Barberare |
barberare. Ett barberarskrå framträdde i vårt
land tidigast i Åbo, där ett sådant privilegierades på
1570-t. B. utövade i äldre tider en viss läkarverksamhet,
bl.a. den s.k. lilla kirurgin, vid sidan av sitt egentliga yrke, rakning
och hårklippning, och tjänstgjorde som fältskärer
(jfr d.o.) vid hären och flottan. Barberarkåren
underställdes 1688 Collegium medicum och erhöll detaljerade
anvisningar om utövandet av yrket. Senare övertogs b:s medicinska
uppgifter såväl inom krigsmakten som i det civila av vetenskapligt
utbildade personer. Sedan skråtvånget upphävts 1868 uppstod
en stark konkurrens inom branschen. Landets första barberarförening
grundades 1914 i Åbo, och 1917 tillkom Finlands frisörarbetsgivarförbund
(Suomen kähertäjätyönantajaliitto, Hfrs), av vars
ca 3 500 medl. (1978) grovt räknat en tredjedel är innehavare
av raksalonger, en tredjedel av rak- och frisörsalonger och en tredjedel
av frisörsalonger. B. och frisörer utbildas vid ett drygt 30-tal
yrkesskolor. Lärotiden är två år.
|
|
Uppslagsverket Finland (1982).
|