Fordom brukade man på julaftonen, tillminne af Jesu födelse, uppföra en liten krubba, beskuggad af palmträd, i hvilken syntes Jesus och hans moder, de tre vise männen, Josef och herdarne. Detta bruk har småningom råkat i glömska och julträdet tändes numera nästan öfverallt i den kristna verlden. På julaftonen stråla dess ljus i Kalifornien och i det australiska Adelaide lika klart som i de nordiska hemmen; i Egypten har en resande sjelf hjelpt att smycka ett af buxbom och tamarindträd sammansatt julträd och på världsutställningen i Wien sågs i en kinesisk bilderbok afbildningen af en riktig julgran med brinnande ljus. En tysk naturforskare vandrade en julafton i det fjerran vestern i Amerika, utan att veta hvar han befann sig. Då tindrade plötsligt ett klart ljussken emot honom, och när han nådde det lilla blockhuset, såg han genom fönstret en klart strålande julgran, omkring hvilken en hjerteglad barnskara dansade. Då fyldes den irrande vandrarens ögon af tårar, han gick in, och bad att få deltaga i det fattiga hemmets julglädje; julträdet hade påmint honom om hem, föräldrar och syskon, från hvilka han var så långt skild.

Att pryda julträdet brukar för äldre och yngre vara en kär sysselsättning. För att få detsamma riktigt vackert, bör man likväl ihågkomma, att de för ett träd naturligaste prydnaderna, såsom äplen, nötter och frukter i allmänhet, äro de vackraste. Brokiga pappersgrannlåter bör man begagna endast sparsamt. Det är vackrare att pryda sitt träd med försilfrade och förgylda tall- och grankottar, hvilka barnen lätt kunna göra sjelfva med ägghvita och bladsilfver eller guld. Rödkindade äplen, apelsiner, valnötter, drufvor och russinklasar, hvilka fästas så att de tyckas nedhänga naturligt från grenen, taga sig mycket väl ut. Men sådant är för dyrt för att alla hem skulle kunna bestå sig det. Derför kan man uppfinna billigare, men ändå naturliga och vackra prydnader, såsom de ofvannämnda tall- och grankottarne. Ett sådant enkelt träd, mellan hvars mörkgröna grenar ljusen tindra bland äplen och försilfrade kottar, är långt vackrare och smakfullare, än ett med brokiga fanor, kedjor och pappersgrannlåter smyckadt träd. Ty det enkla och naturliga är alltid vackert. Fins det i en familj flera händiga gossar och flickor, kunna de göra en mängd vackra prydnader för sitt julträd. De kunna låta snäckor krypa upp långs stammen, låta ollonborrar sätta sig på grenarna, fjärilar fladdra på messingstrådar, anbringa fåglar och fågelbon, m.m. Litet snö (fin bomull) på grenarne är också vackert. Kan man uppe i toppen anbringa julstjernan eller en engel som förkunnar ”ära vare Gud i höjden och frid på jorden”, gör det ett högtidligt och vackert intryck.