| Donationsgods |
donationsgods, benämning på de hemman i Gamla Finland
(se d.o.) som under perioden 1721—1811, då denna landsdel var
en rysk provins, av Rysslands regenter förlänades åt enskilda
personer, dock med bibehållen besittningsrätt för bönderna.
Förläningarna åtföljdes egentligen inte av andra
rättigheter än att uppbära det mesta av skatterna till
kronan, men det låg i sakens natur, att donationsherrarna skulle
försöka införa ryskt betraktelsesätt ifråga
om allmogen. Bönderna betungades med dagsverken och utskylder, rättssäkerheten
var ringa. 1783 förbjöds de att flytta från den ort där
de var skattskrivna. Genom flera kejserliga manifest och förordningar,
särskilt en författning av 25 nov. 1826, förlorade bönderna
på godsen så gott som all rätt till dem, vilket blev
en hämsko på hela östra Finlands utveckling. Under senare
hälften av 1800-t. inlöstes emellertid godsen av finska staten
och såldes efter hand till bönderna. De omfattade en areal
av över 1 milj. ha. (M. Akiander, Om donationerna i Viborgs län,
1864; J.R. Danielsson, Viborgs läns återförening, 1894;
B. Estlander, Bilder ur donationsböndernas historia i Ö. Finland,
1899)
|
|
Uppslagsverket Finland (1982).
(Inf. 2003-12-27.)
|