingen nöd, der vi, inbäddade i vår varma kur, såfvo bättre än i mången gästgifvarsäng, med en smutsig dyna, ett dito lakan och en loppiger fäll. —

     2. Den 2:dra, Tisdag, åkte vi genom Wirdois, Ruovesi, Orihvesi och Kangasala. — Dålig färd; Lasset tungt, vägföret tungt, skjutskarlarna under all critik. — Det enda som tröstade oss, var den goda undfägnad vi ur våra matsäckar framdrogo, stekte m. m. Till och med ett glas vin fans att smörja kråset med, och ett dito rar punsch. — Staudinger underlät aldrig vid våra dinéer, dejeunéer, m. m. ihogkomma den rara korflåda han åt hos oss om morgonen då vi reste. — Åkte genom natten, fingo en dugtig regnskur öfver oss, och kröpo under fällen.

     3. Onsdag. Genom Hattula, Tavastehus, Janackala, m. m. I dag litet mera lidande fart. Passerte Tavastehus på f. m. och stego ej ur kurn. — "Puolitiä kummalle, Nåh!"  Turengi, Turckhauta, Hickie, Hyvinge, Nuckars, Skafvaböle, Helsingeby, och Helsingfors, dit vi anlände kl. ½ 6 på morgonen den

     4  Febr. Thorsdag. Helt sunda och välbehållna. — Gudsfrid!

Helsingfors 1836.