fattiggubbar, benämning på träskulpturer som förr var ett slags penningbössor för insamling av frivilliga allmosor åt de fattiga. F., som numera har förlorat sin ursprungliga betydelse, men förtjänar uppmärksammas såsom alster av folklig träskulptur (jfr måleri och skulptur) och representanter för en gammal folksed, är vanligen uppställda i närheten av kyrkor, ofta vid klockstapeln. F. förekommer särskilt i Österbotten, där de flesta svenska socknar har sådana; däremot saknas de så gott som helt i Nyland och Karelen.

F. leder sitt ursprung från den medeltida seden att samla frivilliga allmosor i lösa stockar. I äldre tider var dessa blott stockar med ett förvaringsrum för slantarna, men från början av 1700-t. har offerstockar i form av skulpterade beläten förekommit i Finland (i Sverige är endast 4—5 f. kända). Den äldsta uppgiften om en fattiggubbe är från 1713, då en träskulptur omtalas vid Hauho kyrka [20 km norr om Tavastehus]. F. har även funnits vid hamnplatser i skärgården, där de tjänstgjorde som mottagare av votivgåvor. Antalet bevarade f. är 120—130, de flesta tillkomna under perioden 1850—70. (Y. Heikel, Kyrkornas f. i det svenska Österbotten, 1929; M. Leppo, Vaivaisukot 1967)